5 augusti 2012

Om hattar

I bondesamhället var hatten en utomordentlig huvudbonad för männen. Den skyddade mot den stekande solen och hade ett brätte som förhindrade att regnet blötte ner kragen och rann in i skjortan. Och i begynnelsen av industrisamhället; rallarna som byggde järnvägen, gruvarbetarna, sågverksarbetarna, alla hade sina svarta filthattar med stora brätten. Se bara på de gamla fotografierna om ni inte inte tror mig. Och till helgen när man åkte hästskjutsen till kyrkan satt finhatten på huvudet, till skydd mot solen eller regnskuren.

Hatten som självklar manlig attribut höll i sig in på 40- och 50-talen men industrisamhällets utveckling förändrade förutsättningarna. Fabriksarbetarna och sågverksarbetarna flyttade inomhus. Jordbrukarna började köra traktorer med tak och bilen började bli var mans egendom. Ingen behövde hatten längre om skydd mot vädrets makter. Jag minns när min pappa skulle sätta sig i sin Folkvagn, han hade fortfarande hatt, men taket på bilen var lågt och hatten slogs alltid av när han satte sig. Hatten passade inte det moderna samhället. Nu satt vi alla under plåttak; ute på vägarna, på åkrarna, i skogen, i stan och på landet. Hatten började förknippas med det förflutna.

Den som slog spiken i kistan var John F Kennedy. Han var den förste statsmannen som skippade hatten och var barhuvad, och med sin vågade kalufs blev han symbol för det moderna, det nya hattlösa modet. Men det skulle bli betydlig värre.

Sen dess har vi tvingats leva med de fruktansvärt fula kepsarna med skärm. Truckerkepsar för bilförare, golfkepsar för golfare, basketkepsar för basketspelare, alla med stor skärm mot solljuset och tillräckligt låga för att inte ta i biltaket. Dessa kepsar har förpestat världen ända sedan Cary Grants tid, och alla går omkring med dem, ofta med reklamtryck där fram och i färgkombinationer som signalerar dålig smak.

Men de senaste åren har något positivt börjat hända. Ungdomar, unga vuxna har börjar bära hatt igen! Hattarna är av modernare snitt, lite nättare, inte med stora brätten, men dock, ändå hattar. Hur kommer det sig, kan man fråga sig, vad är det i levnadsvillkoren som nu ändrat sig, så att hattens skydd åter behöver tas i bruk?

Troligtvis är det urbaniseringen, att vi blir fler och fler som bor i städerna. Där åker man inte bil så ofta längre, utan man går omkring på gatorna och flanerar, sitter på uteserveringar och tar en kopp kaffe, och sedan går man vidare och shoppar efter Drottninggatan, solen skiner och plötsligt kommer det en regnskur. Då är det tur att man har hatt på sig så man slipper bli så blöt i nacken!

*******

Andra bloggare om ,

8 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Ser fram emot att få se herr Sven i sin nya hatt. MYCKET!

Sven sa...

Bert: Jag skaffade hatt redan förra sommaren, och gick med den ofta på stan.....du missade väl det :) I stugan har jag en svart filthatt, Stetson naturligtvis, och konstigt nog flyger inte mygg in under brättet...helt suveränt faktiskt. Och den skyddar mot värme, och mot kyla. Och varma dagar så lånar jag sonens stråhatt! Så att se mig i hatt, det är vardagsmat det!

Agneta sa...

På 50-talet hade herrar hatt och med ett tvåfingergrepp lyftes hatten när de skulle hälsa. En väldigt stilig gest,som har försvunnit! Som liten brukade jag räkna hur många gånger pappa lyfte på hatten. :)

Sven sa...

Agneta: Ja, det var snyggt när de hälsade så. Och ibland så tog dom bara i hatten, utan att lyfta, som en lightversion av en hälsning. Det var tider det!

Elisabet. sa...

Ja, just det .. min pappa hade också hatt, bara på helgerna och om kvinnorna som vi mötte var tjusiga, då lyfte han väldigt noga på hatten ,-)

En grön jägarhatt hade han också, med en liten, liten fjäder i och så ett märke som satt där .., det var väl nåt med jakt, antagligen?
Sista åren av pappas liv, i början av 70-talet och framåt, såg jag aldrig honom bära hatt.

Då hade han dessutom köpt sig jeans och träskor och sa att det var det skönaste han nånsin haft ,-)

Sven sa...

Elisabet: Han följde sin tid, din pappa : )

Hatt, gabardin och smärtingskor, sedan keps jeans, och träskor.

Det är väl därför serien Mad Men är så populär, den beskriver tiden i början av 60-talet, innan männen bytt stil. Männen är så tjusiga i sina hattar, vitskjortor och kostymer. För att inte tala om kvinnorna i sina dräkter och klänningar!

Cathrine sa...

Jag har fastnat i fiskgjuseboet, är det någon annan som fortfarande tittar?
Den siste verkar inte kunna flyga därifrån, ser ut att ha minst ett problem, bla med ena foten, eller är han bara rädd, och nu också ensam...
cathrine

Sven sa...

Cathrine: Jag tittar ibland...men har missat att två flugit ut. Det ser ju väldigt konstigt ut...precis som om han sitter fast! Hoppas att det går bra....