4 oktober 2016

Boksläpp på lördag 8 oktober!



Idag kom boken från tryckeriet. Det var en stor och spännande stund, när frukten av ett års arbete låg i ett paket från DHL. Som tur var så uppfyllde den alla mina förväntningar, nu när jag äntligen kunde hålla den fysiskt i min hand. Så fin den blev tänkte jag, och skickade en tacksamhetens tanke till Teg Publishing, mina söner Anders och Jonas förlag, och till Erik Olofsson i Umeå för den suveräna designen av hela boken. Och till Norrbottens Landsting som gett stöd till utgivningen.

Boken heter ensamheten värst och är en utgivning av min mor Siri Johanssons dagböcker som hon skrev de sista 20 åren av sitt liv. I boken finns även några av mina målningar av hennes virkade dukar.

Min mor var född 1918, bodde i brukssamhället Husum och tillhörde hemmafrugenerationen som fanns från 40-talet och framåt, då det svenska folkhemmet växte fram. Hennes miljö var hemmet, att ta hand om hushåll, mat, disk, städning och se till att fyra barn växte upp. Det var det en trygg värld där även grannarna var hemmafruar, ofta också släkt med varandra, och de umgicks dagligen och hjälptes åt med olika sysslor.

När jag var barn trivdes jag i denna kvinnovärld, och älskade att sitta på golvet med ett ritblock och lyssna på när de träffades, drack kaffe och bjöd varandra på bullar och kakor. Och alla handarbetade ständigt. Det virkades dukar, broderades bonader och stickades sockar, ingen fick nånsin sitta sysslolös med overksamma händer.

När vi möter Siri i dagböckerna är året 1992, hon är hon ensam i huset, barnen har för länge sedan flyttat hemifrån och hennes livskamrat, min pappa, har gått bort. Hon har börjat skriva dagbok när hon blivit änka, kanske som ett sätt att fylla tomrummet efter min pappa, för att hålla igång en slags dialog.

Vi får följande hennes åldrande de sista åren av hennes liv,  från 1992 fram till 2010 då hon avlider efter att ha fått en stroke, 91 år gammal.

Jag vill att boken ska hedra hennes minne, men också synliggöra en undanskymd grupp i vår historia, hemmafruarna som byggde det här samhället. Jag vill även uppmärksamma det kvinnliga hantverket, virkningen som varit föraktat och betraktats som förspilld kvinnokraft, men som haft en viktig funktion inom arbetarklassens kultur.

Välkommen till Bokfest på lördag den 8 oktober kl 13.00, Kulturens hus Luleå. Då släpper vi boken och jag blir intervjuad av Marianne Söderberg.

p.s Tack Lennart Teglund för allt stöd och uppmuntran i det här projektet d.s

*********


4 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Grattis till en härlig kulturgärning, Sven. Det måste vara tillfredsställande att få se resultatet av jobbet rent fysiskt.

Sven Teglund sa...

Tack Bert. Ja det kändes stort att äntligen hålla den i handen ....och pusta ut!

Elisabet. sa...

Och jag längtar storligen tills mina två exemplar dyker upp (eller ner) i postlådan!

Anonym sa...

Det var intressant, roligt och rörande att höra dig och din bror på Kulturens hus.