tisdag, januari 29, 2013

Att handla över disk

Kommer ni håg Järnaffären, den som fanns i varje stad och på alla mindre samhällen i hela landet. I järnaffären fanns bara en disk där man muntligen framställde sina behov till de väldigt kunniga herrarna som stod där bakom. De kunde nämligen allt som var värt att veta när det gällde verktyg, spik, skruv, plåtar, virke och allt annat som fanns på lagret. Man behövde inte veta vilken sorts skruv man skulle ha, det var bara att säga vad man skulle använda den till, så plockade de fram rätt vara från det bakomliggande lagret. Järnaffärerna var samlingspunkter för män på mindre ställen, och det var nästan bra om kön var lång så man hann prata en stund också.

Numera är alla affärer i stort sett tvärtom. Man kliver in i ett stort lager, oberoende om det gäller bygghandel eller elektronikaffär, där det inte finns någon personal som kan någonting överhuvudtaget. I lagret får man irra runt själv utan att hitta någon som man kan fråga. Ibland kör personal förbi i en truck och tittar snett på en som om de tänkte, vad fan gör du här egentligen. Disken med personal kommer man fram till först när det är dags att betala.

Att köpa elektronik idag är en väldigt stor utmaning. Det går absolut inte att förstå vilket märke, vilken storlek, hur många hertz och pixlar som skulle var bra just för mig och mina behov. Och om jag lyckas köpa något så saknas det kablar som kan koppla ihop det hela och de måste man köpa till och det finns fjorton olika modeller och alla har beteckningar som man måste känna till för att det inte ska bli fel. Och blir det fel går det inte att byta eftersom allt är inkapslat i helgjutna plastförpackningar som jag är tvungen att klippa sönder för att komma åt själva kabeln och när jag upptäcker att den är fel är det för sent.

De stora lageraffärerna som Elgiganten och Mediamarkt utnyttjar min okunskap till max. De ställer ut några personal i butiken som ska hjälpa mig att köpa det jag vill ha, men egentligen är det redan bestämt vad jag ska köpa oberoende vad jag behöver och det är deras uppgift är att lura på mig det affären vill sälja just den här veckan. Ofta är det tv-apparater eller kameror som är gamla modeller och utgående och därför måste reas ut så fort det går.

Därför är jag väldigt glad att det nu finns elektronikaffärer uppbyggda som den gamla järnaffären, och det är Kjell och company. Där finns i stort sett bara en disk med tre unga och mycket kunniga personal som hjälper kunden, undersöker hans behov, ger flera alternativ och när kunden bestämt sig går ut på det stora lagret bakom affären och hämtar varan. Ofta är kablar och dyligt inslagna i öppningsbara plastpåsar som möjliggör byten.

Min son Lars flickvän Sandra jobbar på Kjell och company i Göteborg och hon berättade för mig att de har stamkunder som kommer in fler gånger i veckan och köper något litet, egentligen bara för att få prata en stund. Precis som det var på Järnaffären en gång i tiden. Sandra pluggar in allt som man behöver veta om elektronik, bild, ljud, tv, datorer, telefoner och hon kan ge alla kunder råd och hjälp. Om jag behöver veta något om en HDMI-kabel så kan jag ringa henne.

Jag tror att de gigantiska lageraffärerna är på väg ut. Att handla idag börjar bli så komplicerat så ingen kan bara gå in och hämta varan och sen betala. Vi vill inte bli lurade och bortkollrade längre. Till och med att köpa mat börjar bli svårt, kanske snabbköpet också kommer att försvinna. Ska det var närproducerat, GI, vilket kött går att äta, vilken fisk får man äta.....vad är giftigt, vilken barnmat innehåller arsenik...finns det fiber i brödet, vad är billigast.....ja, det är en hel vetenskap. Att beställa färdiga matkassar blir allt vanligare, där kunnig personal sätter ihop matsedel och packar ihop råvarorna.

Snart när man går till mataffären är det bara en disk och där bakom står kunnig personal, och bakom dem finns lagret.
"Jag beställer mat för en vecka för två personer och vill ha det så billigt som möjligt men ändå nyttigt för vi behöver båda gå ner ett par kilo, köttet ska vara svenskt och det ska följa GI-modellen". "Varsegod. Smaklig måltid"

********

Andra bloggare om ,

onsdag, januari 23, 2013

Filmpremiär i helgen!

Under våra söners uppväxt har vi tillbringat alla somrarna i stugan i Ryssbält. Och varje sommar har också Bertil och Signild kommit dit, resande med bil från Svenstavik i Jämtland. Signild är Karins moster som växt upp i Ryssbält, gift med Bertil sedan 1951 och paret har bott tillsammans i Jämtland sedan dess. Under alla år har de varje sommar rest upp till sitt semesterparadis i hennes hemby.

Bertil har under hela sitt 89-åriga liv noggrant dokumenterat det mesta av vardagen, genom dagboksanteckningar, stillbilder, super-8 och VHS. Och allt har han sparat och minutiöst arkiverat. Bertil har vid de flesta gemensamma middagar, surströmmingsfester eller fikastunder i Ryssbält mest stått bakom kameran och filmat. Till slut blev Jonas och Anders intresserad av Bertil och allt hans dokumenterande, hur han tänker kring det och vad det är som driver honom. Så 2009 bestämde de sig sig för att vända kameran mot honom och följa med på parets sextionde resa genom Norrland.

Och nu efter tre år är dokumentärfilmen klar. Den handlar om Bertil och Signilds gemensamma och väl dokumenterade liv, men beskriver också på ett ödmjukt sätt tidens gång och försöken att hålla kvar den genom att dokumentera allt som händer.

Filmen "Nu är det dokumenterat" har premiär på Göteborgsfilmfestival nu på lördag den 26/1. Det ska bli verkligen spännande att se det slutliga resultatet!

Här ser ni trailern till i filmen.

tisdag, januari 15, 2013

Snöfall över Porsöfjärden



I en blogg skrev jag om att rensa och slänga ut det gamla året är en förutsättning för mig att komma igång med det nya årets arbetsuppgifter. Att lämna plats för det nya genom att ta de gamla pappershögarna och skicka in dem i dokumentförstöraren. Att skapa ett rent bord.

Med akvarellmåleriet är det på liknande sätt. Det är ibland nödvändigt att rensa bort gamla målningar som ligger där och som jag vet är dåliga men som jag vill så gärna att ska vara bra, att jag ändå sparat dem allt för länge. Precis som dåliga känslor av kränkningar och oförrätter som man vet är dåliga att gå och bära på men som man ändå sparar bara för att man hoppas att det ska rätta till sig utan att man tar tag i dem.

Nu är inte jag en sådan som sparar på negativa känslor i förhållande till andra människor, tvärtom, jag försöker slänga sådant så fort jag kan. Däremot har jag svårare att bli av med missmod när det gäller materiella saker; att bilen går sönder, att lönen tar slut, att jag misslyckas med en akvarell.

Men man måste bejaka misslyckandet och motgången. Det är ingenting man ska försöka undvika för då blir man olycklig. Att sträva efter lycka och framgång det är ett dåligt recept för att uppnå lycka och framgång. Det är bättre att träna sig på att kunna vända motgångar till något positivt eller att ta ett misslyckande som en viktig lärdom.

Precis som att förstöra ett papper är en början på något nytt. Som att ta Ivoryblack och blanda med Payne´s grey och svärta ner ett akvarellpapper utan att veta vad man ska göra av det. Att tvinga in mig själv i situationer som jag måste ta mig ur på något sätt. Det är det jag håller på med nu. Ett meningslöst arbete utan riktning och i förhoppningen om en slumpmässig och lycklig utgång.

Under tiden väntar jag. Går omkring på Porsön. Precis som vanligt.

lördag, januari 12, 2013

Anders 30 år

Det har gått en lång tid sedan du föddes där uppe i Gällivare. Jag minns när vi kom hem från BB Karin och jag och vi la dig på köksbordet och vi stod bara och beundrade dig, med en enorm glädje och stolthet men också med en stor bävan, hur skulle vi klara av detta. Vi hade blivit föräldrar men hade ingen aning om vad det innebar. Det var så mycket som skulle klaras av; amningen, blöjbytena, sömnen, leken, utvecklingen, ilskan, ledsenheten, rädslan. Vi improviserade efter bästa förmåga, och gjorde det vi trodde var bäst.

Ständigt har vi fått lära om. Många tror att det är föräldrarna som uppfostrar barnen men det är egentligen tvärtom. Barnet tvingar föräldrarna att utvecklas, förändras och växa upp. Som förälder måsta man lämna sin egen barndom och försonas med hur man själv haft det under uppväxten.

För det är nog så att när ett barn kommer till världen förändras relationerna i flera generationer. Jag var själv rädd för min egen far under uppväxten. Han var periodvis grym och elak och vi hade ingen nära kontakt med varandra. En gång när vi besökte mina föräldrar, du kanske var 1,5 år, såg jag hur min far började behandla dig på samma sätt som jag själv blivit behandlad. Jag blev fruktansvärt arg och markerade mot honom, att jag accepterade inte att han gjorde så mot dig. Det var en av de första gångerna som jag vågade gå emot honom och ta en öppen konflikt. Och till min stora förvåning lyckades det, han ändrade sitt sätt att vara. Man kan säga att det var du som hjälpte mig att våga ta konflikten med min far och därigenom förändrade du också våran relation. Det var ett första steg till min egen försoning med honom, några år senare hade vi en ny och bra relation och lämnat det gamla bakom oss.

Det finns mycket som jag ångrar av det jag gjort mot dig. Du var första barnet och jag var orolig för hur det skulle gå. Jag förde över min oro och rädsla. Samtidigt ville jag att du skulle vara duktig och klara av allt så tidigt som möjligt. Vi var nog allt för mycket fokuserade på vad du presterade, ett outtalat krav på duktighet, som ofta drabbar den äldste.

Men nu är du 30 år och har uppnått vuxen ålder. Vår relation håller på att jämnas ut allt mer. Det är inte längre bara jag som hjälper dig och du som är beroende av mig utan det är lika mycket jag som behöver hjälp och stöd av dig. Det växer fram en relation som är byggd på jämlika premisser, vi är två vuxna som möter varandra på samma nivå.

Det är en fin tid, denna tid som vi kan vara jämbördiga vuxna tillsammans. Och den kommer att sträcka sig fram till dess jag börjar bli så gammal att jag blir beroende av dig och du kommer att tvingas ta beslut i mitt ställe. Förälder-för-sin-förälder-perioden. Hoppas det dröjer.

Nu idag får jag säga som Gud när han på sjunde dagen såg ut på sin skapelse att han var nöjd med resultatet. Du är en sådan fin son och jag önskar dig allt gott i framtiden! Stort grattis på födelsedagen!

tisdag, januari 08, 2013

Det nya året



Idag gick jag på en lunchpromenad runt Gültzaudden, på den nyplogade isbanan. När jag kom i jämnhöjd med udden stannade jag och såg den disiga och isiga skogsdungen, som om Farbror Rimfrost och Kung Vinter gjort sitt bästa för att samarbeta till min ära. Det kändes lite som om Olles skidfärd in real life, min favoritbok från barndomen.

Jag är en vintermänniska, älskar det begränsade ljuset en sådan här mulen dag. Tids nog kommer solen.

Lunchpromenaden var en välbehövlig paus i min dag på arbetet i den kommunala förvaltningen. Jag bestämde mig igår för att rensa bort alla papper, mappar och högar som jag samlat i hyllor och på skrivbordet under hela 2012. Arbetsrummet kändes kaotiskt och jag har hittills inte kunnat fokusera på alla de uppdrag jag ska börja med nu i januari. Jag tror verkligen på att det är nödvändigt att "rensa i röran" för att ge utrymme för det nya. Det sätter fart på stagnerad energi och man kommer igång med det kreativa flödet.

Att slänga dokument och material som jag dragit på mig under året det är svårt i början. Känslor av förlust och separation tar lätt tag i mig och det finns alla möjligheter att skjuta på det hela till ett senare tillfälle; att lura sig själv och bara flytta omkring högarna. Men när jag kommit igång då hamnar jag i ett slags släng-flow och det mesta hamnar till slut i pappersåtervinningen eller i sekretesstunnan.

När allt är rensat och endast några enstaka papper blivit kvar i pärmar i bokhyllan, öppnar sig det nya året med alla sina möjligheter. Precis som när den vita snön på isen ligger framför en, sträcker sig orörd mot horisonten och flyter ihop med den gråvita himlen. Och man ger sig iväg på en lång skidfärd rakt ut i det vita trots att man inte vet var snön slutar och himlen börjar.

Tillsammans med Olle och Farbror rimfrost gav jag mig ut på en sådan skidfärd idag. Skidfärd 2013. Hoppas att det inte blir bakhalt.

tisdag, januari 01, 2013

Gott Nytt År!

Gott Nytt År till alla Er önskar Promenader och utflykter! Tack för  intresse och fina kommentarer under året.

2013, vad ska man tro om det?  13 är ett olyckstal. Å andra sidan, om man slår ihop siffrorna: 2+0+1+3 så blir summan sex.

Och sex är bra. Hoppas ni får mycket av den varan nästa år.

Och om man tar och drar bort 13 från 20, det blir ju 7! Ett lyckotal!

Hur man än räknar så har man alltid möjlighet att få ett lyckligt liv. Börja redan i morgon och räkna till din egen fördel!