4 maj 2014

Alla har vi varit 22

Jag flyttade från min uppväxtort Husum när jag var 18 år. Och min son Anders lämnade Luleå i samma ålder. För några år sedan gav vi ut en gemensam bok som hette Efter arton. Det handlade om det som många är med om, att flytta hemifrån i tjugoårsåldern till en annan stad långt bort. Anders skrev om flyttningen från Porsön till Hisingen i Göteborg. Samma fula bostadsområde där som här. Mina två söner Jonas och Lars flyttade också på samma sätt söderut i tjugoårsåldern.

I helgen spelade Robert Hurula med sitt band i Umeå. Jonas är med i bandet och spelar gitarr så jag bestämde mig för att åka ner dit och lyssna på dem. Hurula har nyligen gett ut sitt första soloalbum, och jag har lyssnat mycket på det, särkilt låten 22. Den handlar om när han själv lämnade Luleå vid 22 års ålder, och att han sedan dess alltid bär den stan i sitt hjärta. Jag blev väldigt berörd första gången jag hörde låten, det kändes som om den precis handlade om mina tre söner och deras uppväxt i Luleå och deras flytt från staden i tjugoårsåldern.  Låten blev ännu bättre när jag fick veta att Robert Hurula också är född på Porsön. Det kändes som ett märkligt sammanträffande.

Lennart och Sven
I Umeå bor min bror Lennart. Han är några år äldre än jag, pensionär. Han var 22 år 1969 medan jag var 22 år 1977. Lennart spelar trummor med ett band som uppträder på PRO-möten. Att alla min söner, och även två brorsbarn, håller på med musik sägs bero på att Lennart började spela i popband i början av 60-talet. Även jag spelade gitarr i ett band i början av 70-talet hemma i Husum. Både Lennart och jag är alltså genuint musikintresserade.

På fredagskvällen åkte vi tillsammans i Lennarts Morris Minor till Scarinska villan för att se Hurula uppträda. Det var en fantastisk konsert. En väldigt intensiv rockkonsert och en publik som hoppade, sjöng med och stagedivade hejvilt.  Lennart och jag skyddade oss bakom en stolpe för att inte dras omkull. Hela bandet är verkligen ett proffsigt gäng och vi var helnöjda efter konserten. Vi fick till och med sitta en stund backstage tillsammans med dem efter spelningen.

Vi blev ju naturligtvis uppmärksammade av ungdomarna på konserten, några pekade på de två gamle, och undrade vad vi gjorde där. Lennart är helt okänslig för sådant. Han är ofta på ungdomskonserter berättar han. Intresset för musik går över alla generationsgränser och bara för att vi blir äldre behöver vi inte stanna upp och börja lyssna på dragspel.

Oberoende av ålder har vi alla burit samma drömmar: att lämna hemorten, sticka ut i världen, bli något, och absolut inte bli som våra föräldrar! Alla gör samma resa och den smärtsamma upptäckten att plötsligt har åren gått och vad blev det egentligen.

I Umeå fick jag köpa en skivspelare av Lennarts son Albin. Han är samlare av 60-talsprylar. Tack Albin! Här är en film om hur musiken kan överbrygga tidens gång, mellan då och nu. Utrustningen är gammal men musiken är ny.




Inga kommentarer: