tisdag, juli 09, 2013

Centern, vad står dom för?

Jag fick frågan från en ung man, vad centerpartiet egentligen står för. Jag blev faktiskt ställd. Om jag fått frågan på Fälldins tid hade jag kunnat i alla fall ta till kärnkraften, att centern är emot kärnkraften men bara om de inte sitter i regeringsställning. Men Annie Lööf, ja, allvarligt talat, jag visste inte vad jag skulle svara. Så jag slog till med att de är f ö r månggifte. Det tyckte den unge mannen var väldigt bra, han kunde inte förstå varför man idag bara får gifta sig med en person i taget. Han tyckte att Centern hade en bra valfråga där. Men jag tvingades upplysa honom om att de tyvärr dragit tillbaka det förslaget, tydligen var inte väljarkåren riktigt mogen för en sådan förändring av de äkta ståndet.

Jag håller med den unge mannen, tycker faktiskt att centern var något bra på spåret där. Men de flesta tänker ju på det klassiska månggiftet, att det är en man som gifter sig med flera kvinnor samtidigt. Och det borde ur jämlikhetens namn fortfarande vara förbjudet. Men en kvinna borde ha rätt att var gift med minst tre män samtidigt. Då kunde hon ha en man som kan snickra, bygga hennes altaner och växthus, en man som gillar att resa till utlandet på semesterresor och en som bara gillar sex, lite dum i huvudet, men med muskler på rätt ställe.

De flesta kvinnor kommer att klara sig på dessa tre män. Om någon, mot förmodan, vill ha en fjärde man, så måste det enligt lag vara en norrlänning. På så sätt kunde centern bidra till landsbygdsutveckling i norra Norrlands inland, och äntligen stimulera ungkarlarna i byarna att hitta en kvinna, nu när mamma flyttat till äldreboendet. Enda kravet på den fjärde mannen är att han håller sig ren och lägger snuset i komposten.

Ju mer jag tänker på det desto bättre blir det. Det skulle ju vara lättare att hitta rätt.  Särskilt vi som inte är så noga med att fara omkring överallt i världen utan trivs mest hemma. Som inte har så mycket muskler utan gillar att sitta och fundera på en stubbe i skogen. Som inte bryr sig så mycket om hur det ser ut, utan mer hur man har det. Nu kunde vi äntligen få lite lugn och ro medan de andra männen tar hand om kvinnorna under tiden. Att vi delar på bördan liksom.

Det är faktiskt riktigt synd att centern drog tillbaka det förslaget.

7 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Bilda ett parti, Sven!

bettankax sa...

jag behöver bara två män. Vaktmästare och älskare:)

Ingela sa...

Jag har ofta funderat i de där banorna men aldrig riktigt tagit bladet från munnen. Fast just nu får det gå alldeles utan och det gör det också, faktiskt. Ska jag nån gång leta igen så skulle jag ändå föredra en som du inte skriver om, den som är min allra bäste vän. Han får väl kunna snickra hjälpligt (annars är jag ganska bra på det själv, så om han håller i lite räcker det), han får gärna läsa böcker och se filmer och tycka om att prata om dem och han måste tycka om mina barn. Annars är det inte så noga. Ja just, han ska tycka att det är helt självklart att man delar på ansvar och arbete i hemmet. Inte nödvändigtvis så att man ska göra hälften av alla saker, men sin del.

Sven sa...

Ingela: Ja, jag skrev inte om den man som du nu skriver om. En som läser böcker, ser film och är din bästa vän. Män som läser böcker är idag mycket sällsynta. Hörde Po Engqvist i radio, han pratade om en undersökning av utlåningen på bibliotek i Norge, det var 350 000 kvinnor som hade lånat men endast 2500 män! Det är snart bara kvinnor som läser skönlitteratur. Jag tycker det är en hemsk utveckling.

Ulf sa...

Ja, centern bildades väl av folk ur ett av de fyra stånden. Nu gömmer de sig bakom ett fikonlööf. De måste nog våga lite mer om de ska klara fyraprocentspärren.

Vad gäller läsandet håller jag med om det tragiska att vi män (som grupp) läser så lite. Dessutom är det ju så att förlagen har svårt att få ut det som vi traditionellt kallar romaner.
Nu vill ju politikerna att vi ska läsa klassikerna för att höja bildningsnivån. Det är säkert bra, men ännu bättre vore om vi hade en levande litteratur som gav oss verktyg att hantera nutiden. De skrivs, men vi läser dem inte.

Anonym sa...

Om någon bokläsare, man eller kvinna, ser detta så vill jag slå ett slag för Roy Jacobsens HUGGARNA. Den har en så fin, stilla ton och man kommer så nära huvudpersonen, en byfåne i Suomussalmi under den kallaste av vintrar i vinterkrigets Finland.

Sven sa...

Ulf: Så sant, så sant!
Anonym: Jag ser det och ska läsa den.Tack för tipset!