14 maj 2018

Jesus och virkningarna



Fredag den 11 maj var det vernissage för min utställning "Mors virkade dukar" på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Under ledning av eminente Calle Skoglund hade utställningen fått en väldigt fin utformning och hängning. Denna gång fanns förutom tavlor med dukar även målade citat från Siris dagbok, direkt uppsatta på väggen.

Precis som förra gången pågick en live performance i form av Kafferep med fem virkande kvinnor. I caféet hade det bakats 1000 kakor både till vernissagen, till kafferepet och för försäljning. Småkakorna kommer säkert att räcka till alla som  besöker muséet i sommar.

Skribenten Jan-Olov Nyström arbetar på Hälsinglands museum men kommer ursprungligen från Luleå. Han skriver återkommande i Norrbottens Kuriren, främst recensioner av böcker. I samband med invigningen höll Jan-Olov en introduktion till utställningen, jag tycker att det var ett fantastiskt tal och vill därför återge det här.

Jan-Olov Nyström:

"Välkommen till Hälsinglands museum och till utställningen Mors virkade dukar. Som inte är en utställning med virkade dukar utan en utställning om virkade dukar. Närmare bestämt Sven Teglunds bilder av sin mors virkade dukar och hennes ord ur dagböckerna hon skrev så flitigt efter sin makes död 1990.

Det är kulturarvsår i år, kanske man då kan ställa sig frågan om bilder av virkade dukar tillhör vårt kulturarv, och det vill jag nog påstå att det gör, även om kulturarv vanligtvis betyder vackra ruiner, medeltidskyrkor, slott, stora monument. Det finns ju mindre monument också, som virkade dukar, dessutom väldigt vanliga, väldigt många har ärvt dessa stora lager av virkat från mödrar och mormödrar och farmödrar.

Två saker slår mig i den här utställningen, det första är naturligtvis de naturalistiskt återgivna virkningarna, de är mycket illusoriska, verklighetstrogna, det andra är Jesus. Jesus är inte så vanlig i samtidskonsten, han är svårare att få in på ett bekvämt sätt där än de virkade dukarna, vi tillhör ju världens mest sekulariserade, vi har Jesus på distans, vi har nog närmre till virkningarna.

Men både Jesus och virkningen tillhör Siri Johanssons värld, kanske var de också lika viktiga för henne eftersom jag föreställer mig att de skapade en ordning för henne, en ordning i världen, en ordning som var extra viktig eftersom Siri just blivit ensam och i det kaos som döden innebär måste man leta efter en ordning, kaos är outhärdlig.

Att virka är att skapa ordning, virkning är en ordnad tråd som skapar mönster, upprepning, skönhet, det skapar en värld som består, om än i liten skala,

och att samtala med Jesus på det här vardagliga sättet som Siri gör i sina dagböcker upprätthåller en annan ordning, en rimlig vardag där någon tar emot frågorna, lyssnar till suckarna, om och om igen, så tålmodigt som det vardagliga oftast är,

inte så långt ifrån Siris samtal med Jesus finns vår utställning av Haaken Gullesons medeltida kyrkoskulpturer, där finns skulpturgrupper som kallas "den heliga familjen" och "Anna själv tredje", ganska märkliga helgonfigurer som faktiskt handlar om Jesus släkt, under medeltiden blev nämligen Jesusbilden mer familjär, inte så majestätisk, Jesus fick familj, han fick en stor släkt som visserligen inte alls är nämnda i Bibeln, men de finns nu i trä och det skapade en vanlighet runt han som faktiskt kallas Guds son,

en liknande vanlighet finns när Siri samtalar med Jesus och undrar hur hon ska orka, hur hon ska ta sig vidare,

den där vanligheten var vanlig hos de vi kallar varmt troende, de behandlade nästan jämt Bibelns profeter som nån som bodde lite längre bort i byn, eller kanske rent av som granne, om det var en profet som man umgicks lite mer med, trons människor var ju ofta mycket Bibelsprängda, de var väl inlästa,

Jesus och virkningarna alltså, två omistliga delar av vårt kulturarv som Sven Teglund gestaltar med sin utställning, som nu är invigd."

2 kommentarer:

Cecilia N sa...

Älskar talet!

Sven Teglund sa...

Cecilia: Ja, visst var det fint!