söndag, maj 06, 2012

Med hammare och skalpell

Det verkar som om mina manliga kamrater delar min erfarenhet, att våra kvinnor gärna kräver ständiga förbättringar i vardagslivet: renovera huset, bygga ut stugan, byta ut köket, riva ner en vägg, byta golv, möblera om. Särskilt varje vår kommer idéerna flygande med vårfåglarna och alla dessa mässor på Arcus där entreprenörerna står med sina nya produkter som ska snygga till ett vanligt mediokert hem. Det verkar som om kvinnorörelsen idag har bytt fokus, det handlar mer om ständiga förbättringar av det materiella tillståndet än att jämna ut i det äkta ståndet.

För alla större renoveringsprojekt hamnar naturligtvis i knäet på mannen. Det är han som i stort sett ska utföra omvandlingen av våra hus och stugor, med stora glaspartier, vita väggar, öppna planlösningar och installerade kaminer. Så det är klart att han knotar, motarbetar, försöker komma undan, och på många sätt upplevs som en tråkmåns som alltid tycker det är bra som det är. Men flera män har berättat för mig att de för husfridens skull ger sig, accepterar årets projekt och inordnar sig i ledet. Sedan sitter de i den långa kön av bilar som åker genom Bygg-max med släpvagnar fyllda av billigt virke från en skog som har huggits ned i inre Norrland.

På TV ser jag program om plastikkirurgin där förändringsbehovet verkar lika stort som i hemma-hos-reportagen. Kvinnor är missnöjda med sitt utseende, det kan vara läppar, näsor, bröst eller rynkor i pannan, som inte är tillfyllest och måste genomgå justeringar med skalpell och sytråd. Och precis som i hemmen så hamnar också dessa projekt i knäet på män, med den skillnaden att dessa män är mycket snygga, tjänar väldigt mycket pengar och de knotar inte, gör inte motstånd, utan med bländande leende iklär de sig gröna rockar och låter blodet sippra samtidigt som de förklarar att allt detta är naturligt. Lika naturligt som ett kalhygge är för en tjänsteman från skogsvårdsstyrelsen.

Men då det gäller bilar, datorer, maskiner, båtar och motorer då är det väl snarast männen som anser att det finns ett stort förändringsbehov. Bilen är både för gammal och för liten och en ny behöver
införskaffas, kanske med en fyrhjulsdrift och med ett flak där man kan köra virke till stugan när det ska byggas om. Här är det kvinnorna som knotar, motarbetar men sedan ger med sig och låter honom hållas. De snyggaste och dyraste bilarna innehas naturligtvis av läkarna med skönhetsoperationer som specialité.

Kanske är det det som är jämställdhet. Att båda könen driver på tillväxten i samhället men på olika områden.  Huvudsaken att ingen är nöjd med hur vi har det. Varken med huset, stugan, bilen eller utseendet.

3 kommentarer :

baratradgard sa...

"Är du inte nöjd med ditt utseende vid 25 kommer du att få ett helsike resten av livet" eller nåt i den stilen läste jag tidigare i dag att någon (minns inte vem) sagt.

Som tur är har jag aldrig haft några problem med mitt utseende men jag har ett aldrig sinande behov av att renovera mina bostäder! An addict to inredningsmagasin, det är jag det!

Mannen däremot längtar ständigt efter nån ny pryl som sågar, borrar, pyser eller slipar! Han kan sega runt på Biltema och Clas Ohlson i timtals. Hu!

Anonym sa...

Bäst är nog att släppa alla förbättringstankar. Då kan de bli gjort det som faktiskt är nödvändigt att förändra. Och mannen och kvinnan kan mer njuta tillsammans.

Sven sa...

baraträdgård: Jag tycker att ni verkar vara ett bra team när det gäller förbättringsarbetet i livet!

Anonym: Bra förslag! Jag tror att jag måste skriva en sådan blogg som bygger på det, att vi förändrar det som är nödvändigt att förändra; det vill säga det inre förhållningsättet till livet!
Att mogna helt enkelt och bli nöjda, med oss själva och varann!