lördag, april 20, 2013

En kurva över meningen med livet

Min promenad på Porsön denna lördagsmorgon renderade i 5147 steg i stegräknaren som jag har i mobiltelefonen. Jag har börjat följa hur många steg jag går varje dag, tydligen är det bra om man kommer upp i tio tusen per dag. Tio tusen steg är alltså målet och appen i telefonen skapar automatiskt statistik för hur många procent av målet jag kommer upp till per dag, per vecka, per år. Allt åskådliggörs med kurvor eller staplar.

Det är fint att så enkelt få ett meningsfullt liv. Plötsligt finns det en mening med att bara gå omkring lite planlöst på Porsön en lördagsmorgon i slutet av april.

På promenaden möter jag de första vårtecknen i form av vinterns soffpotatisar som dragit på sig träningsskorna i ett desperat försök att åtgärda BMI-indexet innan badsäsongen plötsligt är här. De ser plågade ut och när våra blickar möts vet vi båda att det inte kommer att gå. Det är för tungt att springa. För lätt att ställa in ett motionspass. För många tillfälliga svackor.

Jag tänker på fotot på mina föräldrar från 1967, när min pappa var ungefär i min ålder. Han är så smal att det idag nästan skulle betraktas som extremt. Trots att han mest åt mjölmat, massor av socker, fläsk och sås, inga grönsaker men bullar och kakor till kaffet flera gånger om dagen. Han hade ett stillasittande arbete i fabriken, och gick aldrig på långa promenader i skogen. Att bjuda in en granne på kaffe och ta ett riktigt gofika var nog ofta dagens höjdpunkt. Men ändå var han smal som en maratonlöpare trots att han aldrig provat ett par joggingskor eller sett en stegräknare.

Vad är skillnaden mot då och nu, vad är det som gör oss så feta nuförtiden? Själv har jag väl en 8 kilo övervikt som har placerat sig i magtrakten och putar ut under kavajen. Är det tillgången på mat? Är det godiset? Är det bilen?

Kanske är det alkoholen. Vi dricker vin i stora mängder i det här landet idag. Att dricka gott vin ger våra liv en mening, kanske lika stor mening som att ha en stegräknare i telefonen som visar hur många steg man gått.

Om man dricker en flaska vin får man i sig 525 kalorier. För att förbränna så många kalorier behöver man ha sex i en timme och 45 minuter. Att ha sex i nästan två timmar verkar helt orimligt, ett samlag pågår ju normalt i 7 minuter och vem orkar mer efter att ha druckit en vinare? I och för sig skulle man kunna tejpa fast mobiltelefonen på ryggen så att stegräknaren var igång under hela samlaget så kanske man lättare fick ihop till sina tio tusen steg. Undrar hur många steg sju minuters samlag motsvarar? Hur hög blir stapeln?

Ju mer jag tänker på det, det är nog inte så dum idé att kombinera vindrickande med att älska och promenera och sedan låta en stegräknare dokumentera det hela. Då kan man hela tiden följa om man uppnått målet, en tydlig kurva över meningen med livet. Sen är det väl en annan sak om det får någon verklig effekt på magfläsket.

13 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Haha!

Jag tror dina promenader har en bieffekt.

Du funderar för mycket!

;-)

Sven sa...

Bert: Du har helt rätt, jag funderar för mycket ....borde kanske hålla mig i stillhet :)

Leva sa...

Sju minuter!?

Nu förstår jag inte alls vad du menar...? ;)

Sven sa...

Leva: Statistiskt sett! Det gäller inte mig ;)

Turtlan sa...

Tack för idéen med stegräknarapp. Eftersom jag har med mig den hela dagen så behövs ju ingen extra stegräknare. Ja det är verkligen lättare fylla på med kalorier än bli av med dem!

Förresten, vilken app kör du med? Bra få tips vilken som kan vara bra oavsett när man tänker använda den ;-)

Sven sa...

Turtlan: Accupedo heter min app. Den fungerar jättebra, precis som du säger, man har ju alltid telefonen med så det bli enkelt . Sen startar den om på noll varje dag verkar det som, så man vet exakt hur många procent man uppnått av målet, 10 tusen steg. Rekommenderas!

Turtlan sa...

Tackar! Jag har laddat ner den nu, gratisversionen, så här ska testas!

Turtlan sa...

Tackar! Jag har laddat ner den nu, gratisversionen, så här ska testas!

Ulf sa...

Jävlar. Nu kom jag på var jag la stegräknaren.

Anonym sa...

Tjockleken hos människan kan ju också till viss del ha att göra med arvet. Även idag finns det ju människor som är supersmala fast de lever den sortens liv - vad gäller mathållningen - som jag skulle vilja leva, men som omedelbart straffat sig när jag försökt genom att jag måste köpa större kläder eller gå ut i morgonrocken.

Sven sa...

Ulf: :)

Anonym: jo, det är mycket arv....men jag och min pappa borde ha samma eller hur? Kanske det är kemikalierna?

Anonym sa...

Kan vara kemikalierna, absolut, men du ärver ju inte din pappas gener till 100% om inte just du råkar vara den första klonade människan.

Elisabet. sa...

,-))

Nästa gång ska jag ta tid ,-)