30 augusti 2014

Mindre valfrihet

Liberalerna förespråkar valfrihet, det vill säga om folk bara får välja utifrån sin egennytta, sin egoism, då kommer de att göra bra val och bli nöjda. Sen om detta sker på en marknad, där var och en väljer utifrån sina egna preferenser, då blir det en stabil och fungerande marknad.

Men hur är det egentligen med valfriheten, hur väl fungerar den egentligen och kan folk i alla lägen göra val som är bra för dem?

När jag cyklar till jobbet varje dag tillhör jag den skara av oss vuxna som har cykelhjälm. I Luleå väljer majoriteten cyklister att inte ha hjälm, trots att alla vet att det idag är farligare och förenat med större risker att cykla än att åka bil. I bilen sätter numera de flesta på sig bältet. Men på den tiden det var frivilligt var det samma sak där, bara en bråkdel satte på sig bilbältet, man körde hellre ihjäl sig än att man använde den livförsäkring som hängde vid sidan om sätet. Till slut tog staten tag i frågan, upphävde valfriheten, och lagstiftade om bilbälten och lade till böter vid olydnad. Nu har i stort sett alla på sig bältet, även vid kortare sträckor.

Jag tror ingen förälder skulle skicka ut sina småbarn idag på cykel utan hjälm. Men däremot så väljer de att riskera att barnens föräldrar blir allvarligt skadade, utan att ha en tanke på vilka konsekvenser det kommer att få för barnen.

En del väljer att inte ha hjälm för att det ser töntigt ut, andra för att de är rädda att förstöra frisyren. Sådana intellektuellt djupgående analyser brukar ligga bakom varför folk väljer som de gör.

Jag tror inte på valfrihet, hellre mera likriktning och statlig styrning. Högre skatt på gruvbolag som de inte kan välja att slingra sig ur. Poliser som sätter stopp för nazister istället för att välja att sikta in sig på vanligt folk som demonstrerar emot rasism. Ingen valfrihet i vård och omsorg mellan kommunala och privata alternativ, endast ett alternativ, det kommunala. Inget fritt skolval. Ett, och endast ett, statligt apotek. Halverad sockerkonsumtion genom läskförbud. Färre alkoholtillstånd och mer restriktioner. Förbud mot SUVar i tättbebyggt område. Hjälmtvång när man cyklar.

Men det finns ett val som jag vill ha kvar: Att kunna välja en rödgrön regering.

******

Andra bloggare om

28 augusti 2014

Hur mycket är ett glas?



Jag har tidigare skrivit om 2-regeln, som jag tillämpar kring alkohol. Om jag dricker något alkoholhaltigt till middagen eller på puben så finns det en begränsning, endast två enheter per dag. Alltså, vin, öl, eller snapsar, det spelar ingen roll, två glas är de högsta tillåtna antalet, då är ransonen slut för den dagen.

Om man lever efter 2-regeln blir man extra uppmärksam på mängden i varje glas. Det är ju inget problem när jag är hemma och själv häller upp ett glas vin, då fyller jag bara upp så nära kanten jag kan. Men om jag äter på en restaurang eller beställer ett glas vin på krogen, då kan slumpen spela en stor roll hur mycket kyparen häller upp. Ibland tycker jag att det blir tillräckligt mycket men ofta, alldeles för lite. Och man kan ju inte direkt säga till, att jag vill ha mer.

Igår när jag gick på Bishop Arms och tog ett (två) glas vin blev jag glatt överraskad. På vinglaset fanns nu en vit linje som märkte ut var gränsen går för "ett glas vin". Hädanefter behöver jag inte oroa mig att jag ska få för lite, det är standardiserat. Utmärkt.

Men sen började jag grubbla, hur många centiliter ska det egentligen vara när man köper ett glas vin? Har Bishop Arms satt strecket på rätt ställe? Finns det riktlinjer?

Jag hittade en artikel i Svenska Dagbladet.

I Sverige har alkoholforskare bestämt att ett glas vin ska vara exakt 15 cl. Det blir alltså fem glas per flaska. I England däremot räknas 17,5 cl som ett standardglas.

Restaurangansvariga utgår ofta från hur många glas de kan få ur en öppnad flaska. De som är generösa räknar aldrig med mer än fyra glas per flaska – vilket betyder runt 18 cl per glas, alltså ungefär som engelsmännens mått. Men de flesta krogar vill helst klämma in fem glas per flaska.

Så nu funderar jag på Bishop Arms vita linje. Är det 15 eller 18 cl i glaset. Jag måste undersöka det. Nästa gång jag går dit tar jag ett mätglas med mig och kollar upp det hela. Jag kommer att redovisa resultatet innan valet.

********

Andra bloggare om

26 augusti 2014

Stipendiestugan



Våra söner Jonas och Anders driver tillsammans bok-och skivbolaget Teg publishing. De ger ut ett antal prominenta artister och författare; Mattias Alkberg, Po Tidholm, Erik Holmstedt, Könsförrädare, Maria Eriksson, Pernilla Berglund, Björn Åkerstrand mfl. Och nu i september kommer Annika Norlin att ge ut sin bok Texter på förlaget. Se henne här i senaste Babel.

I våras fick jag idén att våran stuga i Ryssbält, som ligger ensligt i Norra Norrlands kustland, skulle kunna vara ett bra ställe för skapande arbete, ett avskilt rum för kreativt skapande. Så hädanefter är vår stuga också en Stipendiestuga. Författare eller musiker som är kopplade till Teg publishing har möjlighet att vistas i stugan en eller två veckor, för att koppla av eller för att skriva ett mästerverk!

Tegs förste stipendiat, poeten Pernilla Berglund från Umeå, har nu bott i stugan förra veckan. Tyvärr så regnade det en hel del så det blev väl inte så mycket utevistelse för henne men å andra sidan blev det mycket tid till att färdigställa kommande böcker. Jag ser verkligen fram emot hennes nästa utgivning.

******
Andra bloggare om , , , ,


22 augusti 2014

Strategin är klar men den kommer inte att uttalas

Hur ska man tolka Reinfeldts sommartal? Har han plötsligt, efter att ha gett 130 miljarder i skattesänkningar, blivit någon slags humanist som värnar om flyktingar så att man nu måste börja höja skatterna istället,  för att "rädda" välfärden. Maciej Zaremba, i dagens DN, tolkar hans tal som om Fredrik Reinfeldt blivit en ny Olof Palme, som pratar om solidaritet med de utsatta i omvärlden. Och att socialdemokraterna inte förstått hans storhet och starka solidaritet.

Hur dum får man vara? Har inte Zaremba, som i övrigt brukar vara klok, efter 8 år genomskådat Moderaternas politiska strategi, som innebär ett ständigt taktikspel i syfte om att förändra Sverige allt längre högerut, utan att berätta om det! Jobbskatteavdraget var till exempel en skattesänkning av enorma mått, det vill säga traditionell högerpolitik, men Moderaterna beskrev det som ett sätt att "minska utanförskapet", ge folk "incitament för att arbeta". Dräneringen av resurser till välfärden som skett under Alliansen har därför skett under en väl formulerad täckmantel.

Att skapa täckmantlar för sina verkliga syften, det är det som Reinfeldt är expert på. Det som går hem hos opinionen det säger man, det som inte går hem hos opinionen det säger man inte. Så är erfarenheten efter 8 år.

Hur kommer det sig då att Reinfeldt plötsligt säger något som han vet många inte vill höra? Eftersom Sverigedemokraterna har 10 procent av väljarna så vet vi ju att det finns många väljare som tror att det är kostnaderna för invandringen som är orsaken till den försämrade välfärden. Trots att det egentligen är privatiseringar där vinster gått till rikskapitalister samt 130 miljarder i skattesänkningar.

Naturligtvis finns ett syfte. Alla andra partier, från M till V, har hela mandatperioden motsatt sig SD:s uppfattning att invandringen kostar samhället stora summor. Man har hela tiden visat på allt positivt som invandrare tillför samhället, vilket även innebär ett ekonomiskt plus. Reinfeldt har satt en tydlig gräns mot rasism och främlingsfientlighet. Men nu säger han plötsligt samma sak som SD: Invandringen kommer att kosta så mycket att det kommer att drabba den svenska välfärden.

Förutom Zarembas artikel finns i dagens DN en helsida reklam från Sverigedemokraterna. Det är inte förvånande att de citerar från sommartalet. Så här skriver man:

Statsminister Fredrik Reinfeldt förklarade: "Jag kan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen."

SD drar sedan sin slutsats av det som Reinfeldt sagt, att det är dags för en mer kostnadseffektiv flyktinghjälp i krisområdets närhet, för att kunna prioritera välfärden här hemma.

I veckan kom också Alliansens utspel kring regeringsfrågan. Den något diffusa kontentan är att Alliansen kommer att sitta kvar även om det rödgröna blir större än dem, om de rödgröna inte kan visa på vilka partier som ska ingå i en regering, med tillräcklig majoritet för att få igenom en budget.

Naturligtvis är det utomordentligt tydligt vilken strategi moderaterna har anammat denna gång, som döljs med språkets hjälp. Man säger en sak men syftet är ett annat. Först kom moderaten Cecilia Magnussons debattartikel om att förbjuda tiggeriet, en uppenbar idé i Sverigedemokraternas anda. Sedan kom Reindfeldts sommartal där han plötsligt, efter fyra år, ger Sverigedemokraterna rätt i att invandringen kommer att kosta så mycket att vi inte har råd till välfärdssatsningar. Ett tal som faller väl in i och nu används i Sverigedemokraternas propaganda. Sedan kommer veckans diffusa krav från Alliansen kring regeringsfrågan.

Slutsatsen är klar: Alliansen har bestämt sig för att regera vidare med stöd av Sverigedemokraterna. Men som vanligt, de kommer inte att säga det, det kommer att heta något annat.

13 augusti 2014

Olika former av tiggeri

S-politikern Nils Harnesk bedriver organiserat tiggeri för att stödja sig SJÄLV inför valet. Man kan skänka tio kronor eller mera.



Men det är inte sånt här organiserat tiggeri som moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson, 52, skriver om i en debattartikel i dagens DN. Hon vill ju bara förbjuda det tiggeri som sker på gatan, inte det tiggeri som pågår på nätet och Facebook.

Om nu mot förmodan moderaterna får igenom förslaget om att förbjuda gatutiggeriet kan ju därför Harnesk fortsätta att tigga på nätet helt lagligt. I och för sig, jag tycker att han borde ta sina insamlade kampanjmedel och ge dem direkt till den rumänska kvinnan som sitter utanför Kvantum och tigger. Hon samlar ju faktiskt inte in pengar bara till sig själv, utan till hela sin familj.

******

7 augusti 2014

När människan blev humankapital

Röd kurva: arbetslöshet, blå kurva: a-kassa. 

När moderaterna bytte betydelsen på "arbetaren", från att ha varit en representant för arbetarklassen till att bli synonymt med "en som har ett arbete" rubbades maktbalansen i landet. Nu var det inte bara vårdbiträden, gruvarbetare och fabriksarbetare som var arbetare, utan även direktörer, bankmän och kapitalister betraktades som arbetare. Samhället delades därefter upp i två grupper; de som arbetar, som är värdefulla för tillväxten, och de som inte arbetar, som icke är önskvärda. De som inte arbetar betraktades som "utanför" samhället i det s.k utanförskapet, arbetslösa, sjuka, pensionärer och funktionsnedsatta. "Arbetarna" fick sedan stora skattesänkningar medan utanförskapet fick stora försämringar av sina ersättningar (se diagram ovan)

Samtidigt gjorde nyliberala ekonomer en omdefiniering av den klassiska konflikten mellan arbete och kapital, den konflikt som varit aktuell sedan Marx dagar. I ekonomiska termer döpte man helt enkelt om arbetaren till humankapital. Plötsligt blev nu även människan kapital precis som allt annat kapital, och den klassiska konflikten arbete/kapital försvann med ett enkelt pennstreck.

Och nu började den omfattande förändringen av synen på den arbetande människan, numera humankapitalet. Varje människa är ett varumärke, en slags entreprenör, som investerar i och förvaltar sig själv. Att gå en utbildning är en investering i sitt humankapital, att skaffa sig ett bra cv är en utveckling av sin anställningsbarhet, att sälja sig själv vid en anställningsintervju är viktigare än kompetens. Följaktligen blir arbetslöshet inte längre ett strukturellt problem utan den beror enbart på den enskilde, som inte tillräckligt satsat på sig själv. En arbetslös är en person som inte lyckats här i livet, som inte tagit vara på chanserna och som inte investerat tillräckligt i sitt varumärke.

Alliansen försökte därför minska arbetslösheten, inte genom att satsa på jobbskapande åtgärder, utan på tusentals coacher som direkt skulle lära humankapitalet, det vill säga de arbetslösa själva, hur man gör sig anställningsbar. Det enda resultat som kom ut av allt detta, var att numera ses arbetslöshet som ett individuellt problem, som ett personligt problem hos individen.

Det tydligaste exemplet på det är ungdomsarbetslösheten, där skulden för den hamnat på ungdomarna själva. Eftersom de inte får jobb måste det bero på något speciellt fel hos ungdomarna "nuförtiden". Exemplen på dessa fel har varit många: de tar inte vilka jobb som helst, de har för stora krav, de är lata, de vill bara ha bekväma jobb. Eller så är en hel generation bortskämd och bortklemad av för lite krav i hemmen eller i skolan. Samtidigt som dessa myter sprids i samhället börjar en underklass bildas i storstäderna där massor av ungdomar arbetar under väldigt dåliga arbetsförhållanden, med usla löner och dessutom saknar de oftast möjlighet att få egna bostäder.

Det gjorde mig väldigt ledsen när jag kom i kontakt med Stefan Löfvens app "En jobbigare morgon". Det här ett tydligt exempel på att socialdemokraterna fallit alliansen i armarna och svalt deras liberala mytbildning. Underförstått påstår Löfven att ungdomar är lata och inte vill kliva upp på morgonen. Varför måste han annars väcka dem med moraliska tillrop, att de kommer att få det jobbigare nu, men bättre sen?



******

6 augusti 2014

De fredlösa

Det finns en del som anser att vi borde ta debatten med Sverigedemokraterna. Genom att avslöja deras lögner, missförstånd och felaktiga beskrivningar av invandringen så ska folk till slut genomskåda dem och sluta rösta på dem.

Socialdemokraten Shapoor Azad skriver till exempel i en debattartikel att vi borde sluta vända ryggen mot rasismen, och i stället titta rakt in i ögonen på den. Lyssna på deras tal, prata med dem i sociala medier och sätta strålkastaren på dem när de samlas på gator och torg. Att vi inte lyssnar på sverigedemokrater, tystar ner dem och vänder ryggen mot dem hjälper inte.

Jag har svårt att förstå hur en sådan debatt skulle se ut. Det handlar ju faktiskt om rasister som inte erkänner människans lika värde, som har vedervärdiga värderingar och som förlägger allt ont hos de "andra", det vill säga de som inte ingår i ett idealiserat vi, den svenska vita nationen. Menar verkligen debattören att vi skulle sätta oss ner vid samma bord som sverigedemokrater och låta dem dra ner oss så djupt att vi måste sitta och argumentera för att alla människor är lika värda?

Nej, glöm det. Det har man nu försökt i flera år. De flesta debatter som jag sett på tv, mellan Jimmy Åkesson och de andra partiledarna, har han vunnit. Han lyckas oftast framställa sig själv som en underdog, en representant för vad vanligt folk "egentligen" tänker och tycker medan de andra politikerna framstår som en maktelit. Dessa etablerade politiker klarar inte av att dras ner på sverigedemokraternas debattnivå. De blir frustrerade och hittar inga vettiga motargument, vilket får dem att istället blåsa upp sig själva och framställa sig som moralisk överlägsna. Och det är då som Jimmy Åkesson går segrande ur striden, när det blir uppenbart att det han sagt om det uppblåsta etablissemangen verkligen stämmer. Och då vinner han röster hos människor som känner sig underlägsna, drabbade av den ekonomiska politiken som lett till ökade klyftor i samhället.

Men vad ska vi göra då? Ja, vi måste protestera mot sverigedemokraterna på alla sätt som är möjliga. Naturligtvis måste vi säga emot och debattera med alla personer som öppet driver rasistiska uppfattningar. Men det kommer aldrig att ge resultat eftersom rasism inte bygger på förnuftsargument utan på känslor, främst av rädsla, hat och aggressioner.

Istället ska vi ska ge sverigedemokraterna det värsta och mest effektiva behandling som funnits i Sverige sedan medeltiden. Vi utlyser alla sverigedemokrater, både deras politiker och de som röstar på partiet, till "fredlösa". Att vara fredlös innebär att du är "ingen", du står utanför den mänskliga gemenskapen, ingen ser dig, talar till dig eller låtsas om att du finns.

Vi ska också ta ifrån dem namnet. I fortsättningen kommer vi inte att kalla Jimmy Åkesson vid namn, utan bara benämna honom som partiledare. Partiets namn kommer alltid att uttalas med prefixet rasistpartiet. Rasistpartiet sverigedemokraterna. Partiledaren för rasistpartiet sverigedemokraterna, de fredlösas parti.

Att bli nonchalerad är det mest obehagliga situation som en människa kan hamna i, och hon gör allt för att få komma tillbaka till gemenskapen igen. För en sverigedemokrat skulle det betyda avbön, och ett löfte om att aldrig, aldrig mer värdera andra människor lägre än sig själv. I så fall får hen komma in i värmen igen.