måndag, september 07, 2015

Om att dra till skogs


Konstnär_Mats Wikström


I sommar har det gått en serie radioprogram i P1, Det Nya Utefolket som handlar om det ökade intresset för naturen, vildmarken och landsbygden. Aldrig förr har så många dragit till skogs. Friluftslivet lockar med ett enklare liv och dessutom är det i naturen man kan "stänga av" och slippa stressen av att alltid vara uppkopplad till nätet. Det Nya Utefolket beskriver bl.a. hipsterlufsare, det vill säga storstadsbor som hänger yxor på väggen, bär vandringskängor under shoppingrundor och drömmer om glamorös camping. Men också unga människor som väljer att flytta ut i skogen till kåtor, ödehus och bo långt borta från civilisationen, utan alla former av bekvämligheter. Vi ser en trend bort från staden, anti-globaliseringen.

När jag, min son och hans flickvän, gick i fjällen i somras så var det tydligt att antalet fjällvandrare har ökat de senaste åren. Stugorna var överfulla och nattgäster fick ligga på extramadrasser på golvet. I många fall, precis som vi, gick en äldre man/kvinna tillsammans med ungdomar, där de äldre fortfarande bar sina otympliga gröna fjällräven-säckar från 70-talet. Gröna vågens återkomst för en ny generation.

Efter Po Tidholms bok Norrland, protesterna mot gruvplanerna både på Gotland och i Sameland, har inlandet i form av milsvida skogar, grusvägar och ödsliga byar fått allt större uppmärksamhet. Det känns som den debatten som förts plötsligt fått befolkningens syn på naturen, inlandet och landsbygden att vända. Vi har börjat tröttna på den konsumerande, vegeterande, lattedrickande och twittrande staden och längtar till att sitta i skogen och göra upp en liten eld och koka en panna kaffe.

Jag tänker på det när jag idag besöker Lindbergs galleri, för att se på Mats Wikströms, Sara Edströms och Hanna Kantos gemensamma utställning. Utställningen visar sig ligga mitt i den pågående trenden och svarar mot det nyvaknade intresset för naturen. Mats är tydligast genom att använda skogen i form av grenar, kvistar som med lite hjälp får mänskliga uttryck, i en slags tradition som påminner om folkkonst. Sara utgår från wellpapp, som hon med brun tejp sammanfogat till former som också får mig att associera till naturformer, sten eller förvridna träd. Slutligen, Hanna, som helt enkelt målar trädformationer på tre separata målningar. Hela utställningen är härligt omodern, men mot bakgrund av trenden, helt i linje med nutidens strömningar.

Konstnär Mats Wikström
Konstnär: Sara Edström

När jag sedan går över till Konsthallen i Kulturens hus, finner jag att utställningarna där har exakt samma tema. Brigitta Linhart gör skulpturer av naturmaterial, direkt tagna från skogen. Två andra utställningar beskriver dagens situation på landsbygden, den så kallade glesbygden, och i bilderna finns de traditionella ödehusen och naturscenerierna.

Jag tycker det är hoppingivande. När konsten talar ska människan lyssna: landsbygden, inlandet, skogen, fjällen, naturen är på väg att få ett uppsving på stadens bekostnad.

*******
Andra bloggare om , , ,


2 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Tidningen VI publicerade i början av sommaren ett ectra temanummer i samma anda. Mycket intressant.

Däremot var jag inte särskilt imponerad över den där radioserien du nämner.

Bert Bodin sa...

Tidningen VI publicerade i början av sommaren ett ectra temanummer i samma anda. Mycket intressant.

Däremot var jag inte särskilt imponerad över den där radioserien du nämner.