onsdag, september 17, 2014

Luleå är ett föredöme



Den eminente statsvetaren Katarina Barrling gjorde en intressant analys på valvakan i Svt. Hon menade att det idag finns en vertikal dimension som skär rakt igenom vänster-högerskalan. På ena sidan har vi jämställdhet, miljö, identitet och självförverkligande. På andra sidan, nationen och säkerhetsfrågor. Fi och SD är starkt identifierade till dessa två separata vertikala rörelser.

Den feministiska rörelsen är post-materialistisk. Många har det materiellt bra, känner sig trygga och bryr sig inte så mycket om ekonomi och säkerhet, och tar därför ett steg vidare, mot utveckling av ett mer jämlikt och mjukt samhälle. På andra sidan finns de som inte känner sig lika säkra, och den otryggheten leder till en röst på SD. Därför finns det en klyvning i landet, där dessa två dimensioner dragit till sig många röster, men på grund av helt motsatta värderingsgrunder.

Man kan nog konstatera att de ökade ekonomiska klyftor som blivit resultatet av Alliansens åtta år har gett denna uppdelning av landet. Det är arbetslösa, huvudsakligen män, på en alltmer utarmad landsbygd som röstat på Sverigedemokraterna med utgångspunkt från två frågor, rädsla för invandringen samt politikerförakt/missnöje med etablissemanget. Den andra dimensionen, feminism, antirasism och identitet har gått fram i storstäderna, i Stockholm fick Fi 7,2 procent. Tydligare kan det inte bli.

På riksplanet har de rödgröna misslyckats med att fånga båda dessa dimensioner. Löfven satsade på jobben, jobben, jobben och missade den postmaterialistiska rörelsen. Och genom att inte ha något som helst intresse, precis som moderaterna, för integrationsfrågor fick SD ett fritt utrymme. Vänsterpartiet satsade på nej till vinster i välfärden men lyckade inte formulera något riktigt ja till något annat. Från höger till vänster missade man de två dimensionerna.

Det är med stor glädje man kan konstatera att Luleå socialdemokrater lyckats mycket bättre än de på riksplanet. S behåller egen majoritet i kommunen, visserligen ökar SD till 4 procent men det är betydligt måttligare än i landet i stort. Dessutom lyckade inte Fi ta sig in i kommunfullmäktige, vilket man kan tolka som att de inte behövdes. Varför denna  socialdemokratiska framgång för Luleå kan man fråga sig, vad har Luleå som inte landet har?

Jag tror att det beror på att Luleå framgångsrikt satsat på fyra saker:

För det första har kommunen stått emot privatiseringshysterin och har till exempel avvisat alla privata alternativ inom vård och omsorg. Samtidigt har kommunledning satsat stort på att utveckla och modernisera arbetsmarknaden efter nutidens förutsättningar. Facebooks etablering i kommunen kan ju sägas vara ett exempel på en post-materialistisk investering, det handlar idag om sociala relationer, inte längre bara om stål.

För det andra har Luleå under lång tid prioriterat integrationsfrågor. Bland annat har Solveig Eriksson, forne chefen för invandrarservice, haft en stor betydelse för alla dessa fina projekt som bedrivits för utrikesfödda, särskilt på Hertsön där olika projekt avlöst varandra. Och kommunledningen har ständigt visat ett stort engagemang när det gäller inkludering av minoriteter som romer, finsktalande etc.

För det tredje, strävan efter jämlikhet, har fått en stor plats i Luleå de senaste åren. Kommunen har tagit in den sociala dimensionen i all kommunal planering. Det finns inte längre bara planer för avlopp och husbyggande, det finns också program som till exempel Alla jämlika, som slår fast alla barn och unga i kommunen ska växa upp under jämlika förutsättningar. Det här innebär att kommunens förvaltningar tillsammans ska arbeta för att jämna ut skillnader mellan olika grupper, olika bostadsområden, när det gäller ekonomiska och sociala förhållanden.

Till detta kan läggas en fjärde dimension; arbetet för ökad jämställdhet mellan könen, lyckade satsningar på att motverka våld i nära relationer, stödet till Luleå Pride, öppenhet inför HBTQ-frågor etc. Här har kommunledningen varit drivande på många sätt. Luleå har förändrats av detta. Staden är ingen hård stålstad längre, utan öppen, tolerant, kreativ och feministisk.

Därför, det första Stefan Löfven borde göra är att besöka sina socialdemokratiska kollegor i Luleå, och lyssna på dem som ett föredöme. Det räcker nämligen inte längre att bara tänka på höger och vänsterskalan, även de vertikala dimensionerna måste hanteras.

********

Andra bloggare om , , ,

3 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Tack för en bra sammanfattning.

Turtlan sa...

Exakt! Intressant läsning!

Hoppas de kommer på studiebesök från söderöver. Hoppas kan man ju....

Sven Teglund sa...

Vi väntar med spänning på studiebesöken.... :)