tisdag, april 05, 2016

Passèkortet



När jag kom till jobbet i morse och tog upp passerkortet för att dra det i stämpelklockan, så stannade jag upp. Jag såg på kortet och la märke till att fotot på mitt ansikte snart var helt utsuddat, nednött efter åratals dragande i stämpelklockor. Och jag fick en plötslig ingivelse, jag såg hela mitt liv upplyst som av en blixt.

Jag föddes fri men redan efter sju år tvingades jag till skolan. Sen gick jag i skolan i 16 år och när jag var färdig fick jag ett arbete med ett passserkort som jag skulle dra in när jag kom på morgon och dra ut när jag gick på kvällen. Och det har jag nu gjort i snart 40 år, tillbringat större delen av mitt liv innanför en stämpelklocka.

När jag tittade på passerkortet och den snart utsuddade bilden på mig själv tänkte jag att den personen är passé. Snart får han lämna in kortet till personalavdelningen som skoningslöst kommer att makulera det. Och efter 14 dagar kommer ingen längre att komma ihåg den mannen som gick här så länge och som stämplade in varje dag på morgonen och ut på kvällen. Han som gått så många år i skolor för att sedan under större delen av sitt liv sitta instängd på ett kontorsrum, numera alltid inloggad i ett verksamhetssystem.

Sedan drog jag kortet i apparaten, tryckte på in-knappen, gick uppför de fyra trapporna, in på mitt rum och började dagens arbete.

*******

2 kommentarer :

Elisabet. sa...

Ja, så är det. Inga stämpelklockor hos oss, men väl nåt liknande.
Tre sommarsemestrar återstår för mig, sen är det ajöken, men jag har erbjudit mig att hoppa in när det behövs - om jag är frisk och kry -. Och lever.

Sven Teglund sa...

Elisabet: Jamen vi är ungefär jämnåriga då. Fint att du räknar i antal sommarsemestrar....så positivt tänkande :)