1 mars 2013

Marknadstänkande i offentlig verksamhet

Maciej Zaremba skriver i sin hyllade artikelserie i DN om sjukvården och hur New Public Management sedan nittiotalet tagit över hur den är organiserad. Det handlar om att överföra ideal från det privata näringslivet till offentlig verksamhet. Målen är att öka effektivitet, valfrihet och produktivitet.

I elva landsting, inklusive Norrbotten, har man infört det s.k DRG-systemet, vilket står för ”diagnosrelaterade grupper”. Varje diagnos får en kod och för varje kod får man poäng vilket i sin tur generar pengar. Vissa sjukdomar och ingrepp ger mer pengar än andra, vilket i praktiken medfört ett nästan korrumperat system. Läkare uppmanas att glida på diagnoserna till de som ger mer pengar. Konsekvenserna blir i vissa fall horribla. Det är bättre att skriva ut en patient för tidigt efter en operation och låta honom komma tillbaka med komplikationer, för då får man "nya" pengar. Nybesök ger mer än återbesök och man "tjänar" mer på mindre svåra sjukdomar. Om patienten är lite nedstämd efter operationen kan man koda för depression och klirra in lite mer pengar. Risken för medikalisering av oss människor ökar.

New Public Management är alltså ett sätt att överföra styrmekanismer från industrin, det vill säga produktionen av bilar eller andra materiella varor, till människovårdande yrken. Socialstyrelsen är den statliga myndighet som står för genomförandet, både inom sjukvården och socialtjänsten. Sjukvården ligger lite före, men sedan 2010, då tillsynen över socialtjänsten överfördes från länsstyrelserna till socialstyrelsen, pågår samma utveckling främst inom äldreomsorgen.

För att få kontroll över "produktionen" av tjänster måste först människan sönderdelas i så små enheter som möjligt. Inom sjukvården delas alla sjukdomar upp i ett antal diagnoser, och varje diagnos får en kod som sedan kan prissättas. Inom äldreomsorgen pågår införandet av ett liknande system, kallat ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). Det innebär att den äldres behov av hjälp ska delas upp i sina minsta beståndsdelar.

Om till exempel den gamle har svårt att ta sig ur sängen på morgonen så är det enligt socialstyrelsen inte så enkelt att han bara behöver han en hjälpande hand från en personal. Nej, det måste göras en utredning om exakt vad den gamle inte klarar av; är det att resa överkroppen från sängen, är det att få fötterna över sängkanten eller är det att kliva upp från sittande ställning? Och när utredningen är klar så beviljas han bara det han inte kan klara av, någon annan hjälp kan han inte få. Och varje enskilt behov får egen kod, och nästa steg är naturligtvis att prissätta dessa.

Zarembas artikelserie är förhoppningsvis en ögonöppnare för många. Det stora problemet inom vård och omsorg idag handlar om att man försöker överföra modeller anpassade för varuproduktion till de människovårdande yrkena. På vägen offras helhetssyn och mänsklighet.

*******
Andra bloggare om , , ,

5 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Ja - Vad säger man?

Segregation på alla plan i samhället. Pengar går först. I allt.

Sedan kommer materialism.

Människor??? Que?

Sven sa...

Bert: Man får väl hänvisa till den grekiske filosofen Protagoras: Människan är alltings mått: måttet för det varande, att det är, och för det icke varande, att det icke är.

Idag är det väl "icke är" som är måttet.

Ulrika sa...

Jag såg förresten din fru på Zaremba-föredraget igår. Men inte dig..?

Sven sa...

När var det? Hon var då hemma hela kvällen. Jag visste inte att han varit här??

Ulrika sa...

Måste sett fel då.