18 maj 2012

Om planerat åldrande





Jag ser dokumentären Glödlampskonspirationen som sändes söndagen den 13 maj i Dokument utifrån. Och jag baxnar, fylls med ilska och förtvivlan över konsumtionssamhället, det som vi alla lever i och hjälps åt att upprätthålla. Trots att vi vet att jordens resurser inte räcker till och och är på väg att leda till en klimatkatastrof.

För första gången får jag veta att det finns något som kallas "planerat åldrande" vid tillverkning av produkter. Jag har i min enfald trott att anledningen till att saker som jag köper snabbt går sönder - att datorer kraschar eller kläder nöts ut - beror på konkurrensen. Det vill säga att tillverkare tvingas göra saker så billiga som möjligt och därför prutar på kvaliteten. Men så enkelt är det tydligen inte. Det är värre än så: man bygger in produktens för tidiga död redan vid tillverkningen!

I programmet får man följa en spansk man vars bläckstråleskrivare slutat fungera. Han försöker få den reparerad och uppsöker flera reparatörer av elektronisk utrustning. Alla säger att det är för dyrt, det är inte värt det, det är betydligt billigare att köpa en ny skrivare. Men mannen ger sig inte utan går på djupet i frågan och lyckas få kontakt med flera personer som har en annan uppfattning.

Det är ingenjörer som bedriver ett privat motstånd mot det planerade åldrandet. De upplyser honom om att längst inne i skrivare finns ett chip, som räknar antalet utskrivna ark. När ett visst antal sidor skrivits ut får det skrivaren att sluta fungera. Livslängden på en skrivare är alltså bestämd av konstruktören redan från början!! Det visar sig att en rysk ingenjör har lagt upp ett program på nätet som man kan ladda ner, och som sedan nollställer chipet. Mannen med skrivaren laddar ner programmet, chipet nollställs och vips, skrivaren fungerar igen!

Skrivaren kan därigenom fortsätta att skriva ut igen, ingen vet hur länge. Den slipper att i förtid kasseras och skickas som miljöfarligt avfall till Ghana eller någon annan afrikanskt stat som idag används som soptipp för västerlandets elektronik.

1901 hängdes en glödlampa upp på brandstationen i Livermore USA. Denna lampa har fortsatt att lysa dygnet runt sedan dess och den lyser fortfarande. 2001 firades lampans 100-årsdag med pompa och ståt! Hur är det detta möjligt, frågar jag mig, när jag vet hur ofta jag själv får byta mina glödlampor? Finns det lampor som skulle kunna hålla hela mitt liv och gå i arv till mina söner?

I början av 1900-talet gjordes lampor som skulle ha så lång livslängd som möjligt. Men 1924 bildades en global kartell, Phoebus, vars syfte var att tvinga alla tillverkare av glödlampor att försämra dem så att de bara skulle hålla 1000 timmar. Den världsomspännande hemliga kartellen lyckades och 1940 var standarden för alla lampor 1000 timmar. En ömtåligare lampa hade alltså tagits fram för att den skulle gå sönder regelbundet, så att försäljningen kunde hållas igång.

Idén om det planerade åldrandet är naturligtvis en av konsumtionssamhällets grundstenar. Brooks Stevens, en av 50-talets tillväxtfilosofer, menade att "planerat åldrande bygger på konsumentens önskan att äga något som är lite nyare och bättre - lite tidigare än nödvändigt". Han ville att konsumenterna skulle tröttna på de produkter som de äger, för då köper de den allra nyaste produkten med den senaste formgivningen.

Visst känner vi igen oss? Borde vi inte byta teven, köpa en ny mobil, byta upp oss?

För två år sedan köpte jag en jacka. Nu har dragkedjan gått sönder. Jag har fått veta att nya dragkedjor är dyra och att låta en sömmerska sy in den, det skulle nästan bli lika dyrt som att  köpa en ny jacka. Kanske är det så att i kläderna som vi köper, även de som är dyra, finns sådan här detaljer insatta som tar hand om det "planerade åldrandet". Dragkedjor som går sönder är ett perfekt sätt att tvinga oss konsumenter att köpa nytt trots att i det gamla plagget i övrigt är helt ok.

Jag skulle önska att det gick att placera ett chip mitt i detta konsumtionssamhälle som innebar att det plötsligt slutade att fungera, och vi tvingades stanna upp och inse att ständig tillväxt inte längre är möjligt. Att våra liv bestod av andra intressen än att "önska något lite nyare och bättre, lite tidigare än  nödvändigt".

*******
Andra bloggare om , ,

14 kommentarer:

Elisabet. sa...

Absolut! Och jag är helt övertygad om att var gång jag köper en ny hårddisk till datorn, så hämtas en från lagret, en som är särskilt anpassad för otekniska äldre kvinnor och dessa hårddiskar är programmerade att krångla mest hela tiden och inte hålla mer än något år!

Ingela sa...

Skrivare måste vara typexemplet på detta. Har en gång låtit reparera en skrivare trots att den ny var billigare. Hade aldrig hört talas om det där med chipet men det låter högst troligt. Så komplicerad kan ju inte en skrivare vara att de håller i snitt två år.

Sven sa...

Elisabet: Ja, det gäller nog även äldre män, två hårdiskar har gått sönder för mig på två år. Jag kände mig skyldig, är det bara jag som drabbas?
Ingela: Nej, och de skulle säkert kunna tillverka en skrivare som håller i tio år. Om de ville. Vi måste över till mer hållbar produktion.

Anonym sa...

en proteströrelse. Vägra konsumera mera .....men hur? Jag är ju en del av samhället som ror i fel riktning.

Sven sa...

Anonym: Vi börjar med att byta trasiga dragkedjor!

baratradgard sa...

Haha när jag läste din rubrik så tänkte jag omedelbart på mitt eget åldrande.... att jag minsann tänker planera att bo i kollektiv med mina väninnor och alltid är det väl nån som orkar gå till affären och med vår gemensamma kassa och kraft kan vi fixa till den hjälp vi behöver...

Men alltså nu handlade det inte om det utan om prylar. När jag köpte min första hårfön i början av 70-talet så var det en stor tung pjäs som höll i 20 år. Sen dess har jag nog inte fått tag i en hårfön som blivit äldre än 3 år! Man ger upp liksom vänjer sig, köper en ny bara.

Och dammsugare! Mina föräldrar hade samma stora tunga Nilfisk i alla år. Och jag köper en ny vart femte år. Sjukt!

Sven sa...

Baraträdgård: Haha....men för oss behövs det nog inte åldrandet planeras, det kommer oberoende om vi vill eller inte :) Att bo i kollektiv verkar annars en väldigt bra idé , där vi kan hjälpa varann. Tyvärr är jag för mycket ensamvarg för det.....sur gubbe i enslig stuga....det är min planering!

Ingela sa...

Följde med min brorsdotter till skoterhandlaren i Tärna i går. Dragkedjan i benet i hennes nyinköpta skoterbyxor hade gått sönder vid första användningen. Jag trodde att byxorna skulle kasseras och att hon skulle erbjudas ett par nya så jag tipsade henne om de reservlöpare som finns att köpa på nätet som man kan ersätta trasiga sådana med för att slippa bidra till resursslöseriet. Men firman borde förstås stå för den kostnaden i så fall. Döm om min förvåning när handlaren tog emot brallorna för att skicka dem till tillverkaren som i såna här fall reparerar eller byter ut dragkedjan. Bra va? Företaget i fråga heter Hal*varsons. Reservlöparna till dragkedjor hittar man på http://www.zipclip.se

Sven sa...

Ingela: Men så fantastiskt! Att det fanns reservlöpare till dragkedjor, det var verkligen en nyhet! Jag ser att det finns en återförsäljare i Boden, så nu drar jag dit för att kolla om jackan går att fixa!

Det här var ett roligt och oväntat resultat av den här bloggposten. Återkommer med rapport!

Cecilia N sa...

Problemet för mina jackdragkedjor är att den hårda delen som sitter längst ner som ska stoppas in i löparen ramlar av. Eller är inte stadig nog så att kedjan rasar isär igen nedanför löparen.

Om man håller med dragkedja (finns att köpa) och har sprättat bort den gamla finns det en sömmerska här i stan som syr dit den nya för 200 kr.

Anonym sa...

200 kr kostar det att byta en jackdragkedja hos sömmerskan. Kedjan ingår. Jag har gjort det ett par gånger. Jag sprättade själv bort dragkedjan eftersom det är ett tidsödande jobb och sömmerskan tar betalt per timme.
Särskilt Fjällräven har otroligt svårsprättade dragkedjor, tror att den var sydd med 5 sömmar. Nu har Annelie sytt med en söm och den håller utmärkt.

Sven sa...

Anonym: Det låter ju väldigt billigt....bara dragkedjan kostar ju ett par hundra? Min kedja går upp av sig själv, ska nog prova att köpa en ny dragare först, Zlide on, det lär ju fungera. Om det inte går blir det sömmerska!

Bert Bodin sa...

Jag har också en hårddisk som slutat fungera. Där har jag gjort back-up på massor av mina bilder. Undrar om det går att få dem tillbaka.

Annars har jag insett att skosnören är hållbarhetsprogrammerade nuförtiden. Förr höll de så länge skorna höll. Nu får jag byta inför varje säsong. Ytterst irriterande.

Sven sa...

Bert: Ja, jag tror att det finns firmor som sysslar med att ta fram saker från kraschade hårddiskar.

Det är väl tänkt att man bara ska ha skorna en säsong.....