22 november 2016

Fram för det negativa tänkandet

Psykologen och filosofen Ida Hallgren har börjat ge kurser i negativt tänkande.

Hon menar att positivt tänkande, som blev populärt på 1990-talet i USA var något som vi svenskar snabbt tog till oss med en flod av bästsäljande självhjälpsböcker, nyandliga guruer, coacher och olika tv-program. Budskapet är att individen har ansvar för sitt välmående och bör sträva efter att ständigt utvecklas för att bli rik, frisk och lycklig.

Ideologin har format vårt samhälle, och skapat en väldigt individualistisk kultur där personer hela tiden skuldbeläggs. Är man exempelvis inte tillräckligt positivt inställd på jobbet betraktas man som en bakåtsträvare med risk att få lägre poäng vid nästa medarbetarsamtal och med lägre lön som följd.

Det positiva tänkandet spred sig först till privata näringslivet. Sedan har det tyvärr trängt in i hela offentliga sektorn, kommuner, landsting och statliga myndigheter. Ja hela det s.k etablissemanget är idag skolade i att framställa allt i positiv dager, även det som är negativt. Till sin hjälp har offentliga myndigheter och politiska partier anställt kommunikatörer vars främsta syfte är att framställa sina organisationer positivt, oberoende av hur verksamheterna egentligen fungerar.

Om det är något problem som ändå uppmärksammats (i media) så gäller det att beskriva det som om att det redan är känt, och att det finns en förändringsprocess på gång som gett positivt resultat, eller i varje fall kommer att ge ett mycket, mycket positivt resultat.

Ibland när man lyssnar på företrädare för offentliga verksamheter kan man tro att man hamnat på sportsidorna i Kuriren. Allt handlar om tävling och inget verkar roligare än att slå ut alla andra kommuner på socialstyrelsens rankningslista, öppna jämförelser. Huvudsaken är att vi tänker positivt, beter oss som om vi är lyckade, framhåller våra lyckade resultat och lägger de negativa rapporterna till handlingarna.

Det var naturligtvis det positiva tänkandet som var orsaken till globala finanskrisen 2008, som startade i USA. Det fanns helt enkelt inte täckning för alla positiva framtidsprognoser, och "bakåtsträvare" och pessimister lyssnade ingen på.

Jag tror att det också kan var en delförklaring till Trumps och Sverigedemokraternas framgångar. När etablissemanget framställer allt i överdrivet positiv anda, trots att folk upplever någonting annat, blir det ett stort glapp i samhället.  Folk ser igenom allt självförhärligande som pågår, och tappar förtroendet.

Den enda gruppen som fortfarande strävar efter det pessimistiska, som gärna framför svidande kritik, och ältar svårigheter, är kulturarbetarna. De döljer aldrig en motgång och söker sig helst till bakgator, ödslighet och negativism. Men ur de mörka skuggorna skapar de, eller vaskar fram, den mest fantastiska musiken, litteraturen och konsten.

Jag tror verkligen att vi måste mejsla ut det positiva tänkandet ut ur vår kultur. Och ta lärdom av kulturarbetarna och acceptera livet som det är: mest lidande, men med små korta stunder av lindring.

5 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jepp. Helt rätt.

Elisabet. sa...

:) Hur många gånger har jag sagt det ....? Du är underbar!

Sven Teglund sa...

Elisabet....försök att vara lite mindre positiv!

Men det kommer DU aldrig att klara :)

Matten och Nelsson. Tankar i nutid. sa...

Positiv eller negativ - idag har jag upplevt något positivt. Det var din berättelse om boken "ensamheten värst" i Enter Galleria nu i eftermiddag. Så respektfull mot din mamma och all den kvinnokraft som funnits i hemmafrugenerationen, vänlig och ändå humoristisk med glimten i ögat. Du är bäst Sven!/ Anna-Carin, f d arbetskamrat (för rätt länge sen nu, tiden går)

Sven Teglund sa...

Matten och Nelsson: Å tack, så glad jag blir! Jag såg dig i publiken, tänkte jag skulle prata med dig, men det får bli nästa gång!