23 juli 2012

Om gubben

Jag är en gubbe. Så kallas vi män som är över 50 år. Att vara gubbe är i stort sett någon negativt i de flesta sammanhang. Förutom kanske uttrycket "lilla gubben" som har en positiv klang och som används lite kärleksfullt, och så finns ju glada-gubben-smileyn. Men i övrigt.

Gubbväldet. Gubbrock. Gubbjävel. Gubbigt. Ful gubbe. Gubbmaffian. Gubbsjuka. Gubbhumorn.

I Sverige används ordet gubbe ofta också om Norrbotten. Det sägs att länet är gubbigt. Alltså ett län full med äldre män som är gubbsjuka, fula, lyssnar på blues från 60-talet och som sitter i de flesta maktpositioner. Det är säkert sant att det är så, men jag tror att det kanske gäller andra län också.

Det är märkligt med generaliserande uttryck, att de lätt blir så diskriminerande. För även om jag är gubbe, så har jag lessnat på gubbrocken och lyssnar alltmer på modern electronica. Jag tittar inte på småflickor och tycker väldigt illa om sexistiska skämt. Jag har ingen större politisk makt och tillhör tjänstemannakollektivet i en offentlig förvaltning med kvinnoöverskott.

Men gubbjävel är jag. Det är jag som ligger strax under hastighetsbegränsningarna på E4:an, där det är mittstängsel och ingen kan köra om. Det är jag som kör iväg överdrivet långsamt sedan det blivit grönt vid en korsning. Det är jag som köper kläder på Dressman som saknar passform och gör att jeansen hänger och fladdrar där en gång det satt en fast stjärt. Det är jag som fortfarande har skjortan instucken innanför byxlinningen. Det är jag som aldrig lyssnar på P3 i radion och som tycker att tidssignalen i P1 är vacker.

Att vara nån slags gubbjävel ser jag som ett sätt att visa ungdomar att det går att ta det lugnt här i livet också, och allt behöver inte vara snyggt och modern. Helt enkelt ser jag det som en folkbildningsuppgift som vi äldre män har och måste ta på stort allvar.

Men i övrigt försöker jag att undvika att bete mig som en gubbe. Precis som alla andra gubbar anser jag att även om jag uppnått en viss ålder så är jag inte en riktig gubbe. Jag är undantaget som bekräftar regeln...jag är egentligen rätt ung, det är bara åldern som är lite hög. Vi gubbar resonerar så. Därför finns det ingen som tar åt sig när någon påstår att vi tillhör gubbväldet eller att vi lider av gubbsjuka. Sådana påståendet gäller ju bara gubbar, inte oss lite mer ungdomligt sinnade.

Att kalla ett helt län gubbigt skjuter därför hela tiden över målet. Det finns nämligen ingen som tar åt sig, alla håller med och pekar finger åt den fiktive person, som vi i dagligt tal kallar.....gubben!

7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Hahahaha ...,. tack för det skrattet .., det behövs när vi har stopp i avloppet i badrummet/toan ,-)

Monet sa...

Underbart skrivet. Som vanligt!

Bert Bodin sa...

Jag är minsann ingen gubbe, trots mina 63 år.

Men alla andra är det.

;-)

Sven sa...

Elisabet: Tråkigt med stopp i avloppet. Det är bland det värsta som kan hända. Tur att du har gubben! Som orkar gräva sådana där djupa hål! Men kalla honom "lilla" gubben.......

Monet: Tack! Kan tänka mig att du har det betydligt varmare sommar i södern än vi här i norr. Vi har en fleece-sommar!

Bert: Hehe...precis så är det.....du och jag är inga gubbar......trots en viss påtaglig ålder.

baratradgard sa...

Du verkar stöpt i exakt samma form som mannen jag bor ihop med! Den underbara, härliga och goa gubbformen!

Sven sa...

baraträdgård: :)

Anonym sa...

Wow, vilken gubbe!