tisdag, januari 15, 2013

Snöfall över Porsöfjärden



I en blogg skrev jag om att rensa och slänga ut det gamla året är en förutsättning för mig att komma igång med det nya årets arbetsuppgifter. Att lämna plats för det nya genom att ta de gamla pappershögarna och skicka in dem i dokumentförstöraren. Att skapa ett rent bord.

Med akvarellmåleriet är det på liknande sätt. Det är ibland nödvändigt att rensa bort gamla målningar som ligger där och som jag vet är dåliga men som jag vill så gärna att ska vara bra, att jag ändå sparat dem allt för länge. Precis som dåliga känslor av kränkningar och oförrätter som man vet är dåliga att gå och bära på men som man ändå sparar bara för att man hoppas att det ska rätta till sig utan att man tar tag i dem.

Nu är inte jag en sådan som sparar på negativa känslor i förhållande till andra människor, tvärtom, jag försöker slänga sådant så fort jag kan. Däremot har jag svårare att bli av med missmod när det gäller materiella saker; att bilen går sönder, att lönen tar slut, att jag misslyckas med en akvarell.

Men man måste bejaka misslyckandet och motgången. Det är ingenting man ska försöka undvika för då blir man olycklig. Att sträva efter lycka och framgång det är ett dåligt recept för att uppnå lycka och framgång. Det är bättre att träna sig på att kunna vända motgångar till något positivt eller att ta ett misslyckande som en viktig lärdom.

Precis som att förstöra ett papper är en början på något nytt. Som att ta Ivoryblack och blanda med Payne´s grey och svärta ner ett akvarellpapper utan att veta vad man ska göra av det. Att tvinga in mig själv i situationer som jag måste ta mig ur på något sätt. Det är det jag håller på med nu. Ett meningslöst arbete utan riktning och i förhoppningen om en slumpmässig och lycklig utgång.

Under tiden väntar jag. Går omkring på Porsön. Precis som vanligt.

3 kommentarer :

Ulrika sa...

Den här målningen var ju jättefin i alla fall!

Sven sa...

Ulrika: Tack.....tror att jag sparar den då :)

Ulrika sa...

Gör det!