torsdag, mars 27, 2014

Om att värdesätta

Jag var på sjukhuset idag för en kontroll och då såg jag att det i korridoren fanns stora affischer som uppmanade alla att svara på enkäter. Det är ju så nuförtiden att oberoende var man går så blir man utsatt för undersökningar av allehanda slag. Vårdcentraler, apotek, affärer och till och med bilverkstäder måste hela tiden mäta hur jag upplevt mitt besök. Allt detta samlas sedan i datasystem som kan användas i reklamen för varan eller tjänsten, om det är positivt resultat vill säga.

Enkäterna inom landstinget var ett led i att undersöka min så kallade "Patientupplevda kvalitet". Jag hade lite svårt att förstå vad det betyder. Är det kvaliteten på min upplevelse som ska undersökas eller är det kvaliteten på verksamheten det handlar om? Kvaliteten på min upplevelse är ju säkert lite bristfällig, jag har lite känslostörningar som jag dragit på mig under livets gång och det kommer nog att påverka resultatet.

När jag satt i väntrummet var jag tvungen att ta reda på vad "patientupplevd kvalitet" egentligen är för någonting, så jag googlade på telefonen. Jag kom in på sidan för Vårdanalys, vilket är en granskande myndighet med patient- och medborgarperspektiv. På hemsidan läste jag:

Enkäternas resultat presenteras i form av ett viktat värde, Patientupplevd kvalitet (PUK-värde). Varje svarsalternativ ges en vikt i förhållande till sin allvarlighetsgrad. Resultaten från varje svarsalternativ adderas, multipliceras med 100 och avrundas uppåt till närmaste heltal mellan 0 till 100.

Aha, tänkte jag, nu förstår jag vad det handlar om, det är mitt PUK-värde man vill ha tag i. Det kunde man ju ha sagt direkt!

Så när jag tog i hand med läkaren efter besöket,  jag var väldigt nöjd med bemötandet, sa jag att jag ger dig ett högt PUK-värde idag. Men det blev lite förvirrat, hon kände inte till vad PUK-värde var för någonting och trodde att jag menade att jag skulle ge henne PUK-koden till mobiltelefonen. Jag harklade mig ursäktande och lämnade rummet. Fyllde aldrig i någon enkät när jag gick.

I morgon på jobbet ska jag börja undersöka min Personalupplevda kvalitet, PUK-värde "kommunalt". Det vill säga hur jag upplever kvaliteten på de andra i personalen på jobbet. Det kommer nog att handla om hur trevliga de är i fikarummet och om de kan förstå ett skämt och inte bara sitter och klagar. De får gärna prioritera mina mejlfrågor före alla andras bagateller och undvika att störa mig på rummet när jag vill sitta ifred. Allt ska jag nedteckna i ett Excelblad där jag viktar olika personals påverkan på mig i en skala där allt multipliceras med 100 och avrundas till närmaste heltal.

De som får ett högt PUK-värde ska jag ge ett gott bemötande, helt enligt kommunens värdegrund. Andra får nog faktiskt anstränga sig lite mer för att höja sitt värde.

*********

Andra bloggare om , ,

6 kommentarer :

Elisabet. sa...

,-)))))

Mats Nietsak sa...

Tack Sven. Du är bäst som jag upplever det.

Sven sa...

Mats: Tack för din PUK-värdering!

ELAIS sa...

100.

Anonym sa...

Härligt klurigt! Samma metod skulle kunna användas till att granska kriterierna för betygssättning på mellan - och högstadiet! Och multiplicera med 100!

Ulf sa...

Det är min ängsliga bilverkstad som flest gånger utsätter mig för enkäter. Byte av torkarblad kräver minst 50 frågor där de vill att jag ska bedyra min eviga trohet.

Kul skrivet om ett ämne som säger en del om vår tid. Det ängsliga ryggen-fri samhället bl a.