16 oktober 2013

Väderprat

Det är skönt att det börjar bli kallt och vintern är i antågande. Då har jag nåt att prata om när jag plötsligt måste åka med någon i hissen på jobbet som jag bara känner ytligt. Jag är en kär vän till väderprat men helt ointresserad av väder. Väderlek ser jag som enbart ett yttre fenomen och det påverkar aldrig mitt inre mående. Jag vet att många nästan kan må psykiskt dåligt av regn, dimma och storm. Eller kyla. Är det kallt så är det kallt, och är det varmt så är det varmt, det är min inställning. Vädret påverkar mina aktiviteter, min klädedräkt och vissa möjligheter. Men inte mig själv.

Jag ser aldrig på väderrapporten eller lyssnar på sjörapporten. Jag ser det som meningslöst att i förväg  förbereda mig på något som inte har någon betydelse för mig. 

Många lever fortfarande som om vi vore bönder, fiskare eller sjömän, trots att vi i sitter i bilar, bussar och hus varje dag. Hur mycket blåser det på Rödkallen idag? När kommer snön? En del är så oroliga för vintern att de sätter på vinterdäcken en månad innan den första köldgraden uppenbarat sig en stjärnklar natt. Dubbarna är halvt nernötta innan snön börjar täcka vägbanorna.

Varför denna fokusering på morgondagen? Räcker det inte att känna kinden när kylan biter i den? Eller när regnet strilar nerför ansiktet? 

Däremot gillar jag som sagt kallprat. Ytligt prat om att nu har kylan kommit. Nu är det dags igen. Det var frost imorse. Det blir ljusare när snön har kommit.

Min mamma skrev dagbok de sista 20 åren av sitt liv. Varje dagboksanteckning börjar med den inre temperaturen; hur hon mår och hur hon har sovit, och sen den yttre temperaturen i grader celsius. Varje dag finns dessa temperaturer noterade i 20 års tid. När det var riktigt kallt skrev hon ett utropstecken efter graderna. Ibland två utropstecken. Hennes anteckningar var ett slags kallprat med sig själv, ett sätt att hantera ensamhet, eller känslan av ensamhet.

Vi människor kopplar lätt ihop avvisande med kyla och kärvänlighet med värme. Det är nog också en sedvänja från förr i tiden när värmen i elden var förutsättningen för livet. Här i Norrbotten, där kylan ibland kan bli extrem, så stärker kylan den mänsklig värmen. Vi tyr oss till varandra, ler när vi möter någon på Storgata påbylsad i dunjacka och mössa, och säger, idag är det bistert! Den mänskliga värmens seger över klimatet.

5 kommentarer:

Elisabet. sa...

Som vanligt helt klockrent!
Pv lyssnar dagligen till sjörapporten och kollar SMHI:s sida det första han gör, men det är förstås för att han cyklar till och från jobbet och då vill han kanske veta hur det ska bli.
Fem mil totalt .., jo, men det kan jag förstå.
Själv bryr jag mig inte så värst.
Och kallprat är min bästa gren ,-)

Sven sa...

Elisabet: Ja det är klart om han cyklar fem mil! Hur orkar han det? Imponerande! särskilt i hällregn eller snöyra. Du har en stark man. Orkar han kallprata när han kommer hem? :)

Bert Bodin sa...

Jag följer gärna väderrapporter. Men bara för att jag är en ond människa. Gottar mig oftast åt hur FEL de har de där meteorologerna.

Skämt åsido. Ibland planerar man något utejobb i stugan och då skulle det förstås vara trevligt att syndafloden inte står för dörren.

Däremot stör mig inte årstiderna. Är det oktober kan det snöa. Jo, så är det och så ska det vara.

Kallprat om vädret ligger inte för mig. Jag är väldigt seriös. ;-)

Ulrika sa...

Imorgon måste du ut och kolla om det är lika vackert vid Björsbyån som det var idag. Snötyngda grenar hängde över det fortfarande öppna, svarta vattnet. Något att måla av?
Och vad gäller väderleksprognoserna. En mig närstående person tittar på dem helst varje kväll på Aktuellt för att meteorologerna är så "trevliga".

Sven sa...

Ulrika: Tack för tipset.... hoppas att det är kvar imorgon. säkert fina kontraster med snön mot det svarat vattnet. Jag har varit ute ikväll.....vid fotbollsplan och kollat efter motiv....jag är så glad att snön har kommit äntligen!

Ja, men det är faktiskt trevliga. Inte som i radion, där är det så formellt.