28 september 2018

Klimatångestens två toner



När två toner spelas på ett piano kan det låta fint och harmoniskt, förutsatt att det är ett visst mellanrum dem emellan, en kvart, ters eller kvint. Men två toner alldeles bredvid varann bildar en dissonans, något som de flesta människor tycker låter illa.

Det finns även något som kallas kognitiv dissonans. Då är det istället två olika ideér som ligger bredvid varandra och som är helt motsägelsefulla. De flesta människor tycker lika illa om kognitiv dissonans som när två toner skär sig mot varandra, eftersom det finns ingen vettig lösning på obehaget. De två motsägelsefulla idéerna kan inte fås att harmonisera och går inte att kompromissa bort.  Det blir ett slags omöjligt val som är svårt att lösa på något bra sätt och därför skapar det ångest.

Ta klimatångesten till exempel, som är en konsekvens av kognitiv dissonans. Säg att den ena tonen är klimatkrisen, det vill säga medvetenheten om att fortsätter vi som förut med vår konsumtion, resvanor och matvanor, så kommer jordelivet att utplånas.  Och så tänker vi att den andra tonen är vår dagliga liv: shopping, renoveringar av kök, kött till middag och semesterresor med flyg till Medelhavet.  Vi vill ju naturligtvis inte att klimatet ska göra jorden obeboelig men vi vill ju inte heller ge avkall på allt vi vant oss vid av bekvämlighet och vällevnad. Hur ska vi lösa detta dilemma?

Det vanligast sättet för oss människor att lösa kognitiv dissonans, är precis som man gör på pianot, att helt enkelt sluta spela den ena tonen samtidigt som den andra. Det vill säga vi pratar om hur hemskt det är med jordens uppvärmning när vi sitter och diskuterar frågan med våra vänner, men när vi reser med flyg till Medelhavet för att känna värmen en vecka, så kopplar vi bort de besvärliga tankarna på antalet kilo koldioxid som vi just släppt ut.

Tillväxtförespråkarna, det vill säga stora delar av näringslivet och högersossarna hanterar motsättningen genom att låtsas att det, trots allt, kommer att bli ett avstånd mellan de två tonerna, till exempel genom att fylla melodin med förhoppningar om tekniska framsteg eller andra magiska lösningar. Ungefär som Niklas Nordström som tror att mer biobränsle till flygplanen ska lösa frågan, trots att forskningen talar emot det.

Människorna på högerkanten, m, kd och sdväljarna, förnekar överhuvudtaget att det finns någon klimatkris. De är döva på ena örat och kan bara på höra en ton i taget. De lever sina liv i en entonig värld som gör dem oförmögna att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
                                                       
                                                                ****

När vi reser på semester till Medelhavet, Kanarieöarna eller Thailand vågar vi fortfarande lägga ut bilder med vinglas på balkongen som speglar sig i solnedgången. Vid dessa tillfällen hjälps vi alla åt att förneka klimatångesten och låtsas som vi inte hör den gnisslande tonen som ljuder i bakgrunden. Men snart kommer den tonen att öka alltmer i volym och dissonansen kommer till slut att bli outhärdlig för oss alla.

Och på Facebook kommer uppmaningen Njut! i kommentarsfälten att ersättas av Vet hut! Och bilderna från semesterresorna kommer att sakta försvinna från våra sociala medier och ersättas av en skamfylld tystnad. Locken på våra pianon kommer att stängas.

                                                              ****

Inga kommentarer: