27 augusti 2016

Jag är självupptagen

Jag är självupptagen, som de flesta människor är. Jag är upptagen av hur jag ser ut, hur jag uppfattas av andra, om jag gör ett bra jobb eller om någon är missnöjd med mig. Jag funderar alltid på hur jag bör vara för att få vara med i gruppen.

Och genom att försöka sätta mig in i andras situation, tänkande, åsikter och problem, får jag veta hur jag ska bete mig på ett acceptabelt sätt. Inlevelsen i andra ger svar på de frågor som mitt självupptagna jag ständigt ställer sig. Självupptagenhet är därför förutsättningen för förmågan att känna empati.

Att vara självupptagen är en positiv tillgång, medan att vara upptagen av andra är det stora problemet. Den som hatar är upptagen av någon annan, ett hatobjekt som förmörkar hela dennes sinne. Och en rasist är inte självupptagen, nej, han är upptagen av den andre: invandraren, flyktingen eller romen.

De som är upptagna av andra bär på de negativa mänskliga egenskaperna. De som vill ha det bättre än andra, är själviska och de som vill vara förmer än andra, är självgoda. Den som vill ge igen mot någon annan, är hämndlysten.

För den onde är alltid den andre i fokus, en måltavla för hat och vrede.
För den gode är självet i fokus, som drivkraft för inlevelse och empati.

Eller enklare uttryckt, man måste vara vän med sig själv innan man kan ge någon annan något gott. Givmildhet utgår från att vi kan föreställa oss att det kunde vara vi som behöver hjälp.

Även en person som offrar sitt eget liv för att hjälpa andra, kan ha drivkrafter som är rent själviska. Vi märker det på omsorgens natur, som ofta inte ges med respekt för den andres egen vilja.

Varför blir vissa så upptagna av andra?  Jag tror på det enkla svaret, att de flyr sig själva. De orkar inte se sig själva i spegeln, och fråga sig, vem är jag och hur borde jag vara. De vet helt enkelt inte sitt eget bästa.

********

Inga kommentarer: