3 oktober 2014

Att lyssna på varandra



Vi lever i en väldigt visuell tid, det gäller att se och synas. När man träffar sin partner spelar synen en stor roll, och många blir kära vid första ögonkastet. Ibland kan man se nyförälskade par sitta på en parkbänk eller på ett fik, och de sitter ofta bara och tittar varandra djupt i ögonen. Utseendet, särskilt ögonen, är viktiga attribut om man ska lyckas på kärleksmarknaden. Att bli sedd, betraktar vi som den yttersta formen av bekräftelse och att inte bli sedd, som ett avvisande och en negligering.

Samtidigt så har människan lätt att se det som är nytt och spännande, men svårare att lägga märke till det vi ser varje dag. Vardagslivet gör oss smygande alltmer blinda för det vi har framför ögonen dagligen. Till exempel, att resa fram och tillbaka till jobbet varje dag gör lätt att man tappar uppmärksamheten på omgivningarna, så att man bara med hjälp av tunnelseende tar sig från a till b. De vackra höstfärgerna på träden vid sidan om vägen kan gå en helt förbi.

Att leva i en relation under en väldigt lång tid, i mitt fall i mer än 35 år, blir naturligtvis en utmaning när det gäller den visuella biten. Att se varandra i stort sett varje dag i så många år tar en allt längre och längre bort från det första ögonkastet. Det blir lätt att missa att frun varit till frissan, skaffat sig en helt ny frisyr och lagt in ljusa slingor. Och det kan kännas som om jag själv inte är riktigt sedd när hon berömmer min nya skjorta som jag redan haft på mig flera gånger det senaste halvåret.

Ett långvarigt äktenskap kan därför inte vila på synen enbart. Den tidiga kärlekens fokusering på utseende, att se och bekräfta varandra med ögonen, övergår så småningom till kärlek byggd på hörselsinnet.

På lång sikt hamnar de flesta par i en gemensam ljudmiljö, där relationen i huvudsak består i att lyssna på varandras ljud som produceras av själva livet. De ljud som vi skapar genom att finnas i hemmet - att vakna, kliva upp, äta, duscha, städa, laga mat, sova - blir det kitt som håller ihop äktenskapet.

Om jag kommit hem före min fru så hör jag henne när cykeln bromsar in framför huset. Sedan låser hon cykeln, jag hör själva nyckeln skramla till, sedan öppnas dörren och hon kliver in i huset. Ytterdörren gnisslar en aning, jag måste smörja den. Det dunsar till när hon släpper cykelväskan på golvet. Om det dunsar två gånger så har hon handlat en matkasse också. Sen ropar hon hej, jag svarar hej utan att titta upp, hon tar av sig ytterkläderna, garderoben i hallen öppnas och stängs. Skorna ställs in under skohyllan, tofflorna har en hård sula, stegen hörs tydligt.

Stegen i trappan, stolen i köket som dras ut, toalettbesöken, när hon låser är det det stora, vattenkokaren sätts på i köket och jag ropar gör te åt mig också, tidningen som prasslar vid köksbordet, diskandet, att tömma och fylla diskmaskinen, sätta på den och den väsnas i två timmar och 14 minuter, telefonsamtalen med mamman, hur har du det idag, ljudet när hon öppnar toalettskåpet, klirrar med tandborstmuggen, tandborstningen, spottet ut i handfatet, bortsköljningen.

Och alla ljud som vi delar på under varje natts sovande, snusande, snarkningar, mummel i sömnen, knaket i sängen när vi vänder oss. Katten som väcker oss tidigt på morgonen med sitt jamande.

Dessa ljud hör jag halvt omedvetet, de finns där som en gemensam bakgrundsmelodi till vårt förhållande, som vi båda ständigt lyssnar på, jag på hennes ljud, hon på mina. Det är ljud som gör att jag känner mig bekräftad, att hon finns i huset och att hon lever med mig.

När hon inte är hemma är det väldigt tyst. Det kan kännas skönt ett tag, ensam i lugn och ro, en slags vila. Men om det blir flera dagar i sträck blir det svårare. Tystnaden påminner mig om en slags kärlekslöshet, och jag känner mig alltmer ohörd. Sådana gånger är det väldigt skönt att höra den speciella dunsen när hon är tillbaka och kliver upp på bron, och det skälver till i en aning i plåttaket.

*********

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Det var fint, du Sven.

Och precis så tycker jag att det är.

Sven Teglund sa...

Elisabet: Tack, ja, vardagsljuden betyder mycket.

Anonym sa...

Bra!
Andra intressanta ljud är gårdsljuden, ljuden från grannarnas gårdsplaner. Det kan vara ljud av olika slag från barn, från traktorer, från sågande och spikande. Till och med ljudet från gräsklippare och även hundskall kan vara fina gårdsljud - bare de kommer från litet större avstånd.
Att höra en hammare tystna i skymningen, en uthusdörr stängas och en farstudörr öppnas och stängas betyder bara en sak - full dag. Det är fint!

Sven Teglund sa...

Anonym: Ja, det har du rätt i, gårdsljuden är också fina. Det du beskriver är ju ljud från främst landsbygd, byar, mindre samhällen eller hur?

Jag känner igen det från stugan i Ryssbält, ljudet från stuggrannarna, jag hör vilka som är i stugorna utan att behöva se dem.