lördag, augusti 29, 2015

Kulturen är vår enda chans

Varför fokuseras det på vissa företeelser i samhället, medan andra kan fortgå i skymundan utan att någon bryr sig? Jag tänker på de fattiga som tvingas tigga på gator och torg, och som nu får folk att uppröras och ropa på "åtgärder" så att det blir slut på "problemen". Aktuella beräkningar säger att det finns ca 4000 tiggande EU-migranter i landet.

Vi kan jämföra det med Socialstyrelsens senaste beräkning av antalet hemlösa i Sverige, som uppgår till 34 000! Det verkar ju vara ett overkligt stort antal, men man måste komma ihåg att Socialstyrelsen definierar hemlös på ett speciellt sätt. Man räknar alla som saknar eget hyreskontrakt, det vill säga även de som bor i en lägenhet med ett andrahandskontrakt via socialtjänsten, och personer som har kortsiktigt boende hos kompisar. Även de som bor på institutioner eller missbrukshem räknas som hemlösa om de saknar egen lägenhet.

Men om vi bortser från detta med definitionerna, så finns det ändå 4500 akut hemlösa i landet, de flesta män med missbruks- och beroendeproblem, som sover ute eller i portgångar, på härbärgen och så vidare. Vi har alltså fler "egna" hemlösa i landet, jämfört med antalet tiggare. Men hur ofta ser vi den frågan på löpsedlarna? Varför är den frågan inte intressant att söka lösningar på?

En annan fråga som är väldigt uppmärksammat idag är mottagandet av flyktingar till Sverige, och att kostnaderna för det skulle vara så stora att hela välfärden är i gungning.

Men hur ofta diskuteras de sammanlagda kostnaderna för mäns våld mot kvinnor, ett problem som finns överallt i landet, i varje kommun, i varje bostadsområde?

Enligt en ny statlig utredning beräknas kostnaderna för det könsrelaterade våldet mot kvinnor till 39,7 miljarder årligen! Varför är den frågan inte på alla mäns agenda? Dessa män som från alla håll nu söker sig till Sverigedemokraterna verkar tydligen inte frukta kostnaderna för "massvåldet" i nära relationer.

Under 2013 anmäldes 27 100 misshandelsbrott mot kvinnor, varav 17 000 brott gällde misshandel inomhus av en bekant gärningsperson. I genomsnitt dödas 17 kvinnor per år av en man de har eller har haft en nära relation till. Över 200 kvinnor har dödats av en närstående man sedan år 2000. Under 2013 dödades så många som 26 kvinnor.

Det finns alltså andra stora problem i landet som vi kan fokusera på, men det görs inte. Vi läser om tiggarna, inte om hemlösheten bland svenskar, vi läser om kostnaderna för flyktingmottagandet, inte om kostnaderna för mäns våld mot kvinnor.

Vad styr denna fokusering på, enligt mig, fel saker? Mitt svar är att det är patriarkatet som styr. Naturligtvis.

Patriarkatet är det som styr samhällets värderingar, det styr näringslivet, det styr politikernas syn på tillvaron och det styr kraven på ständig tillväxt även om miljön förstörs. Om patriarkatet blir hotat på nåt sätt, så utser man syndabockar. Kvinnor är syndabockarna på första plats sedan flera tusen år, på plats två de homosexuella och på tredje plats, främlingarna. Så funkar det. Om patriarkatet är hotat så använder det våld i första hand, man slår mot syndabockarna. Man slår mot kvinnor, man slår mot bögarna, man slår mot flyktingarna. Och om patriarkatets ekonomiska intressen hotas drar de sig inte för att starta krig.

Men varför är patriarkatet så hotat just nu? För mig är det uppenbart. Det går sämre och sämre för pojkarna i skolan, på alla nivåer. Flickor har bättre betyg genomgående, bättre social förmåga, fler kvinnor har akademisk utbildning och kvinnor kommer in på allt fler chefsbefattningar. Om några år har kvinnorna tagit över alla viktiga samhällsområden.

Patriarkatet är otroligt rädd för den allt starkare feminismen, att kvinnorna ska ta över. Och ju längre kvinnorna flyttar fram sina positioner, desto räddare blir de och desto mer våld kommer att uppstå i olika former. Matriarkatet kommer allt närmare och fler och fler män flyr till sverigedemokraterna.

Därför har vi inget att hämta från de traditionella politiska partierna idag. Även dessa tillhör patriarkatet och de  känner sig lika hotade. Därför anpassar sig alla partier just nu till syndabockstänkandet och fokusering på flyktingmottagandet.

Men det finns dock hopp. Kulturen och kulturutövarna är nämligen det enda området i samhället som redan konverterat till Matriarkatet. Igår när jag var på Folkets bio var det fullsatt, och kanske 80 procent kvinnor/kulturtanter.  Det var premiär på dokumentären om Ingrid Bergman. Det fanns ingen representant där från det klassiska patriarkatet, det vill säga från näringslivets toppar, politikens toppar eller från idrottsrörelsen.

Matriarkatet i form av kulturtanter, kulturälskare och kulturutövare är vår enda chans. Men vi kommer att få det svårt de närmaste åren,  angreppen mot oss har bara börjat. Det kommer att bli en hemsk höst.

*******
Definitioner:
Patriarkat=  Ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska-, ekonomiska-, religiösa-, sociala-, eller finansiella institutioner domineras av män.
Matriarkat=  En samhällsordning där den sociala, politiska och ekonomiska makten innehas av mödrar och kvinnor.



4 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Tack för en bra genomgång, som sätter bra avstamp för vidare diskussioner. Jag håller med dig till fullo.

Sven Teglund sa...

Tack Bert. Jag känner verkligen att det här perspektivet är viktigt. Vi fortsätter tilldammans!

Sven Teglund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bert Bodin sa...

Tilldammans låter bra! ;-)