torsdag, mars 07, 2013

Om gränser och rum

I senaste numret av Axess skriver Fredrik Haage om vad borgerlighet egentligen är. Han menar att det handlar om att upprätta gränser. Ju mer traditionellt borgerligt  ett hem är desto fler rum; sovrummet är avgränsat mot köket som i sin tur är avgränsat mot matsalen och matsalen är avgränsad mot vardagsrummet. Det finns TV vare sig i kök eller matsal, den finns endast i vardagsrummet. I köket lagas maten avskilt från där man äter och från där man umgås fritt. Förr i tiden fanns också bibliotek, sällskapsrum, rökrum och så vidare. Att vara borgerlig är att kategorisera, dela upp och skapa skillnader i tillvaron. En borgerlig människa skulle aldrig ha en tv i sovrummet!

Den radikala människan däremot vill riva väggar och skapa stor ytor där gränserna för olika aktiviteter löses upp. En radikal människa förespråkar öppen planlösning, öppet mellan kök, vardagsrum och hall, stora fönster ut mot omgivningarna, inget staket på altanen. Vi ska se varandra, vara öppna och prata om våra problem med andra och inte bara hålla allt inom hemmets väggar. Frihet och öppenhet, så lite gränser som möjligt.

När jag läser detta så tänker jag Fredrik Haage är en borgerlig människa som verkligen försöker kategorisera och ställa två grupper av människor mot varandra. För visst, det ligger något i det han skriver, men han glömmer de ekonomiska förutsättningarna. Både att vara borgerlig och radikal i hans mening förutsätter goda ekonomiska förhållanden. Husen med de öppna planlösningarna är idag de dyraste husen och där bor höginkomstagarna.

En kväll såg jag filmen Äta, sova, dö. En fantastiskt gripande film om de fattigaste människorna i dagens Sverige. En man, invandrare från Montenegro, som tillsammans med sin dotter bor i ett litet förfallet hus. Han är sjuklig, ont i ryggen och utsliten men får inget sjukintyg, pga av att han inte förstår systemet och språket. Han åker och jobbar i Norge men klarar det egentligen inte. Dottern har arbete på en grönsaksindustri, hon älskar sitt jobb och försörjer både sig själv och sin pappa. De har varken ett borgerligt hem med många rum eller ett radikalt med öppna planlösningar. Det är trångt och belamrat, de både lagar mat och äter i det trånga köket, de äter också i vardagsrummet där hyllorna är fulla med saker; alla aktiviteter sker på liten yta och gränser är inte möjliga att upprätthålla. Och det märks; mellan far och dotter finns värme, kärlek och en stark intimitet. Dottern förlorar sitt arbete, blir övertalig, och hennes kamp för att få ett nytt arbete beskriver verkligen det fruktansvärda klassamhälle som har återkommit. Den förnedring som arbetsförmedlingen utsätter de arbetslösa för är inte värdigt.

Senare på kvällen ser jag tv-serien Molanders. En övre medelklassfamilj som bor i Alingsås i ett fantastisk fint hus, ljust och fräscht och med öppen planlösning. Inga väggar mellan kök, matrum och vardagsrum. En tavla på väggen.Tomma hyllor. Frun är läkare, han är rektor på musikskolan. Två tonårsbarn, en son och en dotter. Och om det är den materiella grunden, den basala försörjningen som är det stora problemet i Äta, sova, dö, finns här inget av sådan oro. Istället ligger problemen på den psykiska nivån, relationerna mellan alla i familjen är ansträngda, avstängda och ingen når fram till varandra. Trots att de har allt som far och dotter i Äta, sova dö saknar är de absolut inte lyckliga.

Det är så tydligt när man ser båda dessa filmer samma kväll att när man har de materiella behoven tillfredsställda så tar de psykiska problemen vid. Och avstånden mellan människorna ökar eftersom man egentligen inte längre är beroende av varandra på en basal nivå. Tydligast blir skillnaden när man ser festen i Äta, sova, dö som de fattiga, smått tragiska individerna håller på den lokala puben, där det dricks och sjungs, och känslor av sorg, glädje och sammanhållning sprutar rakt ut utan skyddsnät, medan Molanders firar en stel och tillbakahållen julafton där svärmor är arg och sur för att hon med bitterhet får "göra allt" och där missnöjet handlar om att granen är lite sned eller att julklappen inte var perfekt.

Jag tror att Fredrik Haage har fel. Det är de ekonomiska förutsättningarna som kommer först. Om du inte har råd till mer än ett och rum och kök, kan du varken unna dig lyxen att vara borgerlig med många rum eller radikal med öppen planlösning. Däremot slipper du mycket av de psykiska konsekvenserna av ett för gott liv.

3 kommentarer :

livetleva sa...

Ja, det blir ju ganska tydligt att "borgerlig" och "radikal" inte är varandras motsatser, eller ens relevanta kategoriseringar av det som båda inryms i välgödda västerländska liv. Där håller jag med dig (tror jag! :)); oavsett livsstil har vi västerlänningar nästan utan undantag råd att lägga mer fokus på ekonomiskt betingade värdemarkeringar.

Jag tror att du har rätt i att det är betydligt lättare att leva "alternativt" eller, som man tror, "originellt", när man har med sig i ryggmärgen att man inte kommer att gå under av det. (Återigen, om jag nu har förstått dig rätt... ;))

Och sedan, när det gäller de psykiska konsekvenserna... så vet jag inte, men hoppas att det inte finns en direkt korrelation mellan ekonomiskt välstånd och (bristande) kärlek och medkänsla. Det hoppas jag faktiskt av precis hela min själ. För om det är så, så är det oerhört lite bevänt med mänskligheten...

Nästan eller kanske relaterat till dina funderingar vill jag väldigt varmt rekommendera denna, ifall du inte såg den på TV i kväll: http://www.svtplay.se/video/336902/alla-vilda-en-dokumentar-om-birgitta-stenberg

Sven sa...

Livetleva: Nej inte kanske till kärlek och medkänsla med det finns en stark koppling mellan högre välstånd och mer psykiska problem. Ju bättre man har det materiellt desto sämre mår man, det kan man se när man jämför mellan olika länder. Och det är ju inget konstigt. Om man måste tänka på att få mat för dagen kanske man inte bryr sig hur lycklig man känner sig i förhållande till sin partner.
Tack för tipset.....det ska jag se imorgon!

Anonym sa...

Ja, en del är till och med så rädda om sina grejer att de inte kan parkera sin bil bredvid en "skrothög".