lördag, juli 06, 2013

Min arbetsbefria tid är här

Ja, nu är äntligen semestern kommen även för mig, en kommunal slav under lönearbetets ok. Med lönerarbetet är det så att de som har ett, vill helst slippa det och bara gå hem. Och de som inte har ett, de arbetslösa, vill så fort som möjligt få ett för att slippa gå hemma. Semestern kan man bara ha om man har ett jobb, även om man gör samma saker som en arbetslös, det vill säga ingenting. Ofta funderar jag på hur man skulle kunna utjämna skillnader mellan folk som jobbar och som inte vill jobba och de som inte har ett jobb men vill ha ett jobb.

Det som förenar oss som har ett jobb och de som inte har ett jobb är drömmen om en annan situation. Att man skulle vinna mycket pengar, säg 20 tusen i månaden i 15 år på triss. Vi som har jobb drömmer att om vi vinner så mycket kan vi gå hem och behöver inte jobba mer. Och de som är arbetslösa drömmer att om de vinner så mycket slipper de vara arbetslösa och istället blir de lediga. Bara fortsätta vara hemma, nu med pengar, en väsentlig skillnad.

I och för sig, jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Mitt jobb har allt vad jag bedömer som nödvändigt för ett bra jobb. Ett eget rum, en dator med internetuppkoppling. En dörr med glas men med en vit folie påklistrad, det vill säga ingen insyn. Två datahögtalare och ett Spotify-abbonnemang. Ett fikarum med kaffeautomat i närheten så att man kan gå dit utan att chefen kan se en. Samma är det med toaletten, att den är avskild så att ingen får för sig att räkna hur många gånger man går dit per dag. Ett vilorum i korridoren om man får huvudvärk.

Min tjänst är kommunal och kallas "utredare". Att vara utredare det är det perfekta jobbet, ingen vet egentligen vad det är eller vad jag gör. Jag får ofta frågor om vad jag e g e n t l i g e n gör, och jag brukar svävande prata om uppdrag, utredningar och uppföljningar.....ja, allt möjligt.

Förr i tiden var det svårt att vara utredare. Om man fick ett uppdrag - utred förutsättningarna för införande av xx- så var man tvungen att lära sig något om ämnet. Och det kunde man bara göra genom facklitteratur. Så då beställde man fem böcker inom ämnet, lagtexter med kommentarer, väntade i två veckor innan böckerna kom i ett paket som lades på ens bord. Ja, sedan var det bara att läsa och läsa, bläddra och anteckna. Ibland i flera månader. Sedan skulle anteckningarna renskrivas på skrivmaskin av en själv eller av en sekreterare.

Idag så går man bara in på Google och skriver "förutsättningar för införande av xx" och då får man 125 träffar från alla andra kommuner som utrett samma sak och från kommuner som långt tidigare tagit tag i frågan. Och då är det bara att ladda ner pdf-filerna, och med hjälp av de magiska tangenterna ctrl c och ctrl v så sammanställer man en egen utredning i frågan. Jag brukar ta lite här och där och sedan kasta om ordningen. Allt arbete brukar ta en förmiddag. Sedan tar jag det lugnt några veckor, säger till min chef att jag håller på med ett komplicerat yttrande, men mest lyssnar jag på Neil Young eller Van Morrison på Spotify.

Det är viktigt när man får ett uppdrag att det går att förskjuta det så länge som möjligt. Detta för att de andra kommunernas utredare ska hinna göra sitt jobb färdigt innan jag måste börja, det är smidigast. Jag brukar krångla när jag tar emot ett uppdrag, vad menas egentligen att jag ska göra, säger jag och skickar tillbaka det flera gånger för olika kompletteringar. Varför ska våran förvaltning vara först på allting, det har jag svårt att förstå, låt andra göra sina misstag först. Ungefär så brukar min taktik vara. När andra kommuner är klar med sina utredningar och hunnit lägga ut dem på nätet, då är det dags att sätta igång.

Nu är det så med utredningar att ingen ids läsa dem. Därför finns det sammanfattningar, ett kort stycke i början. Förr var alltid sammanfattningarna i slutet, på sista sidan, men det är nu helt förlegat, sammanfattningarna kommer först, för de flesta ids inte ens bläddra genom materialet. Vi har fått en ny tjänsteskrivelse i kommunen, den består b a r a av sammanfattningen, själva utredningen finns som "bilaga". Oftast bryr sig ingen om att skicka med bilagan, den behövs inte längre och vem skulle ha tid att läsa den egentligen. I dessa dagar.

Men nu har jag semester och jag är i stugan.  I morgon är det dags att ta fram skruvdragaren, cirkelsågen, tumstocken och sätta igång med att färdigställa sovstugan.

Större delen  av semestern jobbar jag med hårt kroppsarbete. Om jag vann 20 tusen kronor i 15 år då skulle jag banne mig leja bort hela bygget och bara gå här och strosa omkring. Och inte göra någonting alls.  Som om jag vore arbetslös, men med mycket pengar. Eller som en utredare som just laddat ner en sammanfattning från nätet och har några veckor ledigt.

5 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Haha. Hm?!!

Det där handlar förstås inte om dig på jobbet, utan är en satir som egentligen berättar hur dina slöa kolleger beter sig. Snyggt förpackat.

Sven sa...

Bert: Just det, satir är det! Inte jag, nej absolut inte jag!!

Elisabet. sa...

,-)

Du är u n d e r b a r!

Sven sa...

Äsch..."rodnar" :)

Ulf sa...

Fick ett gott skratt.
Efter semestern har säkert nån humorlös tagit bort den vita folien.