28 augusti 2013

Om återanvändning

I början av 1900-talet myntades begreppet lopp-marknad. Det var begagnade kläder och möbler som såldes och som sedan spred loppor och ohyra bland fattigt folk. Mina föräldrar som var födda på 1910-talet hade växt upp med detta och först från 50-talet och framåt hade de råd att köpa nya saker. Att handla nya kläder och möbler hade en annan betydelse för dem, nya saker var ett bevis på att de inte var fattiga längre. Mina föräldrar kunde aldrig under resten av sina liv tänka sig köpa begagnade kläder, inte ens gamla möbler på en auktion som var så populärt på 80-talet. De älskade konsumtionssamhället och jag minns med vilken glädje de shoppade kläder i affärerna i Öviks centrum.

Samtidigt som arbetarklassen fick det ekonomiskt bättre på femtiotalet så försvann också lopporna och ohyran från Folkhemmet Sverige. Hädanefter var det slit och släng som gällde och lopporna förlorade sina möjligheter att bo i den gamla lumpen. Nytt skulle det vara!

Idag, efter Alliansens sju år, är lopporna tillbaka i Sverige igen. Särskilt i storstäderna sprider sig loppor och ohyra lavinartat. Men det är inte den traditionella arbetarklassen som sprider dem, de är alltför välbärgade efter att huset stigit i pris och fyra jobbskatteavdrag i rad. De tillhör den grupp som konsumerar mest av kläder sydda i Asien och möbler av undermålig spånplatta på de gigantiska stormarknaderna i utkanten av staden. Om mina föräldrar hade levat hade de tillhört denna grupp, sett shopping som det bästa man kan företa sig, saknat all konsumtionskritik och fullständigt nonchalerat miljöfrågan. Som en äkta socialdemokrat.

Nej, det är istället den fattiga underklassen, som lever på a-kassa, socialbidrag eller underhållsbidrag som idag går på loppmarknaden eller Röda korset för att köpa vinterkläder till barnen eller begagnade vardagsrumssoffor. Saker där lopporna överlevt från den förra ägaren i springor och vrår. Precis som det en gång började i början av 1900-talet.

Men det finns också en annan stor framväxande klass i våra storstäder. Det är anställda bl.a. inom tjänstesektorn, med kortvariga och tillfälliga anställningar med låg lön. Det är en ung, urban grupp med låga inkomster som bor i andra hand men ofta med höga värden när det gäller socialt och kulturellt kapital. De kan vara högt utbildade men har ännu inte fått någon fast plats på arbetsmarknaden.

Denna grupp ungdomar handlar också begagnat, de köper i huvudsak allt de kan på loppmarknader. Men de gör det av två skäl. Den ena är ekonomiskt, det vill säga de har inte råd att konsumera nya saker som den välbärgade arbetarklassen gör. Men det andra skälet är ideologiskt; de avvisar det kapitalistiska konsumtionssamhället genom att skapa en egen anti-kultur som bygger på återanvändning av gamla kläder och möbler. Blocket är deras marknad, inte Ullared.

Men det är en väldigt skillnad mellan att frivilligt välja att köpa begagnat, som en del av ett politiskt och kulturellt ställningstagande, än att som en ensamstående mamma med försörjningsstöd av enbart ekonomiska skäl tvingas göra sina inköp på Röda korset. Men ungdomarnas medvetna val att välja återanvändning som politiskt uttryck leder dock till en positiv konsekvens, det blir inte lika utpekande att gå i begagnade kläder för de som enbart gör det av ekonomiska skäl.

Även jag gillar att köpa begagnat. Det kan vara verktyg, hyllor, mopeder, cyklar eller byggnadsmaterial. Visserligen, precis som ungdomarna i städerna, är jag emot det extrema konsumtionssamhället som finns idag men jag måste erkänna att min största drivkraft är ändå snålheten. Det får absolut inte vara dyrt, om jag får bestämma. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att köpa kläder eller en soffa på en loppmarknad, där slår min arbetarbakgrund igenom.  Inga loppor och ohyra i vårt hus, det är min bestämda uppfattning.

********

Andra bloggare om , ,

2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jag tror också att det finns en växande trend bland unga människor, där man återanvänder mer och mer.

Läste också någonstans att det, hör och häpna, blir mer och mer vanligt att ungdomar vill plocka sina bär själva, att göra sylt av. Det trodde jag inte.

Men det är ett hälsotecken.

Sven sa...

Bert: Precis, ett hälsotecken. Enligt min uppfattning är ungdomen idag mycket klokare än oss som föddes innan miljöproblemen upptäcktes.