22 juli 2014

Med hunden lefver Sickan sällan i godt förhållande

"Kattens af naturen medfödda roflystnad, ilska och lömskhet äro egenskaper, som föga gifva efter för eller fullkomligt låta sig besegra sig genom tämjandet. Han kan egentligen betraktas endast såsom ett vagabondiskt husdjur och är i detta hänseende en fullkomlig motsats till hunden. Kattens lömska och falska natur förnekar sig sällan, allraminst då han emellanåt, under sina smygjagter efter råttor och småfoglar, liksom för att stilla sitt rofbegär, låter den framlysa i hela sin vederstygglighet. Men oaktatadt detta, är dock katten genom sin renlighet och sitt lekfulla, inställsamma väsende ett ganska behagligt och omtyckt husdjur. Med hunden lefver han sällan i godt förhållande".

Anders Lindén, Berättelser om djur, Stockholm 1900.



******

Andra bloggare om , ,

16 juli 2014

Kollektiv ignorans

På mitt jobb har de som sköter köket, fyller och tömmer diskmaskinen, semester just nu. Till råga på allt har diskmaskinen gått sönder. Så den här veckan har vi som fortfarande jobbar bara satt ner våra kaffekoppar i diskhon eller ställt dem på bänken. Efter några dagar har det bildats ett berg av staplad disk på bänken. Ingen av oss tiotal som jobbar i korridoren har känt något personligt ansvar för att ta hand om det hela och diska upp.

Ett sådant fenomen kallas för kollektiv ignorans. Vi människor är funtade så. Om vi är en grupp på ca 10 personer och alla ser att det behövs göra någonting men ingen har en uttalad uppgift att göra det, så undviker de flesta att stiga fram. Vi förväntar oss att någon annan ska agera, och avvaktar bara. Men det gäller inte alla, ett par av dessa tio kan inte låta bli att agera och ta tag i situationen, trots att ingen annan gör något.

Och mycket riktigt. I morse hade någon diskat upp och gjort rent på bänken. Jag försökte efterforska vem det var som trotsat den kollektiva ignoransen, men ingen visste. Typiskt tänkte jag, att den personen inte brydde sig om att ens skryta.

Om jag får ett mejl med en fråga som bara är riktat till mig så svarar jag naturligtvis så fort jag kan. Men om samma mejl skickas till tio personer samtidigt - "är det någon av er som kan svara på den här frågan"- så så är det oftast bara någon enstaka som svarar. Som om jaget försvinner in i ett anonymt vi.

Att människan fungerar så är inte konstigt. Att gömma sig i en grupp är tryggt och där kan vi känna oss skyddade, precis som fisken i stimmet. Att kliva upp och agera kan vara farligt, vi utmärker oss och kan få kritik, göra fel osv.

I kommunala verksamheter finns en uttalad önskan att alla medarbetare ska ge exakt samma service till medborgarna. Det ska inte vara någon skillnad om du som kund kommer till tjänsteman x eller y. Och det är väl en vacker tanke med det, att den som vänder sig till kommunen ska få likvärdig hjälp och stöd oberoende vilken människa man möter. Men samtidigt innebär det att anställda i offentliga organisationer avpersonifieras, de ska vara "undersköterska", "socialsekreterare" eller "handläggare", och alla fullgör uppgifter enligt "fastlagda rutiner". Om man går in på en kommunal hemsida och söker efter namn på enskilda tjänstemän, så är det är nästan helt omöjligt att få fram det. Organisationer beskrivs i fyrkantiga rutor, inte i form av människor.

Jag tror inte att det är bra. Det finns risk att den kollektiva ignoransen förstärks. För alla vet ju att vi människor är lika men vi är bra på olika saker. En person är social och lätt att prata med men kanske sämre på att hålla ordning, en annan är kanske lite distanserad men noga med att följa regler. Det har betydelse, det är bara att acceptera.

Jag tror att vi måste tänka om. Socialtjänsten måste bestå av människor med namn, ansikten och av kött och blod. Och dessa människor är som folk är mest, det vill säga bra på olika saker. Men beslut om insatser eller stöd ska naturligtvis inte skilja sig beroende på vem det gäller, de måste vara rättvisa och gälla lika för alla.

Och det ska inte vara någon skillnad om du möter någon av de åtta personer av tio som aldrig skulle ta tag i disken som fyller diskbänken, eller om du möter den som utan att någon bett honom eller henne, diskar upp efter andra. När det gäller själva jobbet måste alla ha ett uttalat uppdrag och för det måste var och en ta sitt personliga ansvar.

*******

9 juli 2014

Om ordens valörer

I begynnelsen var Ordet, står det i Bibeln. Och så är det väl, att det var språket som gjorde oss till människor. Vi lever sedan dess i en fiktiv värld och vi omger oss av en verklighet som vi själva benämner. Hur vi med ord beskriver världen påverkar vår upplevelse av den, och nya ord förändrar vårt sätt att se på tillvaron.

Ordet "arbetare" hade sedan 1800-talet betecknat en representant från arbetarklassen. Arbetare och lägre tjänstemän räknades till lönearbetare, som i stort sett saknade makt och inflytande över produktionsmedlen. Överklass, borgare och näringslivets direktörer tillhörde den klass som hade den ekonomiska makten och som stod i motsättning till arbetarna. Mellan dessa klasser fanns de avgörande konflikterna i samhället.

När Moderaterna i början av 2000-talet inledde sitt arbete med att forma de nya moderaterna så definierade de om ett antal ord i vårt traditionella vokabulär. Om det kan man läsa i Aron Etzlers klargörande bok Reinfeldteffekten. Ordet  "arbetare"gavs i moderaternas ordlista en reviderad betydelse, nämligen att arbetare i fortsättningen  skulle beteckna alla som "hade ett arbete". Det var en genialisk omskrivning och löste med ens upp klassperspektivet. Plötslig räknades även kapitalister, direktörer, egna företagare, miljonärer inom finanssektorn etc som "arbetare". De traditionella konfliktlinjerna i samhället suddades ut och nu kunde moderaterna börja kalla sig själva för ett arbetarparti. Ett parti för alla som arbetade.

Som en naturlig följd av denna omskrivning, gjordes ytterligare en språkligt nykonstruktion. De som inte arbetade skulle inte tillhöra detta nya arbetarkollektiv, utan de stod utanför, ja, utanför det verkliga samhället. Det innebar att sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionärer nu befann sig i det s.k. "utanförskapet".

Och anledningen till att dessa personer befann sig "utanför" berodde på dem själva. De arbetslösa var slöa, hade för hög ersättning, ville inte flytta eller så kunde de inte skriva ett bra cv. Sjukskrivna kunde egentligen börja jobba trots sin sjukdom, i varje fall en del av dagen. Och ingen fick vara sjuk mer än under en viss förutbestämd tid. De som tillhörde "utanförskapet" var inte önskvärda i samhället, de skulle bort eller i varje fall minska i antal till ett minimum.

Det var bara de som arbetade som var värdefulla. Så värdefulla att  de skulle få en belöning i form av en stor skattesänkning varje år. De som stod utanför däremot, skulle bestraffas med lägre ersättning för att de (självmant) ställt sig utanför.

På så sätt delades Sveriges befolkning upp i en majoritet som räknades som värdefulla och en minoritet som räknades som belastande och överflödiga. Det var denna uppdelning, som spräckte Sveriges långvariga tradition av att se människor som lika värda.

De människor som plötsligt befann sig utanför gemenskapen, som blev beskyllda för att vara slöa och arbetsskygga, de som var sjukskrivna eller hade förtidspension, kände naturligtvis att klimatet hårdnade för dem. Dessutom minskades deras ersättningar varje gång som de andra fick sina skattesänkningar. Och även de som hade arbete, särskilt de med lägst löner och minst makt i samhället, började känna sig otrygga när de plötsligt, vid sjukdom eller arbetslöshet, också kunde hamna utanför trygghetssystemen.

Vems är felet att allt blivit sämre frågade de?  Jo, det är invandrarnas fel, svarade Jimmy Åkesson. Det är de som borde ställas utanför, inte ni.

Och så fick vi tre grupper i samhället med olika värden.  Arbetarna - de högt värderade, utanförskapet - de lågt värderade, och invandrarna - de föraktade.

Att sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 var alltså ingen slump. Det var en följd av en begynnelse. Och den begynnelsen var en medveten förvanskning av några väl valda ords betydelser.

******
Andra bloggare om , ,