6 september 2018

Vargattacken, en bok av Lars Berge



De flesta olyckor kommer som en blixt från en klar himmel. En stund av ouppmärksamhet, en felhandling och så är katastrofen där. Och i vår moderna värld finns många komplexa situationer, tex i biltrafiken och arbetslivet, där det trots goda föresatser nästan är omöjligt att uppnå det eftersträvansvärda, det totala undvikandet av olyckor.

Men det finns olyckor som trots att de kommer överraskande och är oförutsedda, hade kunnat undvikas. När man granskar förloppet efteråt ser man att det under en lång tid funnits signaler på risker, och att dessa signaler nonchalerats av ansvariga. I organisationer och företag utvecklas ofta ett grupptänkande, en slags institutionell dumhet, där kritiker tystas ner och där ekonomiska incitament kan få alla att fortsatta på en uppenbart ödesdiger väg.

Lars Berge har skrivit om en sådan händelse. En erfaren vargguide,  som anses vara en av de bästa, går den 17 juli 2012 in i ett varghägn i Kolmårdens djurpark.  Hon går in till vargarna ensam, utan mobil och kommunikationsradio, vilket inte var något ovanligt, det skedde dagligen. Men denna dag blir hon brutalt dödad av vargflocken, och hittas senare av en annan anställd.

Likt en kriminalreporter följer Berge trådarna bakåt, och finner att händelsen egentligen inte kan kallas en olycka, snarare ett livsfarligt experiment som pågått i flera decennier och som förr eller senare skulle gå överstyr. Det inleds en polisutredning som pågår i flera år, och avslutas med rättegång och ett åtal 2016.

Förutom att boken är mycket välskriven ger den en intressant beskrivning av människans förhållande till naturen och det vilda, och hur det historiskt sett ut och förändrats genom tiderna. Före industrialiseringen, när vi levde i små byar med tamdjuren på åkrarna och den mörka skogen runt omkring, var till exempel vargen starkt kopplad till det det onda, utsänd av djävulen. Det finns ju otaliga berättelser i sagorna och myterna om detta, tänk Rödluvan och vargen. Och det kanske inte var så konstigt. Under ett år, 1829, dödade vargarna 465 hästar, 3100 nötdjur och närmare 22000 får, getter och svin. Detta under en tid när jordbruket var landets basnäring och hästen var det huvudsakliga redskapet. Men människan tog hämnd. Mellan åren 1830 och 1840 dödades hela 6790 vargar, 700 per år. Och i början av 1900-talet var vargen helt utrotad i Sverige.

Den negativa synen på den vilda naturen, med vargen som främsta exemplet, ledde till uppfattningen att naturen måste tämjas av människan. Detta beredde vägen för industrialisering och urbanisering, där naturen, djuren, marken, skogen och malmen, var något som med goda skäl kunde utnyttjas och exploateras av människan, eller tydligare uttryckt, av mannen.

När motståndet till industrisamhället börjar växa fram är det följaktligen kvinnorna som står i spetsen för den spirande miljörörelsen. Redan 1941 skriver Elin Wägner pamfletten "Väckarklockan" som var starkt kritiskt till den moderna civilisationen. Hon lyfte fram att den skapade en konstlad tillvaro och skilde oss från det naturliga livet, som fanns i bondesamhället eller i förhistorisk tid. Och 1962 kommer Rachel Carsons bok "Tyst vår" som blev startskottet till den moderna västerländska miljöaktivismen. Den uppmärksammade miljöförstöringens påverkan på det naturliga kretsloppet.

I slutet av femtiotalet skapade Gösta Frohm friluftsrörelsen Skogsmulle, där målsättningen var att väcka intresse för naturen och lära ut omtanke om miljön till barn mellan fem och sju år. Han var  övertygad om att en tidig naturkontakt skulle skapa en grundläggande kärlek till skogen och skogens djur bland svenska barn.

Han bjöd in intresserade och "uttråkade" hemmafruar från hela landet till kurser i växt- och djurliv. Dessa hemmafruar kunde sedan sprida Skogsmulleskolan till barn över hela landet. Lars Berge skriver: "I de skogsområden som omgav egnahemsvillor och hyreslägenheter började nu skaror av barn ge sig ut på upptäcksfärd. De studerade myllrande myrstackar i lupp, slickade på stenar, fångade grodyngel i gamla syltburkar. Skogsmulle lärde oss att naturen inte behöver besegras, erövras eller utplånas utan är ett känsligt väsen i behov av kärlek och omvårdnad.

Hemmafruarna utvidgade sin omsorgsförmåga även utanför hemmet, till att även omfatta omsorg om "naturen". Naturen kom i och med detta att "domesticeras", vilket blev en viktig faktor bakom gröna vågen på 70-talet. Nu var man inte längre rädd för den djupa skogen, utan flydde istället från tillvaron i städerna med sina ringlande bilköer, avgaser och gifter. Fältbiologerna radikaliserades, Greenpeace startade.

Och vargen omvärderades. Nu skulle humanismen även gälla vargen, och svenska folket uttryckte 1977 i en opinionsundersökning att de hälsade den utrotade vargen tillbaka till de svenska skogarna.

Allt detta målar Berge upp som bakgrundsfaktorer till att Kolmården trodde att vargen kunde tämjas, att det var ofarligt för vanligt folk att gå in i hägnet och besöka en vargflock. Alla i ledningen var övertygade om att vargen aldrig skulle döda en människa. Men så plötsligt hände det.

Som en blixt från en klar himmel.

*****






Inga kommentarer: