söndag, december 02, 2012

Snart finns det pris på allt

Allt går att sälja med mördande reklam sjöng man på 40-talet. Men numera räcker inte bara reklamen, det måste till lite mer för att alla varor ska hitta en köpare. Det måste finnas ett "planerat åldrande" det vill säga sakerna som vi köper måste hålla lite drygt garantitiden och sedan gå sönder. Sedan måste designen förändras var 6:e månad på ett sätt som gör att det vi köpte för ett år sedan måste se lite "gammalt" ut, ha en ålderdomlig stil. Tydligast är det när det gäller telefoner och elektronik, en telefon som är ett år gammal är redan omsprungen av en ny och snyggare variant.

Kläder byter ju stil varje höst och vår, det är vi vana vid. I höst var det en gammal, föraktad typ av dunjacka som kom tillbaka i ny form. Den bulliga dunjackan med blankt tyg var för 15 år sedan sinnebilden av en tönt, särskilt om hen hade skor i samma material s.k snowjoggings. I år var det högsta mode, jag bedömer att 70 procent av de jag möter på Storgatan har samma typ av jacka. Det blir ju lätt så när vi får bestämma själva.

Men kapitalismen nöjer sig inte med det. Fler och fler saker som vi tidigare gjorde i hemmet eller på fritiden dras nu in marknaden och ska generera vinst.  Nina Björk skriver i sin bok "Lyckliga i alla sina dagar" om varufieringen: att förflytta saker, handlingar och aktiviteter som tidigare inte ingått i ett köp-och säljsystem till detta system. Och vi ser det framför våra ögon. Fler och fler köper städning, tvätt, att ta hand om barn, läxläsning osv. Det som tidigare ingick i livet blir tjänster som kan köpas och säljas på en marknad, möjliga att göra vinst på.

Inom skola, vård och omsorg ska allt ut på en marknad, och alla mänskliga beteenden ska få ett pris. Inom socialtjänsten pågår en smygande process där barns behov sakta men säkert ska prissättas i en ekonomisk kalkyl. Det kallas socioekonomisk beräkning och går ut på att om ett barn behöver stöd och hjälp i ett tidigt skede, så ska det bära sig ekonomiskt att hjälpa det barnet. Om det till exempel kostar 100 000 kronor att göra en insats för barnet idag, så ska kommunen kunna visa på att det blir en ekonomisk vinst om tre eller fem år. Och om det inte går att visa att det blir vinst....ja, då får väl barnet klara sig själv.

Inte ens barn är barn längre, utan de är socioekonomiska enheter som måste gå med vinst.

******

Andra bloggare om ,

3 kommentarer :

Ingela sa...

I sista numret av "Grus", JAK bankens medlemstidning var det en lysande seriesida om just detta.

Sven sa...

Ingela: Ok, då ska jag kolla med Hans Månsson, han skriver i den tidningen och kommer och hälsar på mig denna vecka.

Ingela sa...

eller Grus & Guld heter den förstås...