11 november 2015

När det vattnas i munnen

Kommer ni ihåg Pavlos hundar? Det var ett vetenskapligt experiment som visade hur betingning fungerar. När man ställer fram en skål mat framför en hund så börjar saliven rinna till i munnen, den blir hungrig och förbereder sig för att äta. Experimentet gick ut på att ringa i en klocka samtidigt som matskålen ställdes fram, och efter ett tag så var hunden betingad på klockan, det vill säga att så fort den hörde klockan rann saliven till.

Vi människor fungerar på samma sätt, och beter oss som Pavlos hundar utan att tänka på det.

När jag vaknar på morgonen och kommer ner till köket, exakt kl 7 varje morgon så blir jag hungrig. Troligtvis beror det inte på att jag egentligen är hungrig, för det spelar ingen roll om jag åt mycket mat sent kvällen innan, jag känner mig ändå sugen. När klockan är 7 på morgonen så vattnas det i munnen, och jag vill äta. På samma sätt är det kl 12 och kl 18 på kvällen. Jag är betingad.

När jag sätter mig i soffan hemma för en se en film så blir jag automatiskt sugen på popcorn eller chips. För mig är film starkt hopkopplat med att stoppa snacks i munnen. Så fort filmtexterna kör igång så rinner saliven till. De flesta av oss har svårt att sätta oss i en bastu utan att hålla en öl i handen. Om det är fredagskväll och man lagar en god middag är vinet en självklarhet, i varje fall för oss icke nykterister,

Det mesta vi gör är betingat, vi är präglade hundar men tror att vi är människor med fri vilja. Vi blir sugen på kaffe kl 9.30 och kl 14.30.

Men betinging av människan, det sköts inte av oss själva, inte ens av vetenskapliga forskare, utan de som ringer i klockorna för oss, är reklammakarna. Varje dag sprids budskapen runt omkring oss kring vilka produkter som finns och ser till att våra positiva känslor knyts till dem. Det är ständigt en ström av påverkan som vi i stort sett inte märker.

För att få oss på kroken så använder industrin många knep, inte bara söta kändisar utan också mängder av socker. Tillsatt socker sköter ju betingningen nästan utav sig själv. Om man börjar när barnen är väldigt små och ger dem massor av godis, sockrade drycker, mat full med tillsatt socker, då har man skapat den perfekta konsumenten. Det räcker med att visa en bild på en godispåse så rinner saliven till på alla Sveriges barn. Och de gäller nog också för de flesta vuxna.

Själv vill jag inte leva som en hund. Man måste ta sig ut ur den onda cirkeln, där vi går runt, runt i konsumismens upptrampade spår, där vi tror att vi är unika och bestämmer själv, men ändå går i samma färglada gymnastikskor som alla andra som åker bussen.

Kläder är väldigt billigt idag. Vi vet ju varför, de produceras av barn i Asien, av bomull som är besprutad med kemikalier som dödar arbetarna som jobbar på fälten. Man kan på Storheden köpa 10 t-shirt kanske för hundra kronor. Nästan alla i Sverige har råd att bära en t-shirt en dag och sedan slänga den. På så sätt har man lyckats betinga befolkningen på shopping, det vill säga att de flesta njuter av att köpa kläder och saker även om vi inte behöver dem. Vi har blivit väldigt rädda om konsumismen, för den är vi betingade på, och därigenom beroende av.

När jag var in på OK i Kalix i helgen hade de byggt om och moderniserat lokalen, ja, vad kallar man det nuförtiden, macken eller korvkiosken? Nej, det borde heta sockerbutiken. Godishyllorna är enorma, cocacola -lådorna är överfulla, smörgåsar med tomt vitt bröd, skräpmat i långa rader. Man har lyckats koppla ihop bilkörning med nåt sött att äta. Vi blir hungriga när vi ser OK-skylten och köper en cola och en påse godis, samtidigt som vi tankar bilen.

Men ingen betingar oss på välfärden. Den kan säljas ut framför våra ögon till privata intressen utan att vi känner att vi blir torra i munnen. I varje fall inte förrän vi själva behöver en sjukhussäng.

*******

2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Ja säger bara - Usch ja!

Bert Bodin sa...

Ja säger bara - Usch ja!