8 januari 2013

Det nya året



Idag gick jag på en lunchpromenad runt Gültzaudden, på den nyplogade isbanan. När jag kom i jämnhöjd med udden stannade jag och såg den disiga och isiga skogsdungen, som om Farbror Rimfrost och Kung Vinter gjort sitt bästa för att samarbeta till min ära. Det kändes lite som om Olles skidfärd in real life, min favoritbok från barndomen.

Jag är en vintermänniska, älskar det begränsade ljuset en sådan här mulen dag. Tids nog kommer solen.

Lunchpromenaden var en välbehövlig paus i min dag på arbetet i den kommunala förvaltningen. Jag bestämde mig igår för att rensa bort alla papper, mappar och högar som jag samlat i hyllor och på skrivbordet under hela 2012. Arbetsrummet kändes kaotiskt och jag har hittills inte kunnat fokusera på alla de uppdrag jag ska börja med nu i januari. Jag tror verkligen på att det är nödvändigt att "rensa i röran" för att ge utrymme för det nya. Det sätter fart på stagnerad energi och man kommer igång med det kreativa flödet.

Att slänga dokument och material som jag dragit på mig under året det är svårt i början. Känslor av förlust och separation tar lätt tag i mig och det finns alla möjligheter att skjuta på det hela till ett senare tillfälle; att lura sig själv och bara flytta omkring högarna. Men när jag kommit igång då hamnar jag i ett slags släng-flow och det mesta hamnar till slut i pappersåtervinningen eller i sekretesstunnan.

När allt är rensat och endast några enstaka papper blivit kvar i pärmar i bokhyllan, öppnar sig det nya året med alla sina möjligheter. Precis som när den vita snön på isen ligger framför en, sträcker sig orörd mot horisonten och flyter ihop med den gråvita himlen. Och man ger sig iväg på en lång skidfärd rakt ut i det vita trots att man inte vet var snön slutar och himlen börjar.

Tillsammans med Olle och Farbror rimfrost gav jag mig ut på en sådan skidfärd idag. Skidfärd 2013. Hoppas att det inte blir bakhalt.

4 kommentarer:

bettankax sa...

Här i Skåne härjar "gumman Tö" med kvasten. Älskade Olles skidfärd. Kan se bilderna framför mig.

Elisabet. sa...

Här är en till som läste om Olles skidfärd. Snön i boken var blåvit.

Om du vill berätta: vad arbetar du med, rent mer .., ja, mer så man vet ,-)

Ulf sa...

Att göra upp med det gamla i stort som smått är ofta nödvändigt för att kunna gå vidare. Jag har inte lätt för det. Det räcker inte med insikten, vetskapen om det. Jag vill gärna dra allt ett varv till s a s. Ska försöka bli bättre på det, fast man är väl som man är...:)
Nyttigt att läsa det du skriver här.Dessutom väldigt vackert beskrivet.

Sven sa...

bettankax: Hon var grym, gumman Tö. Jag var rädd henne!

Elisabet: Har varit socialarbete hela mitt liv, arbetat mest med barn och unga. Numera arbetar jag som verksamhetsutvecklare för socialtjänsten, det handlar om att utreda och föreslå nya saker och förbättringar. Så det blir mycket papper skrivet under ett år...:)

Ulf: Ja vi är olika. Jag känner många samlare och det har ju också sina fördelar. En kompis samlar på skivor, böcker och dagböcker en annan på motorcyklar och bilar. Det finns många varianter. Men jag tror att spara på mycket saker, både materiella som känslomässiga, kan vara betungande men också berikande. Det är ju ganska häftigt till exempel att kunna ta fram en dagbok från sin tonårsperiod. Jag tycker att det är väldigt intressant, samlande/bevarande i förhållande till utveckling/mognad. Speglar så mycket i våra liv.