fredag, oktober 10, 2014

Överlevnadsgruppen

Från början levde människan i en överlevnadsgrupp, ca ett femtiotal personer i varje grupp, skriver Erik Rosell i senaste Socionomen. Han hänvisar till etnologen Åke Daun och hans forskning. Att försvara sig mot fientliga grupper, vilda djur och skaffa föda var gruppens gemensamma uppgifter. Så levde människan i miljoner år och detta jägarsamhälle var helt beroende av samarbetet i gruppen för överlevnaden. När något av förutsättningarna, jaktbyten eller vattentillgången minskade, flyttade gruppen till ett nytt ställe. Själva sättet att överleva bestämde var man skulle bo.

När vi människor blev jordbrukare och bofasta, följde sättet att leva i mindre grupper vidare i den lilla byn. Det fungerade bra eftersom platsen för arbete och boende fanns på samma ställe. Man bodde i olika gårdar, men man kände grannarna och man arbetade tillsammans på fälten.

I och med industrialiseringen började närheten mellan arbete och boende att långsamt brytas upp , men på många sätt kunde överlevnadsgruppen återuppstå i nya former, främst i bruksorter och arbetarkvarter i storstäderna. På bruksorter bodde arbetarna samlat, först i arbetarlängor, senare i egnahemsområden, och alla arbetade på samma ställe, fabriken eller sågverket. När jag växte upp i bruksorten Husum, kände vi i stort sett alla grannar. Och det var inte bara så att alla grannarna arbetade på samma arbetsplats som min far, utan de var ofta också släktingar på nära eller längre håll.

Man kan säga att bruksorten var uppbyggd av överlevnadsgrupper i form av nätverk av grannar, som umgicks, stöttade varann och hjälptes åt med det mesta. Att gå runt till varandra på spontanbesök, prata en stund eller låna något till hushållet, ja det var sådant man höll på med. Och kvinnorna handlade varje dag på Konsum, inte för att man behövde det, utan syftet var främst socialt, att träffas och utbyta de senaste nyheterna. Gruppen gav också trygghet, jag minns till exempel att man ofta gick med s.k listor, det vill säga insamlingar till familjer som drabbats av sjukdom eller olycka.

Men det fanns också nackdelar med denna starka gruppkänsla. Att vara främlingsfientlig eller i varje fall skeptisk i förhållande till de som finns utanför gruppen, de andra, är troligtvis något som vi har med oss från människans långa historia. Den överlevnadsgrupp som vi levt i, som jägare, som jordbrukare eller som arbetare i en bruksort, har ju handlat om vår försörjning. Att få konkurrens om jaktmarker, jordlotter eller arbetstillfällen från andra grupper, har naturligtvis aldrig setts med blida ögon.

I dagens post-industriella samhälle har våra långvariga traditioner av att finnas i överlevnadsgrupper helt raderats ut. De stora industrierna finns inte längre kvar och bruksorterna har övergetts av storkapitalet och lämnat nedlagda industrier och arbetslöshet efter sig. Arbetarstadsdelarna i storstäderna är gentrifierade och husen är övertagna av den kulturella medelklassen.

Idag arbetar min granne på en helt annan arbetsplats än vad jag gör, och det finns inte längre en koppling mellan arbete och bostad. Om man behöver hjälp så vänder man sig till någon professionell, eller någon man känner, även om den bor på något annan område. Grannkontakternas betydelse har minskat drastiskt och istället har vi blivit mer försiktiga i våra relationer med dem.

Nu när möjligheterna  är begränsade att tillsammans med grannar bilda överlevnadsgrupper, så försöker folk ändå återupprätta trygghet och gemenskap på något sätt. Ingen kan nämligen leva helt ensam utan ett fungerande och stödjande nätverk.  Man kan se att det finns i huvudsak två olika vägar som många väljer.

Den ena vägen; en önskan att samhället ska återgå till 50-talet, innan urbaniseringen och industrinedläggningarna slagit till. När vi levde i en trygg avskild värld där det främmande fortfarande fanns utanför våra gränser. Det är en hopplös och omöjlig väg, men där har vi nog många som röstade på sverigedemokraterna.

Den andra vägen; att på virtuell väg återupprätta det tidiga industrisamhällets gemenskap på gruppnivå. Detta har just nu 66 % av svenska folket gjort genom att samla sina vänner på Facebook. Där träffas man flera gånger per dag, pratar om vardagsbekymmer, vad man gör, ska göra och vad man planerar till middag. På Facebook sker nutidens dagliga möten mellan människorna i digitala överlevnadsgrupper, bestående av nära vänner på ca femtio personer. Facebook har ersatt det tidigare folkhemmets dagliga möten på Konsum.

Det vore därför intressant att undersöka sverigedemokraternas väljarkår, hur många av dessa som är med i Facebook. Jag gissar att de flesta tillhör den övriga gruppen, de 34 % som inte är med.  Och som även där känner sig utanför.

******

2 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Intressant. Jag håller på att fundera på ett inlägg som handlar om grupper. Men jag har ännu inte fått riktigt kläm på hur jag ska lägga upp det.

Vilken klipphängare, va?!!


;-)

Sven Teglund sa...

Jag väntar med spänning:)