söndag, september 09, 2012

Om våra och andras pengar

Det är nästan komiskt.

DN:s journalist Mats J Larsson var för tre år sedan inbjuden på Stiftelsen för strategisk forsknings fest i Blå hallen, den som kostade flera miljoner. Tillsammans med andra journalister, nyhetschefer och ledarskribenter festade han och åt gratis mat, drack vin och lyssnade till Lena PH.

Ingen av de närvarande journalisterna, varken från DN eller Sveriges Radio reagerade och skrev om den överdådiga festen.

Nu när det uppmärksammas tre år senare är det samme Mats J Larsson som ställer statsministern mot väggen kring representationen. Han ställer bl.a frågan mot bakgrund av pengarullningen inom statliga myndigheter: Vilken trovärdighet har regeringen när ni samtidigt talar om ordning och reda i statsfinanserna?

När Mats J Larsson får samma fråga av Medierna i P1, om hans trovärdighet som journalist kan ifrågasättas om han låter sig bjudas på sådana här fester, slingrar han sig. Han vill inte svara på om det var rimligt att just han skulle göra intervjun med statsministern och följa upp dyr statlig representation som han själv tagit del av.

Det här visar hur svårt det kan vara med den moralpanik som sprids av den s.k kvittojournalistiken. Den används ofta för att fylla ut nyhetstomrummet under sommaren, men denna gång slog den tillbaka inte bara mot DN utan även mot Sveriges Television. SVT hade flera inslag om skandalen men nämnde inte att det var ett antal egna medarbetare som fanns med på festen.

Sen är det rätt magstarkt att just denna höst har SVT en personalfest som kommer att kosta fyra miljoner. Men det gick man ut med i förväg. Så det kan ingen längre gräva fram. Inte ens Mats J Larsson.

Nu sitter jag inte här och försvarar alla utsvävningar som görs på skattebetalarnas bekostnad. Tvärtom. Som kommunalt anställd känner man ju stort ansvar för att budgeten ska gå ihop. Men jag tror att många statliga myndigheter, när det gäller deras högre tjänstemän, inspireras av de privata näringslivet, både när det gäller höga löner, förmåner och gratisluncher. Och då går det som det går, de blir fartblinda och tar det som naturligt att man dricker sig full på sprit inköpt på myndighetens kort.

Men visst är det konstigt att när det gäller offentliga sektorn, då räknas det som om det är "våra" pengar som används till representationen. Och det är det naturligtvis, rena skattepengar. Men när det gäller näringslivet, då tänker vi att det är "deras" pengar, som direktörerna får slösa så mycket det vill med. Men så är det ju egentligen inte. Näringslivet producerar saker genom att underbetala arbetare och tjänstemän och säljer sedan sakerna till oss konsumenter. Det innebär att det är vi, konsumenter och arbetare, som betalar varenda krona som det privata näringslivet sedan super upp. Näringslivets pengar är också våra pengar!

I det här perspektivet är Mona Sahlins förmodade "brott" en ren bagatell i sammanhanget. För det fick hon avgå och förlorade möjligheten att blir statsminister, i varje fall den gången. Och efter denna sommarens avslöjanden och skandaler var det bara en kvinna som fick gå, Christina Lugnet.

Kan det vara så att vi män - och manliga journalister - tänker att när en kvinna slösar då är det "våra" pengar hon slösar bort. Som om det vore hushållspengarna. Och om det är män i ledande befattningar, VD, direktörer osv, så tänker vi att det är "deras" pengar. Pengar som de tjänat på hederligt yrkesarbete.

4 kommentarer :

Bert Bodin sa...

Jag har så svårt att förstå att inte alla inser att alla betalar. Oavsett om det handlar om skattemedel, eller via konsumtion. Det värsta är att även de "böter" som de här festande myndigheterna eventuellt kommer att få betala också är skattepengar!!!

Många som vänder sig emot att betala TV-avgift tror att reklamskräpkanalerna är "gratis". Så korkat! Så korkat!

Sven sa...

Bert: Words!

Stugan sa...

Haltande logik i tanken om ägandet av pengarna! Draget till sin spets innebär ditt sätt att definiera ägandet av pengar att din lön t.ex., som i är skattefinansierad, egentligen är våra. Vilket då innebär att om du bjuder mig på en brakmiddag på finkrog kan du beskyllas för oaktsamt handhavande med skattemedel. Eller att, med en grävande journalist ibland vårdslösa uttrycksätt, –Han använde skattemedel till att bygga en lyxstuga vid strandkanten.

Var försiktig med generaliseringar du hamnar lätt snett, därmed inte sagt att det är en god ide att sätta forskningsmedel i en stor fest.

Sven sa...

Stugan: När drevet går är det oftast kvinnor som får betala, det beror på det könstänkande som finns. Jag använde orden "våra" och "deras" för att beskriva hur könsrollerna fungerar, men hade naturligtvis orden med citationstecken. Detta för att man inte skulle ta det bokstavligt.

Hoppas att det blev tydligare.