1 mars 2016

Dags för en ny folkrörelse

När industrialismen introducerades 1700-talet, kom samtidigt kaffet att bli populärt. Kaffet var nämligen förutsättningen för att folk ska kunna orka jobba en hel dag med tröttande och enahanda arbetsuppgifter. Idag delar varje arbetsplats upp arbetstiden i fyra sjok; förmiddag före halvtio-kaffet, förmiddag efter halvtio-kaffet, eftermiddagen före halvtre-kaffet och eftermiddag efter halvtre-kaffet (då inget särskilt blir gjort utan alla bara väntar på att få gå hem för att dricka kvällskaffet)

Det är av den anledningen till att jag alltid varit skeptisk till te-drickare, de orkar egentligen inte med arbetslivet.

Förra veckan såg jag en dokumentär på TV, Sockerfilmen av Damon Gameau. Han undersökte det dolda sockret som finns i princip allt vi äter. Jag blev varse att kapitalismens grundfundament består inte bara av kaffet, och det gift som koffeinet innebär, utan sockret har en betydligt större inverkan.

Livsmedelsindustrin har insett att socker är lika beroendeframkallande som heroin och därför blandar de socker i nästan all mat som finns att köpa i en affär. Det finns uträknat hur mycket socker som man kan tillsätta i en matvara för att det ska bli optimal effekt, dvs att konsumenten blir beroende utan att hen upplever att det är för sött.

Men syftet är inte bara att folk ska köpa sockrad mat och dricka, utan det viktigaste är sockrets koppling till vårt materiella ha-begär. När vi får i oss mycket socker med påföljande blodsockertopp, blir människan manisk och drabbas av adhd-liknande symtom. Vi kan helt enkelt inte sitta stilla, utan vi måste röra på oss, och därför springer vi runt på stan och shoppar saker som vi inte behöver. Ett typiskt beteende för maniker alltså, att de aldrig kan sluta i rimlig tid. Vi får ett inre tryck av att agera, göra nya saker, fika, äta, köpa etc och förvandlas därigenom till den perfekta konsumenten. Vi känner oss aldrig nöjda utan kroppen hamnar i ett stresstillstånd som vi försöker minska med materialistisk konsumtion.

Tittar man på en galleria i dag, är den byggd för sockerberoende människor. Det finns alltid fik utspridda på lämpligt avstånd, där vi kan fylla på med kaffe, så att vi orkar, och söta bakelser som kan driva upp våra köpmanier till nya höjder. Att sitta på fik och äta socker är en mycket växande bransch, och det kombineras nästan alltid med shopping.

Hela det kapitalistiska systemet drivs alltså av det socker som hemligen smygs in i allt som vi äter, även det som enligt livsmedelsverket klassificeras som nyttig mat. Det är verkligen opium för folket i bokstavlig mening.

Socker leder sedan till att vi blir sjuka, vi drabbas av fetma och allehanda sjukdomar. Men det är ju ingen negativ konsekvens ur kapitalistisk synvinkel. För då övergår människan till en ny guldbransch, nämligen läkemedelsindustrin, där dyra mediciner ska hjälpa oss bli friska efter att ha blivit sjuka av den mat som säljs på våra affärer. Och nu när sjukvården också är privatiserad, kan kapitalet även där tjäna pengar.

Det dokumentären har visat är att sockret idag är en nödvändig ingrediens i kapitalismen. Den fick mig därför på väldigt gott humör.

Här har vi alla på vänsterkanten, som vill ha ett samhälle byggt på socialismen, äntligen fått svar på hur vi kan knäcka systemet på ett väldigt enkelt och demokratiskt sätt. Partier som socialdemokraterna och vänsterpartiet har helt misslyckats med att förändra samhället, vilket inte är förvånande. När man ser deras företrädare i regering och riksdag är det tydligt att de flesta är sockerberoende, oskadliggjorda genom kapitalismens droghandel.

Vi måste därför skapa en ny folkrörelse och organisera oss i antisocker-föreningar, där alla medlemmar bara behöver avlägga ett löfte: "Jag ska aldrig mer äta något som har tillsatt socker".

Det skulle vara spiken i kistan för kapitalistiska samhället som det ser ut idag. Folk skulle vakna upp ur sin sockerbubbla, släppa alla sina materialistiska manier och sätta sig ner och fundera på verkliga frågor igen. Vad vill jag med mitt liv. Vilket samhälle vill vi ha.

*********

4 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jo! Så gör vi.

Men tedrickarna måste vi också hålla koll på. Slöfockar!

Bert Bodin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sven Teglund sa...

Haha....ja vi får ha en egen underrättelsetjänst..typ IB.

Sven Teglund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.