fredag, april 18, 2014

Gubbarna i Barcelona

Min förra inlägg, då jag kritiserade det globala resandet, har gett mig många negativa kommentarer. Det känns som jag spottade i det tempel vars religion de flesta är medlemmar i. Någon sa till och med att jag var sur och tråkig. Varför sitta och fundera så mycket, res och ha roligt Sven, träffa nya människor och sitt inte bara där och glo medan alla andra far omkring och njuter av tillvaron.

Jag har känt mig som enda nykteristen på en fest när alla går loss på drinkarna, vinet och ölen.

Festförstöraren nummer ett. Varför måste man problematisera allting, när vi bara kan fortsätta vår konsumerande livsstil, flyga runt jorden varv på varv så att vi blir helt säkra på att klimatet blir riktigt förstört. Kan man inte bara se allt från den ljusa sidan!

Men den intressantaste kommentaren var ändå den, att om jag åker runt i världen, möter nya kulturer, äter nya exotiska maträtter så blir jag också mer öppen för andra människor och kulturer. Att turism skulle vara ett slags vaccin mot rasism och främlingsfientlighet. 2012 gjorde svenskarna nästan 8,5 miljoner semesterresor utomlands och då är grannländerna borträknade. Resandet har ökat 20-30 procent de senaste tio år.

Men vad har hänt med rasismen under samma tid? Jo, under samma tid har främlingsfientligheten ökat och nu är 10 procent av svenskarna beredda att rösta på ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna. Kan det vara så att turism, det vill säga den moderna och välbärgade människans besök i andra och ofta fattigare länder förstärker våra fördomar. Att det vi "ser med våra egna ögon" inte räcker till för att bedöma en situation utan leder till att vi generaliserar, och vi skapar uppfattningar byggda på villfarelser.

Men nu är jag inte, som sagt, helnykterist, utan jag kan också tänka mig att resa ibland. I helgen var vi till Barcelona, det var väldigt fina dagar, i skönt väder vandrade vi runt i staden och tittade på alla turistiska höjdpunkter; Casa Mila´, Picassomuseet, Sagrada Familia, Moderna museet, Barri Gotic etc etc. Vi provade maten och många öl blev det på underbara uteserveringar.

En sak som jag tänkte på i Barcelona var människans tvåfaldighet. Vi är dels en egen enhet, en individ, och som sådan är vi tvungen till självhävdelse, att värna om vår person och skilja ut oss från andra människor. Men varje människa är också en del av ett socialt sammanhang, en familj, ett land, ett gemensamt språk. När de två tendenserna är i balans, självhävdelsen och integrationen med andra, då fungerar det som bäst.

Många tror att det är självhävdelsen och egoismen som är grunden till konflikter och krig, men det är tvärtom. Det är den andra delen, det gemensamma som orsakar alla krig; försvaret av vår nation, vårt språk, ekonomiska intressen eller en gemensam religion. Vi krigar för "sakens" skull. Och "saken" man är beredd att dö för, är ofta något som många omfattar och tror på, trots att det inte finns något som helst grund för det. Religion är väl det bästa exemplet på kollektiv vanföreställning som startat många krig.

Att som turist befinna sig i en helt okänd stad är att vara i den ena delen av människans tvåfaldighet; man är en individ som står utanför den gemenskap som pågår runt en, de sociala sammanhangen, de som finns i staden och utövas på ett främmande språk och som jag som turist nu betraktar. De enda gångerna jag och min fru hamnar i ett gemensamt sammanhang med andra och där vi kan dela situationen, det är när vi står tillsammans med en stor grupp andra turister och tittar på samma begivenhet, medan alla har bandspelare i handen där information läses upp på alla olika språk som finns i gruppen. Men det är inte som turist man vill definiera sig, istället vill man gärna känna sig som någon som har betydelse på det nya stället, att man är speciell på något sätt.

Därför försöker turisten alltid få kontakt med det "genuina", det vill säga, lokalbefolkningen. Turisten vill inte vara med andra turister utan vill gärna komma till en restaurang där det bara sitter infödingar, de som tillhör det sociala sammanhanget, och som man som turist så gärna vill komma i kontakt med, främst för att balansera den egna bristen på tvåfaldighet. Därför är också turismen till nya "oförstörda" ställen det som ligger högst i kurs. Så fort det kommer för många turister då förlorar resmålet sin tjusning. Ingen ogillar turister mer än turister.

Själv valde jag att, i största hemlighet, känna samhörighet med Barcelonas gubbar. Dessa gubbar som fortfarande får sitta i en stol utställd på torget eller gatan. Spanien verkar inte ha kommit lika långt i utvecklingen som här i Sverige, det finns fortfarande sittplatser som är gratis.













































*************
Andra bloggare om , ,

3 kommentarer :

Elisabet. sa...

I stort sett håller jag med dig i allt ,-)

Jag tillhör dem som mer än gärna åker till samma ställe - om jag trivdes där -, jag tycker om att känna igen mig och om människorna varit trevliga, så blir det ju också bonus.

Ja, jag kan t.om. bo på samma hotell flera gånger och då är man ju riktigt illa ute ..., det vittnar förstås om att man är inskränkt och en riktig navelskådare ,-)

Bert Bodin sa...

Tvåsamt, eller tvehågset är ordet sa Bill.

Hörde en dokumentär en gång på SR P1, som handlade om s.k. Spaniensvenskar, dvs de som långtidshyr, eller äger hus på någon av solkusterna.

Spanjorenra i programmet klagade på att svenskarna var urusla på att "integrera sig". De håller sig på sin kant och vill inte delta i det spanska livet.

Undrar om samma svenskar beskärmar sig så fort de pratar om invandrares, till Sverige, svårigheter att komma in bland svenskarna här?
(Hm ... Intressant meningsbyggnad där.) ;-)

Sven sa...

Elisabet: Jag vet inte ens om jag själv håller med:) Jag försöker mera söka mig fram, och naturligtvis, precis som dig skulle jag gärna återvända till samma plats, om och om igen. Men då blir det väl inte mycket till resande.....men många "nya upptäckter" blir det ändå.
Bert: Intressant, jag tror att jag hörde den där dokumentären....där svenskarna försökte leva som hemma.... med egna skolor till barnen. Det är en intressant fråga hur resandet påverkar förekomsten av rasism, positiv eller negativ. Som jag skrev i en kommentar så tror jag på bildningens betydelse, som ett filter för det man ser med de egna ögonen.