20 mars 2013

Eriks Betraktelser

I kväll var det så dags för boksläpp på Norrbottens museum för Erik Holmstedts fotobok Betraktelser - Transitions. Efter att boken presenterats på Litt-festivalen i Umeå i helgen och på en bokhandel i Stockholm igår, så var det nu äntligen dags för Luleå. Och det skedde i form av ett givande och intressant samtal under ledning av tf museichef Jan-Erik Lundström dels kring bilderna i boken men också om fotografi som konstform. Jan-Erik har också skrivit en text i boken.

Bilderna i boken är tagna i Norrbotten, och följer i huvudsak malmbanan som går genom länet från Luleå till Malmfälten. Det handlar om spår efter mänsklig verksamhet; övergivna hus, industrilokaler, vägskyltar, bilar, allt fotograferat i det speciella ljuset som finns i Norrbotten, på natten under sommaren eller mitt på dagen på vintern. Bildsviten sträcker sig från epoker som försvunnit till det moderna samhällets platser som t.ex gruvan i Pajala eller Facebooks serverhallar i Luleå.

I samtalet upplevde jag att det fanns två perspektiv representerade av var och en av de båda herrarna. Erik är fotografen som tänker i bilder. För honom är motivet det som finns i bilden, det vill säga en plats där han ställer sin kamera och söker en särskild komposition. Linjer som möts och bildar trianglar, kvadrater och som tillsammans med ljuset, det särskilda gryningsljuset, skapar färger, lyster och tredimensionalitet. Orsaken till att han valt just den platsen är platsen i sig. För Jan-Erik däremot är fotografiet ett led i en tolkningsprocess, där valet av motiv har en innebörd och mening, dels i förhållande till fotografihistorien men också till Eriks individuella historia. Han knöt ihop bilderna till ett sammanhang: alla bilder saknar människor men visar spår av mänsklig aktivitet, de beskriver förändring, både det gamla som försvinner och det nya som växer fram. Och han kan se det enskilda huset, som en viktig symbol för "hemmet", den plats som vi alla kommer ifrån.

Och jag tänkte att så här är det med bra konst. Konstnären skapar en bild, i det här fallet ett foto av en plats. Betraktaren ser sedan sig själv i bilden och det är då bilden börjar leva. I publiken pratas det om Sandträsk, om Malmberget och Sanningslandet. Historia läggs till historia. Konsten växer och berikar.

När jag går hem känns det som om jag varit på en lång resa, genom långa tider och till exotiska platser. Och nu återvänder jag till hemmet, radhuset på Studentvägen. Fortfarande bebott.

Se bildspel här med bilder från boken:


1 kommentar:

/E sa...

Tack för fina ord. /E