söndag, december 16, 2012

Söndagen

Söndagar kan ibland vara oändligt långa, som om evigheten plötsligt uppenbarat sig i det ändliga livet. Medan andra veckodagar rusar iväg i en allt snabbare takt blir dessa söndagar oaser i tidens rusningstrafik.

För att söndagen ska kännas så där lång och oändlig, måste man inleda dagen med att verkligen njuta av ledigheten. Sova så länge man vill, kliva upp och äta en lång och lugn frukost. Men det går inte att ”såsa” fram i morgonrock halva dagen, då rinner lätt tiden iväg och du förlorar känslan av att ha oändligt med tid framför dig. Likaså är det inte heller tillrådigt att festa långt in på lördagsnatten, sova till 12 och vakna med huvudvärk. Det är absolut inte sådana söndagar jag tänker på.

Nej, jag tänker på de söndagar då man vaknar klockan 6.30 bara för att väckaren brukar ringa vid den tiden. Nu kan man titta på klockan, lugnt konstatera att det är söndag, vända sig i sängen och sova vidare. Att somna in igen på det sättet ger en underbar känsla av att vara en fullständigt fri människa, helt utan krav och pålagor från överhet och omgivning.

Söndagsmorgonen, den absoluta början på den lediga och oplanerade dagen, är som förspelet till en kärleksstund, då allt just har börjat men inte tagit fart. Det finns gott om tid att skjuta upp njutningen. Och till och med kan själva uppskjutandet övergå till att bli njutningen i sig, så att behovet av fullföljandet uteblir.

Precis så kan söndagens rytm bli i lyckliga stunder; ett uppskjutande av all aktivitet så länge och i så hög grad att det till slut uppstår en känsla av tomhet. Inte en obehaglig form av tomhet utan snarare en känsla av att vara en öppen form, som kan fyllas och vara mottagande. Och denna behagliga tomhet skapar till slut en obetvinglig lust efter att göra något. Inte något att göra för att det behövs göras eller att man måste göra det, utan endast ett behov av aktivitet för sakens egen skull, en syssla bara för att fylla det behagliga tomrummet, en givande möjlighet.

Söndagen kan på det här sättet bli den dag då vi plötsligt förstår att vår tid är oändlig, men att vi bara inte insett det. Söndagen kan, om man bara lyckas hålla den oplanerad och fri från krav, bli den dag som påminner oss om tillvarons kärna, att vi finns bara här och nu, ingen annanstans.

På eftermiddagen, ett gemensamt fika med vänner, ett samtal runt ett köksbord.

6 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Jag har fått lära mig att man ska hålla sina tider oavsett om man är ledig eller inte.

Alltså vaknar jag också oftast kring halv sju även lördag och söndag.

Då slår vi på radion. På lördagar somnar man då om till Naturmorgon, om det inte är något särskilt intressant. (Å andra sidan missar man nog det också, när man sover...)

På söndagar är det Vetenskapsradion Språket, som får väcka mig.

Härliga morgnar.

Sedan blir det frukost vid halv nio. Lång frukost om man inte har något program för sin dag. Snabb frukost om man ska iväg t.ex. på skidor.

Skönt är det, vilket som.

Ulf sa...

Bra beskrivet. När människan lever i någorlunda harmoni veckans övriga dagar kan just en sådan morgon vara precis så njutningsfull som du så målande visar.
Uppvaknandet den lediga dagen kan tyvärr också vara ångestens egen lilla julafton där alla jobbiga tankar får fritt spelrum just pga samma ledighet.
Nu hoppas jag att de allra flesta söndagsmorgnar blir behagliga för så många människor som möjligt. Sen eftersom du skriver om njutning så måste jag säga att mina manliga gener gör det väldans svårt att njuta av att själva njutningen skjuts på framtiden men det, det är en helt annan historia:)

Sven sa...

Bert: Precis som jag! Radion står på väckning både lördag och söndag, och det är härligt både med Naturmorgon och Språket. Sen att få slumra in och bara ha programmen som bakgrundsljud....

Ulf: Jo, så kan det också vara. Att tomrummet drar fram oro och ångest. Men jag sysslar mycket med tomrum och att skjuta på tillfredställelse och njutning, det är en buddistisk ådra som jag odlar. Som ett alternativ till stress, att ständigt konsumera och missa att ta vara på nuet. Att oroa sig är t.ex som definition att tänka på framtiden och förställa sig något negativt. Men ofta är situationen just nu helt ok. Söndagar är för mig den stora NU-dagen.

Elisabet. sa...

Ja, fast det där gäller ju bara er som verkligen alltid är ledig på söndagar. Själv har jag i precis hela mitt vuxna liv varannan-helg-arbetat och då försvinner den där känslan.

M e n .., den kommer när jag varannan vecka har tre lediga dagar på raken: onsdag-torsdag-fredag.
Gud, vilken lycka!

Redan på tisdagkväll infinner sig glädjen över att en ocean av frihet ligger där och skvalpar framför en ,-)

Elisabet. sa...

Ps. Sen lyssnar jag på Andliga sånger ..,. ligger och slölyssnar och det ger mig en oändlig trygghet .., hon låter så rar, programledaren. Ds.

Sven sa...

Elisabet: Ja, det har du rätt i , ni som jobbar helger har en annan rytm. och eran "söndag" kan vara en annan veckodag. Men det är väl ungefär samma känsla som du beskriver, den där oändliga friheten.

Du och jag är nog ganska lika...kan få sådana där lyckokänslor bara av att lyssna på radio! Det är stort att kunna njuta av livets väsentligheter!