15 oktober 2014

Klasstorlekarnas omvända U-kurva

Det verkar vara en allmän åsikt att om man minskar klasstorlekarna i skolan så blir resultatet bättre. Socialdemokraterna är i färd med att göra reformer inom det området.

Men vad finns det för grund för påståendet att mindre klasser är bättre än större? Finns det forskning som talar för det eller är det politikernas egna nostalgiska föreställningar om att det är den lilla byaskolan som är det bästa för barnen. Naturligtvis är det logiskt att tro att ju färre elever en lärare har desto mer tid blir det för varje elev och desto bättre resultat. Men det är bara en halv sanning.

Den engelska författaren Malcom Gladwell belyser den här frågan i sin bok David och Goliat. Det är väldigt många länder som satsat på mindre klasser. Till exempel gjorde USA en stor satsning mellan 1996 och 2004, där en kvarts miljon nya lärare anställdes, och kostnaderna per elev sköt i höjden med 21%. Men, ett stort antal studier har visat att för de flesta länder som precis som USA satsat på mindre klasser, så har inga signifikanta effekter kunna fastställas. Inga mätbara effekter, miljoner till ingen nytta! Endast i några enstaka länder har minskningen av klasstorlek haft betydelse och förbättrat skolresultaten, till exempel Grekland, Island och Israel. Mycket märkligt.

Det har alltså satsas stora summor på att minska klasserna men i de flesta fall till ingen nytta. Förutom i några enstaka länder. Hur kan det komma sig?

Gladwell gör en genomgång av studierna kring klasstorlekens betydelse och kommer fram till att det handlar om en s.k omvänd U-kurva.



Om man har väldigt stora klasser och minskar dessa, så förbättras skolresultatet men bara till en viss nivå. Kurvan planar ut, vänder och när elevantalet minskat till en för låg nivå då börjar resultaten sjunka.

Om man minskar antalet elever i stora klasser, över 25 elever, då blir det positiva effekter. Till exempel i Israel har man en regel att om klassen blir mer än 40 elever så halveras den och delas i två klasser med 20 i varje. Det förklarar varför minskning av klasstorlek gav effekter där.  I toppen på kurvan kan man säga att det finns ett optimalt spann på antalet elever i en klass, och det är  mellan 16 och 25 elever. Det innebär att minska en klass till exempel från 25 till 20 så ger det ingen positiv effekt på skolresultaten, och det var just det som hände i USA. Minskningen av elevantalet skedde hela tiden inom spannet på U-kurvans topp, just i det spann som inte har någon betydelse.

Enligt den omvända U-kurvan blir resultatet sämre och sämre ju mindre klasserna blir från en viss nivå (15 elever). Om klassen blir för liten, börjar eleverna att uppträda "som syskon i baksätet på bilen". Det finns helt enkelt för lite alternativ att välja kamrater och ingen kan komma undan översittare. En väldigt positiv sak verkar vara den mångfald som uppstår i en större klass, att det finns flera av av varje "sort". Om man är elev, särskilt om man är en svag elev, behöver man andra elever omkring sig som ställer samma frågor och brottas med samma problem, så att man känner sig lite mindre isolerad och lite mer normal. När det är för få elever i ett rum minskar chanserna att barnen är omgivna av jämlikar.

Slutsatsen är att det behövs många olika och intressanta röster i ett klassrum, och ju fler elever, både lika och olika, desto större variation blir det i diskussionerna. Energin i en tillräckligt stor grupp gör att läraren avlastas och eleverna får hjälp av varandra. Men som sagt, till en viss gräns, och det antalet verkar vara 25.

Frågan är hur socialdemokraterna kommer att göra. Kommer de att använda symbolpolitik och sänka elevantalet inom spannet 16-25 och därigenom riskera att slänga pengar i sjön?

Vore det inte en mycket bättre reform att helt upphöra med det fria skolvalet, så att den skadliga uppdelningen av elever mellan skolor, där de resursstarka samlas i vissa skolor och de andra blir kvar i sina områdesskolor. En segregering som skapar klasser som blir homogena, som saknar den viktiga mångfalden, och därför leder till sämre skolresultat, inte bara för de svaga eleverna utan även för de mer begåvade eleverna.

********

2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Bra funderingar. Och jag tror inte att klasstorleken (mindre klasser) har den betydelse som man ofta får höra. Att fritt välja skola hjälper heller inte. Mångfalden minskar. För ingen ska väl tro att Danderydsföräldrar skickar barn till Tensta, eller vice versa. Bor man däremot så till att s.k. hög- och lågstatusstadsdelar (även de icke önskvärda) gränsar till varandra får man en bra mix.

Jag kan inte minnas att vi var speciellt få i de klasser jag har gått genom alla år. Tittade just på mitt klasskort från klass 1. Vi var 26 elever. Blandade från Örnäsets hyreskvarter till ingengörsbarnen från villorna på Bredviken.

Sven Teglund sa...

Ja, det har blivit som ett mantra hos politker: mindre klasser, men vad menar man egentligen? Att smeta ut en minskning av klasser över hela linjen vore bortkastat , i varje fall enligt forskningen. Men att minska klasser som är för stora, upp mot 30, det kan ju vara bra. Viktigast är nog ändå, bort med det fria skolvalet och friskolor överhuvudtaget!