tisdag, september 24, 2013

Upplyst - utställning i Överkalix

lördag den 28/9 kl 13.00 är det vernissage på min utställning i Överkalix bibliotek med akvareller under temat Upplyst. Utställningen finns där till den 18 oktober.


Vardagslivet. De dagliga rutinerna; att vakna halvt outsövd, tvinga sig upp ur sängen för att inte komma för sent till jobbet. Stå huttrande och vänta på bussen, komma till jobbet och stämpla in och det är fortfarande flera dagar kvar till fredag. Tråkigt rutinarbete som man hållit på med många år och där entusiasmen försvann redan på 90-talet. Det känns kallt, tråkigt och grått. Livets november, vardagslivet.

Och vi försöker överleva på olika sätt. Vi ser framåt i tiden, ser vardagen som en transportsträcka som vi helst kunde vara utan: bara jag får semester och får åka på den långa resan eller tänk om jag skulle vinna pengar, då kan jag säga upp mig och bara lämna allt. Elle om jag i varje fall fick träffa nya och intressanta människor som kunde ge mig energi, inte bara alla dessa energitjuvar som rånar mig varje dag på allt jag har.

Men vi kommer inte undan. Ingen kommer undan vardagslivet där större delen av våra liv pågår. Och dessa liv utspelar sig inom ett relativt begränsat utrymme, i ett vardagslandskap där vi rör oss tryggt och säkert. Vi tar inte någon större notis om det. Vanan gör oss blinda inför det som dagligen finns runt omkring oss. Till slut märker vi det inte ens. Eller så tråkar det ut oss bara. De fula sjuttiotalshusen, de översnöade lekplatserna, de trasiga cykelställena, de parkerade husvagnarna.


Vardagslandskapet räknas inte till det sevärda.

Norrbotten är en mörk plats på vintern men trots det så lever vi i en alltmer upplyst tid. Gatubelysningen lyser upp våra vägar och gator, tv-ljus vibrerar ut genom fönsterrutor, strålkastare lyser från bilar och i trädgårdar syns ljusslingor.

På vinterhalvåret är vi utelämnade till det artificiella ljuset. Men när mörkret ligger som tätast en sen och kall januarikväll kan skenet från staden reflekteras i molntäcket och upplevas som om det artificiella ljuset får eget liv. Det uppstår ett rödaktigt skimmer på himlen som påminner om en solnedgång och tillvaron glimmar till för ett ögonblick.

I reflektionen av det som är upplyst på konstgjord väg framträder bilden av riktigt liv. Där uppstår ett vinterljus som finns för sig självt, för sin egen skull. Natthimlen speglar staden och kastar på samma gång ett nytt ljus över vardagslandskapet, såväl bildligt som bokstavligt.

*******
Andra bloggare om ,

7 kommentarer :

Monet sa...

Fantastiska bilder!

Sven sa...

Tack Monet :)

Elisabet. sa...

Jag har ju fått äran att bevittna en utställning med herr Teglunds alster och jag önskar att jag bodde aningen närmare Överkalix, men bara av den enda anledningen att jag då hade kunnat snippa över till biblioteket och titta på dina tavlor.

Jättefina är dom, men vet du, aldrig att en tavla med vintermotiv kommer in i mitt hus! Jag har fått nog av vintrar sedan lång tid tillbaka ,-)

(Jo, men kanske om det var du som målat den ...). Kanske ,-)

Sven sa...

Elisabet: Hahaha...och jag målar bara vinter, mörkt och kallt ska det vara!

Knapsu sa...

Mörkt och mörkt, jag tycker nog att vi har ett ljusare mörker än sörlänningarna har på vintern.
Tack vare snön då.

Ulf sa...

Som svensk man vill jag kommentera på följande sätt. " Det tar emot att säga det, men du är begåvad."
Vad kan vara större än det lilla livet vi har omkring oss?
Hade jag bott lite närmre hade jag med glädje besökt din utställning.

Sven sa...

Knapsu: Jo så är det, vårt mörker är inte lika stort. Men visst är vårt ljus ändå lite mer fokuserat runt juni juli.....även om snön gör sitt. Jag som jobbar inne på dagarna ser mest gatlyktor på vintern
Ulf: Hahaha det var bra! Beröm sitter långt inne hos oss män!.