lördag, maj 28, 2016

Fantastisk konst i Kalix



Starka konstupplevelser är inget som man kan räkna med bara genom att gå på en utställning. Det krävs att jag som betraktare når fram till konstverket, att det ger genklang i min subjektiva värld, men också något mer, något med ord obeskrivbart, en tändande gnista som närmast påminner om förälskelsen. Något uppstår och man förstår inte riktigt vad som hände.

Igår kväll var jag inbjuden till vernissage i Åsa Morins nya galleri i Kalix, Galleri Lejon. Det ligger centralt i stan och hon har visat tre utställningar hittills. Jag måste erkänna att jag inte hade så stora förväntningar. Som Lulebo har man ju ofta ett kolonialistisk förhållande till de mindre orterna i Norrbotten, kan det verkligen vara något intressant som visas i Kalix? Samma inställningen har tyvärr Norrbottens två stora tidningar och de bevakar sällan kulturhändelser som händer utanför Luleå. Men Åsa var mycket glad just denna kväll eftersom Bergsten från NSD besökt galleriet för att skriva om utställningen.



Utställare var Tomas Nanne Sandberg från Sollentuna. Han visade sig vara en mycket välrenommerad målare, utbildad på Konstfack och med ett flertal utställningar bakom sig. Hans senaste utställning har just avslutats på Edsviks konsthall. När jag pratade med honom upptäckte jag flera beröringspunkter, inte bara Edsvik där jag själv ska ställa ut i sommar, utan han hade också varit med i Liljevalchs vårsalong flera gånger. Och när han beskrev hur han tänkte kring sitt måleri så överensstämde det i så hög grad med hur jag själv tänker, att det kändes nästan som om vi kom från samma universum.

Tomas är passionerade målare. Att måla är det absolut viktigaste för honom, ett behov som verkar så stark att det har honom helt i sitt grepp. I en bok som han givit ut, Minnen av morgondagen, skriver han i inledning: I am addicted to painting. I do not care about the result. Han målar sin absoluta närhet, miljöer som han ser när han promenerar omkring i Stockholm och Sollentuna: hus, tunnelbanestationer, viadukter, ofta ödsliga men ibland med människor som står och väntar. Han besöker platserna många gånger, tecknar och tecknar, tills han känner att platsen helt har internaliserats, sedan målar han ur minnet i ateljén. Det ger bilderna en stark känsla av närvaro.



Och tavlorna var verkligen fantastiska. Jag blev stående framför dem länge, och det där som ibland kan uppstå uppstod.

Jag ger en eloge till Åsa Morin som driver galleriet och jag önskar henne lycka till i fortsättningen. Och uppmanar alla självgoda lulebor: åk till Kalix!

********

4 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Instämmer!

Bert Bodin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sven Teglund sa...

Tack Bert. Visste att jag kan lita på dig.

Lina Öhman sa...

Vilka vackra tavlor, tack för tipset.
Gör mig glad att höra att det finns ett galleri i Kalix, kommer att åka dit så fort jag får chansen.