fredag, april 05, 2013

Om att parkera bilen



Jag har börjat oroa mig för att bilen ska bli repad när jag parkerar den. Att bilen som står bredvid ska öppna dörren för hårt och slå i min bil så att det blir en buckla, och sen bara åka iväg. Jag vet, det är onödigt att oroa sig för en sådan sak, det händer inte så ofta och vad spelar det för roll egentligen, en liten buckla eller repa? Man jag har svårt att sluta tänka på det.

Jag har därför börjar parkera bredvid så dyra bilar som möjligt. En BMW, eller Mercedes, med skinande lack och med ägare som självklart inte skulle slå upp dörren vårdslöst. Och istället undviker jag gamla, fula och rostiga bilar, där ägaren inte har någon koll och som kanske ska vara med i nästa program av lyxfällan och inte bryr sig särskilt mycket om egna eller andras egendomar. Sådan typer kan slå upp dörren utan att tänka sig för i stressen över ett brev som kommit från kronofogden. De tänker inte på MIN bil, som står där bredvid, röd och känslig i lacken.

Värsta bilarna är där det är barnstolar i baksätet. Tänk en barnfamilj med tre fyra barn som ska ut ut ur en bil så där okontrollerat och stressigt som det brukar vara, hur lätt är det inte att en dörr slås upp för hårt och bildar ett märke på en röd bil som står parkerad bredvid. Jag undviker alltid att parkera nära bilar med barnstolar.

Ibland går det inte att undvika att ställa sig bredvid en miserabel bil. Det kan ju vara fullt i övrigt på parkeringen. Därför har börjat fotografera den andre bilens registreringsnummer. Jag tar upp mobilen och fotar av bilarna som står bredvid varandra. Om det skulle vara en repa på min bil när jag kommer tillbaka har jag ju bevis för vilken bil som orsakat skadan. Det känns väldigt bra att ha ett foto. Lika skönt som när man går hemifrån och är säker på spisen är avstängd för att man kollat den fyra gånger.

Det här med modern fotografering är underskattat. Det är ju så lätt att fotografera hela sitt hem i detalj, varför gör man inte det oftare? Tänk om huset brinner ner och man ska gå till försäkringsbolaget, visst vore det bra om man kunde visa hundra eller tvåhundra fotografier över allt man hade, i alla rum, i alla lådor, i alla förråd. Det skulle vara perfekt. Inte bara för pengarnas skull utan även för minnet. Vi har byråer i vårt hus där det finns lådor som har saker i sig som legat där i 20 år utan att någon behövt dom. De ligger bara där år efter år. Och om huset skulle brinna ner så är jag säker på att jag inte alls skulle veta vad som fanns i dem.

När jag parkerar i källaren i Kulturens hus så åker jag direkt ner till plan två. Jag har upptäckt att de flesta människor försöker få plats så fort som möjligt, redan på plan ett. Därför är det en massa bilar som snurrar omkring och trängs där med stor risk för repor och bucklor. Men på våningen längst ner är det ofta ganska tomt och om man har tur, som jag har, är det ledigt tredje platsen från dörren till vänster. Där står jag alltid. Oftast finns det inga bilar i parkeringsrutorna bredvid. Då behöver jag inte fotografera.

På sistone har jag varit på ett par konserter i Kulturens hus, klassisk musik och så Ronny Eriksson. Båda drar lite äldre publik, hälften har varit pensionärer, om jag fördomsfullt får bedöma utifrån utseendet. Konstigt nog har dessa pensionärer, trots att de är daglediga, uppvisat en väldig brådska när det gäller att komma iväg från konserterna och ut till de väntande bilarna. Redan innan sista extranumret började många att klättra över stolar och staket inne i lokalen för att ta sig ut före alla andra och avslutningsapplåden var den kortaste i musikhistorien. De flesta pensionärer lämnar sina kläder i bilarna så de slipper att stå i den förhatliga kön i garderoben. Det är bara att springa ut från huset så fort som möjligt, kasta sig in i bilen och köra iväg.

När Karin och jag så småningom kom till parkeringen var alla bilar borta. Kvar stod bara vår egen röda Volvo. Jag undrar vad det kan vara som drar så väldigt mycket när man blir pensionär.  Att komma hem och slå på teven? Nej, det är nog inte det. Man vill nog bara komma iväg från parkeringen före alla andra så att risken för att få bilen repad blir så minimal som möjligt.

******

Läs andra bloggare om , ,

18 kommentarer :

Elisabet. sa...

Nu har jag suttit här och GAPSKRATTAT så gott! Du är makalös. Och en underbar berättare!

bettankax sa...

Skrattar ikapp med Elisabet. Ingen hejd på tvångstankarna här:)

Ulf sa...

Här har jag skrattat högt med igenkännandets rodnad på mina kinder.

Stugan sa...

Du kan ju alltid som en hämndens ängel ta din gamla SAAB och parkera lite slarvigt snett, klämma till med en dörröppningsrepa i en grannparkerad rishög som är så vårskitig att lackens färg knappt går att utröna under salt och dammavlagringarna, som en sorts parkeringeskonstens KBT.

Hans sa...

Till åldrandesymtomen hör också att parkera med nosen utåt, så man kan komma iväg riktigt snabbt hem till teven. Har det inte drabbat dig än, Sven?

Sven sa...

Elisabet, bettankax och Ulf: Ett gott skratt förlänger livet! Det är viktigt att oroa sig för saker som inte är så viktiga, på så sätt undviker man den allvarliga oron för verkliga problem. Det är ett bra sätt att hantera livet.
Stugan: Haha.. en kvinna på jobbet sa att hon brukade göra så, inte repa , men stänga in den som parkerat snett så att de inte kan öppna dörren. Men ingen behandling för mig, jag gillar att oroa mig för oväsentligheter :)
Hans: Som jag skrev på FB, nej inte än i allafall... men jag har skrivit om det här på bloggen nån gång, minns inte när.

Knapsu sa...

Allra säkrast är att parkera nära en gammal fin 50-60tals-amerikanare, då vet man att det är en som är rädd om sin bil.
Och utanför stormarknaden ställer man sig allra längst ifrån ingången, där det är allra minst risk att någon ställer sig intill.

På tal om att ha bråttom iväg, COOP Arena när det är ishockeymatch...Ojoj där har folk bråttom att komma ut och tränga sig iväg från parkeringen.

Sven sa...

Knapsu: Jag märker att du har bra koll vad som gäller, hur man undviker risk för buckla :)
Men det finns en buckla som Ska Till Luleå!

Turtlan sa...

Igenkänningsfaktorn är HÖG!!!
Tack för smil om kvällen.

Så gör jag också. Spanar in nya bilar och parkerar bredvid där hellre. Eller så ställer jag mig där det är mer lediga p-platser på.en parkering.

Jag fick en rejäl bulla i dörren på förra bilen av någon annans dörr. Ingen aning var det hade hänt eller av vem. När jag anmälde skadan till försäkringsbolaget så sa jag "ingen aning" var det hade hänt. Då skriver vi COOP parkeringen sa hon på försäkringsbolaget. Det är där det brukar hända ;-))

Ja de vet väl.....

Gokväll!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bert Bodin sa...

Jag har märkligt nog just idag blivit tillbucklad i vårt garage. Bildbevis på min blogg.

Din oro ar befogad.

Sven sa...

Bert: Va, det är ju otroligt! Hade du fotograferat innan?

Turtlan: COOP parkeringen! Säkert mycket värre än Ica:s! Men jag gissar att Willys parkering ändå måste, var värst......

Ulrika sa...

Jag parkerar aldrig i källaren under Kulturens hus. Kommer du inte inte ihåg att hela taket rasade in där för en tid sedan? Då kan man snacka om tillbucklade bilar!

Sven sa...

Ulrika: Men nu fick jag något nytt att oroa mig för!

Anonym sa...

Ojojoj! Detta förklarar vissa beteenden och ger dessutom nya tips. Till maken. Varför parkerar vi alltid så himla långt från ingången. Nu vet jag. Så kan jag tipsa honom om fotograferingen också. Vilken glädje du Sven sprider. Ända ner till Domsjö!

Sven sa...

Anonym: Att sprida glädje ända ner till Domsjö, det var inte dåligt :)
Bättre långt från ingången än en repad bil!!

Ingemar Dahl sa...

Underbar! Du måste publicera de här. Det är knivskarpa betraktelser med underbar humor som gemene man skulle må gott av att få läsa!

Sven sa...

Ingemar: Tack Ingemar.....jag funderat på att sammanställa till en bok och publicera.. men det är mycket job med det. Vi får se.