måndag, januari 06, 2014

Just nu är det uppehåll

Lars berättade att han en dag i december var barnvakt och hämtade sin brorsdotter Siri från förskolan. Det regnade och blåste mycket. Vid ett tillfälle på hemvägen sa han till henne...oj vad det regnar och blåser....men då sa Siri, att det regnar inte.....och det blåser inte heller. Det tog en stund för Lars att förstå, att just precis d å hon sa det, föll inte regndropparna direkt på henne; en vindil kanske vände och tryckte undan regnet, samtidigt som det just på den punkten blev några korta sekunders lä. Lars förstod att en tvååring lever så extremt i nuet att även mitt i en storm så finns det sekunder av vindstillhet, och även mitt i ett regn finns ögonblick när regndropparna inte träffar kroppen . Och Siri såg det med sin glädje.

Jag tycker att det är en fin och lärorik historia.

Denna julhelg är det lätt att tänka att det har regnat hela tiden. Men det har det naturligtvis inte gjort, men vår pessimism har en tendens att missa uppehållen, och fokusera på det negativa. Om man till exempel otrivs på jobbet är det lätt att vara på dåligt humör även på fikat trots att fikarasten är trevlig och behaglig. Och när man kommer hem från jobbet ältar man problemen man mött under dagen trots att man just då inte kan göra något åt dem.

Även om man är allvarligt sjuk, så behöver inte symtomen vara ständigt närvarande. Ofta finns det uppehåll i smärtor och dåligt mående, lugna tillfällen då sjukdomen inte finns där i verkligheten, bara som en abstrakt föreställning i sinnet. Därför är alla som är sjuka också friska. De flesta problem som vi har av både fysisk och psykisk natur är bara aktuella i vissa stunder men vårt vuxna pessimistiska sinne har en tendens att smeta  ut dem över vår hela tillvaro.

Barnet förmåga till närvaro har så mycket att lära oss. Ju sämre väder, desto jobbigare situation vi lever i, ju mer problem vi har, desto mer måste vi söka oss till det extrema nuet. Det lilla takutsprånget som skyddar oss från ett strilande regn. Husknuten som ger oss lä för den hårda vinden. Att fokusera på det friska i glipan mellan sjukdomens skov. Nyfikenheten på det som händer just nu. Skapandet. Leken.

Strävan efter att leva i nuet, som barnet gör automatiskt, har på nåt sätt ockuperats av den amerikanska självhjälpskulturen, där läran om mindfulness blivit ett sätt att ge individen skulden för alla samhällsproblem. Uppmaningen blir: Se det positiva i din situation så ska det nog lösa sig, eller visualisera din framgång i livet. Dessa läror är ett ett hån mot människor som har det svårt. Men det betyder inte att vi, så att säga, måste slänga ut barnet med badvattnet. Buddhismen har predikat sin lära i ett par tusen år och de har onekligen rätt i sitt synsätt att vi skapar många problem genom att oroa oss för framtiden eller fastna i pessimistiska mönster.

Även politiska protester och rörelser måste bygga sin kamp på de positiva upplevelserna som vi kan känna i nuet. När vi står i ett demonstrationståg och känner den gemensamma kraften när många människor samlas  och ropar ut sitt motstånd. Något som jag upplevde den 22 december vid Gula Paviljongen vid den anti-rasistiska manifestationen med anledning av händelserna i Kärrtorp. När många vinterhandskar klappar i takt till sånger om kärleken, det är i sådana situationer som visionerna om ett bättre liv formuleras.

Mitt i den mänskliga gemenskapen, i det extrema nuet, upplever vi att just nu regnar det inte. Just nu blåser det inte. Vi står skyddade av varandra och den glädjen  är förutsättningen för att vi ska våga utmana och kräva förändring.

********
Äen andra bloggare om , , ,

3 kommentarer :

Ulf sa...

Känner igen mycket i detta. Hur många gånger har jag inte kommit på mig själv med att ömka över min tillvaro samtidigt som det blåser ljumma vindar i mitt tunna hår.
Här har regnet förvandlat gräsmattan till gungfly. Gråvädret har lagt sig som en halvnelson runt halsen på mig. Mina årstidsgener sprattlar för att ta sig ur förtvivlans biograf.
Då är det lätt att glömma att jag faktiskt var rätt nära att få in tio rätt på stryktipset i lördags.
Ulf

Mikael Lekfalk sa...

Bra och tänkvärd text Sven. Det gäller att hjälpa dem med för mycket pessimism att se möjligheterna i livet.

Sven sa...

Ulf: Vad roligt! Nära tio rätt på tipset!

Mikael: Precis! Att vara tillsammans med barn är ett väldigt bra sätt att lära sig se möjligheterna i livet, och bli mer positiv.