20 september 2015

Om behovet att släcka ner en skärm

I den kommande boken ”Etablissemanget” menar Owen Jones att den parlamentariska demokratin har tagit ett steg tillbaka – medan ekonomiskt starka intressegrupper får allt större inflytande och inte bara påverkar politiken, utan på många plan också växer samman med den politiska makten.

Om man tittar sig runt i sin hemstad är det väldigt tydligt. Vi tycker väl alla att klotter på stadens hus är förfulande och vi satsar många miljoner i kommunen på sanering av klotter. Däremot är det helt ok att i samarbete med kapitalet tvinga på befolkningen betydligt värre nedsmutsning av det offentliga miljön, till exempel i form av reklam på enormt stora ljusstarka skärmar.

Ett av de värsta exemplen är skärmen som finns på Luleå Energi Arena, alltså egentligen vår gemensamma baskethall.  Men det heter inte baskethall längre, många kommunala idrottsanläggningar har numera namn efter sponsorer. Delfinen heter Coop Arena, trots att det är en kommunal byggnad. Ett noll till Owen Jones.



Om man på kvällen vandrar utefter Norra hamn framför Norrbottensteatern så lyser skärmen på andra sidan gatan starkare än allt annat ljus i staden. Människor som bor på Norra Strandgatan måste på kvällarna ha persiennerna nere för att försöka stänga ute ljuset från reklamskärmen, som blinkar dygnet runt. Om det en fin kväll är fullmåne som ligger över Kulturens hus, så ser blänket från månen på vattenspegeln ut som en blek kopia av reklamskyltens starka strålkastare. Fina naturupplevelser har konkurrerats ut av den kapitalistiska nedsmutsningen av våra gemensamma tillgångar.

Owen menar alltså att politiken har tagits över av ekonomiskt starka intressegrupper. Och det finns många exempel på det, förutom groteska reklamskyltar på kommunala byggnader. När socialdemokraterna och vänsterpartiet började ta fram förslag på att minska vinstmöjligheterna i välfärden började naturligtvis delar av näringslivet att oroa sig. Och deras strategi blev att ta kontakt med Sverigedemokraterna och ge dem underlag för att de skulle ändra sitt motstånd mot vinsterna. Svenskt Näringsliv och Företagarna har haft hemliga möten med partiet, och det har lett till att Sverigedemokraterna ändrat åsikt och vinstfesten kan fortsätta.

Som Ingvar Person skriver i Aftonbladet:"så länge vinsterna fortsätter att flyta in är det inget problem att svälja en porton högerextremism och främlingsfientlighet"

Är det så att politiken och kapitalet har växt ihop till dem milda grad att det är kapitalet som styr politiken och inte tvärtom? Mycket tyder på det.

När det gäller den pågående flyktingkatastrofen visar det sig att Europas ledare står med byxorna nere, utan att de kan visa ledarskap och låta humanismen komma i första rummet. Anpassningen till högerkrafterna i form av rasism och flyktingfientlighet har pågått länge, både hos media och de politiska partierna. Liberala skribenter, borgerliga politiker, och vissa socialdemokrater har länge velat bjuda in Sverigedemokraterna för sina egna syften.

I Skavlans intervju med Kofi Annan säger han att regeringarna i Europa följer strömmen var sig det drar åt höger eller vänster. Men att makthavarna har missbedömt läget, att folk i allmänhet känner medlidande och förståelse. Och i några länder har folket tvingat makthavarna att ändra sin hållning. Kofi anser att vi kommer att få se mer av det. När ledarna misslyckas med att leda, kommer folket att ta ledningen och se till att politiken följer efter.

Och det är det vi nu ser. När etablissemanget styrs av vinstintressen istället för humanistiska värderingar agerar folket. Vi ser det i form av alla dess stora demonstrationer i Europa där vanligt folk välkomnar flyktingarna till sina länder. Vi ser det med ett otroligt engagemang hos många, inte minst här i Luleå, där folk tar emot på buss-och järnvägsstationen med mat, vatten och kläder.

Men den kanske största smällen mot etablissemanget "politik-och-kapital" är väl Labours val av Jeremy Corbyn till partiledare. Ledarsidorna i Sverige beskrev det som en smärre katastrof som skulle utplåna Labour. Varför då? Jo Corbyn hävdar att vi måste investera i järnvägarna och annan infrastruktur, vi måste investera i välfärden så att gamla och sjuka får hjälp, ungdomar får lägenheter och jobb och vi måste skapa ett samhälle som bygger på att vi bryr oss om varandra, och inte styrs av den "fria" marknaden. Det är ett sådant budskap som tydligen beskrivs som en katastrof.

Det osannolika valet av Corbyn, är ett led i det Kofi Annan pratar om, när ledarna misslyckas kommer folket att ta ledningen.

Därför hoppas jag att de boende på Norra Strandgatan, agerar för att se till att skylten på Luleå Energi Arenas fasad släcks ned. För mig är den skylten en symbol för det som hänt i dagens samhälle, sammanväxten mellan politik och kapital, på demokratins bekostnad.

********



Andra bloggare om , ,

3 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Medhåll från mig.

Läste förresten i senaste VI-tidningen om hur man i Sao Paolo sanerat alla, av reklam, överbemängda fasader. En borgmästare tog tag i saken.

Sven Teglund sa...

Ja jag läste det också, jag hade det i baktanke, att politiker kan göra skillnad, bara dom vill. Just nu är det nog ingen som kommer att följa hans exempel här.

Sven Teglund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.