1 maj 2012

Den som är satt i skuld ställer sig i mitten

Palme maj 1968. Foto: Carl-Johan de Geer.
Aftonbladet ger varje år en konstnär i uppgift att göra en 1 maj-affisch. I år gick uppdraget till Carl-Johan de Geer. Han skickar in en bild på Olof Palme från 1968. Åsa Linderborg är kritisk, varför vill han ha den bilden som affisch? Åsa tycker inte att fotot på Palme säger någonting om dagens politiska stämning men att det är intressant att den vänster som 1968 var så kritisk mot Palme nu har andra åsikter.

Ja, svarar de Geer, "den ändring som skett när det gäller Palmekänslor är intressant. Om man för 40 år sedan kallade Sverige ”Palmeland” kunde det väcka vrede hos högern, där det fanns misstankar om att Palme var sovjetagent. Och väcka vrede även hos den yttersta vänstern, som ansåg att socialdemokratin var för villig att kompromissa med kapitalisterna.Vänstern var oförmögen att se in i framtiden. Men nu, efter det solidariska samhällets sammanbrott, nu när medborgare kallas kunder, när social nedrustning till yttersta misär kallas valfrihet – nu krävs det att vi minns vår historia. Vad vi hade och vad som gått förlorat. Och vad vi måste återupprätta."

Göran Greider. Klok vänsterpoet.
Göran Greider skriver i ETC "att Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, vilket konstaterades av tankesmedjan The Heritage Foundation i våras. ETC har räknat ut att 157 miljarder har försvunnit från det allmännas händer till privata händer, där de inte kommer att investeras för något viktigt. 157 miljarder rätt använda kunde innebära exempelvis utraderad massarbetslöshet. Eller ett första språng in i ett grönt samhälle."

Ja, vad som hänt med vårt samhälle det är tydligt och klart, och det var socialdemokraterna som började. Nu verkar de försöka ställa sig så nära mitten som möjligt, och stå och trängas med moderaterna.

Men det är lätt att stå utanför och kritisera, det är jag den förste att hålla med om. Palmes socialistiska projekt med ett skapa ett jämlikt samhälle bröts sönder av de ekonomiska liberala teorierna på 80-talet som såg privatiseringar och social nedrustning som den enda vägen. Globalisering, EU och ett svenskt folk som ville dricka vin vardagar och på uteserveringar.  Vi är alla ansvariga för att det ser ut som det gör.

Hur kunde det bli så att svenska folket, trots att det är uppenbart att ett alltmer ojämlikt samhälle växer fram, ändå vill fortsätta på den inslagna vägen?

Jag tror att det beror på skulderna!

I stort sett alla människor i detta samhälle är skuldsatta, en del mindre, men de flesta över öronen. Det är hus, lägenheter, bilar, motorcyklar, båtar, sommarstugor där vi lånat miljonbelopp trots att vi har helt vanliga inkomster. Vi har intecknat hela vår framtid fram till pensionen. Medelklassen är satt i skuld, statsskulden är stor, och när det finns en risk att alla hamnar på bar backe, det är då vi ställer oss i mitten eller strax till höger om mitten. Vi tar gärna emot jobbskatteavdrag som vi kan använda till amorteringarna istället för att låta pengarna gå till de sämst ställda i samhället. Och vi vill inte att politikerna oroar kapitalet för då finns det risk att aktiekursen sjunker. Räntan kan höjas. Bensinpriset!

1:a maj 2012. Socialdemokraterna försöker knuffa moderaterna från mittfältet. Komikern Lasse Karlsson skriver på twitter: För att undvika risken att tappa i opinionen så har Löfven valt att framföra sitt förstamajtal som en pantomim.


*******
Andra bloggare om ,