24 januari 2018

Kallortstillägget



Det senaste veckorna har det varit rejält kallt i Norrbotten. Här ner vid kusten har det varit minus 25-29 grader och i Gällivare ner till 35 grader minus. Det är ju helt normalt, det ska vara kallt i januari-februari, helst en hel månad.

Men det är rätt krävande för befolkningen, och det genererar extra utgifter i form av uppvärmningskostnader, motorvärmare till bilarna och Dobsom-byxor till alla. Kylan är dyr för oss norrlänningar, för att inte tala om snöröjningen som i år slår alla rekord.

I statsförvaltningens avlöningssystem från 1924 förklaras följande:

Tjänstgöring exempelvis i övre Norrlands kalla och människotomma trakter eller å ödsligt belägna lots- och fyrplaster anses innebära alldeles speciella svårigheter och obehag. För att kompensera tjänstemännen härför har i nyare löneregleringar införts ett särskilt lönetillskott, benämnt kallortstillägg för befattningshavare, bosatt i sådana orter, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden anses medföra avsevärda olägenheter.


Så när jag började arbeta i Gällivare 1979 fick jag ett kallortstillägg, ett extra påslag på lönen med en viss procent för att jag bosatte mig i dessa kalla och människotomma trakter. Tillägget gällde hela Norrbotten, men var mindre för kustborna med sitt mildare klimat. Syftet var att statliga och kommunala tjänstemän skulle kompenseras för kylans fördyrande inverkan, enligt förordningen från 1924.

Och det kan verkligen vara jävligt kallt i Gällivare. Vi skulle köpa ett radhus mitt i vintern 1986, och när vi var på visning av huset hade ägarna fruktansvärt varmt i huset. Det var direktverkande elvärme med sådan där klassiska grå elelement i plåt, som alla stod på max. Jag tänkte att deras elmätare måste ha snurrat som en tombola. När vi köpt huset fick vi förklaringen. Om man hade normal temperatur i huset så blev det is på insidan av alla fönster, och till slut byggdes ett ispansar upp till halva fönstret, ett par centimeter tjockt.

Vi sålde huset ett par år senare. Naturligtvis valde vi att sälja det på sommaren.

Det var 1994 som kallortstillägget för oss norrlänningar togs bort. Det var säkert Göran Persson som tog bort det som ett led i "saneringen av statsfinanserna". Det var väldigt dumt och orättvist.

Jag kräver därför att det återställs, i varje fall tills klimatförändringarna fått fullt genomslag och vintrarna töat bort fullständigt. Staten måste åter igen ta sitt ansvar för kylans konsekvenser för oss norrlänningar, som är bosatta i orter, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden anses medföra avsevärda olägenheter.

*****

Inga kommentarer: