fredag, april 20, 2012

Om att se barn som brottslingar

Läser i Kurien om en pojke som blivit mobbad och slagen i skolan, och hans mamma som menar att skolan försökt att dölja händelsen genom att inte polisanmäla det som hänt. Åklagaren uttalar sig och kritiserar rektorn, misshandel är brott även om det begås av barn. Allt detta låter så självklart, att polisanmälan är den naturliga reaktionen även på mobbing i skolan. Särskilt media driver alltid den frågan, om saken inte polisanmäls så ses det som självklart att skolan försökt att "mörka" och dölja det som hänt.

Brott kan ses på två skilda sätt. Från den politiska högern ses brott som ett individuellt problem, något som handlar om brister i den enskildes moraliska kompass. Att brott är vanligare i socialt utsatta bostadsområden leder för dem bara till slutsatsen att där bor många med bristande rättskänsla. Lösning på brottslighet handlar därför ur högerns perspektiv bara om kraftfulla straff för den enskilde brottslingen.

Vänstern å andra sidan, ser brott i ett socialt och kollektivt sammanhang. Människor som lever i utsatta och fattiga förhållanden hamnar i ett utanförskap,  där de ställer sig i opposition mot samhällets normer och att utföra brott blir både en livsstil och ett fåfängt försök att skapa ett bättre liv. Det kan vara drömmar om ekonomisk framgång eller försök att med hjälp av droger uppleva kortvarig lycka. Med vänsterns synsätt  är lösningen att sätta in sociala insatser på gruppnivå eller områdesnivå för att minska ojämlikhet och klyftor. Ju bättre sociala förhållanden desto mindre brottslighet.

I den här frågan är det vetenskapligt bevisat att vänstern har rätt. Samhällen med större ekonomiskt jämlikhet har betydligt mindre brottslighet än mer ojämlika länder. Dessutom har hårdare tag i form av strängare straff inte någon större effekt, snarare tvärtom. Man behöver bara se på USA där straffsatserna är extremt höga och till och med dödsstraff förmår inte förhindra en mer avancerad och utvecklad brottslighet.

Det betyder inte att straff saknar betydelse för brottsligheten i ett land. Det är känt att det är en topp när det gäller ungdomsbrottslighet i 14-årsåldern medan den sjunker när ungdomar blir straffmyndiga som 15-åringar. Visst har polisanmälningar , utredningar och straff betydelse men jag vänder mig emot att det ses som den ultimata lösningen för barn under 15 år.

När det gäller brott som begås av barn under 15 år bör brottet ses som en signal på att ett barn lever i omständigheter som inte är tillfyllest. Det bör ses i det sociala sammanhanget och lösas tillsammans med skola, föräldrar och de sociala myndigheterna. En polisutredning har ingenting positiv att ge ett barn, mer än möjligtvis att förstärka en negativ belastning. Mobbing, kamratförtryck, slagsmål, snatterier osv som uppstår bland barn måste bemötas med sociala insatser och inte med polisiära.

I dagens högerliberala samhälle så vågar snart ingen rektor följa en klok linje i dessa frågor, om det kommer i tidningen tolkas en utebliven polisanmälan alltid som ett sätt att försöka dölja ett missförhållande. Jag hade önskat att massmedia skaffade sig lite kunskap i de här frågorna och fick insikt om att varje gång de påstår att barn borde polisanmälas så går de högerns ärenden.

******
Andra bloggare  om , ,

2 kommentarer :

radhusbloggen.blogg.se sa...

"Tyvärr" tror jag inte att social rättvisa är någon bot mot mobbning. Tänk på de där fina privatskolorna där alla är jätterika, där förekommer det väl ändå lika mycket mobbning? Sedan kan ju mobbarna ändå komma från dåligt fungerande familjer. Eller förstod jag kanske blogginlägget fel? Jag tror inte att mobbning generellt sett går att förklara på samma sätt som annan kriminalitet. Jag tror det istället handlar mycket om att få till en bra skola, där lärarna hinner se alla barn samt att alla vi vunxa visar tydligt för våra barn i både ord och handling, d.v.s. vara goda föredömen att det inte är ok med kränkningar. Att få bukt med den mobbning som de vuxna inte märker måste nog vara något av det svåraste som finns. Eller så är det kanske så enkelt som att sluta blunda. Några tankar bara, utan att gå in på det rent polisiära:-)

Sven sa...

Det är klart att det finns mobbning inom alla klasser i samhället. Det jag menar är att det är inte polisfråga när det gäller barn, utan om sociala insatser till exempel riktad till familjen, eller gruppen. Precis som du också önskar. Men idag så vågar inte skolor annat är att göra polisanmälan ändå.

Det är forskat på olika samhällen och ju större ekonomisk jämlikhet så desto mindre våld, ohälsa, droger är det i landet. Och det gäller a l l a i samhället, även de som är rika och befinner högt upp på samhällsstegen! Därför är social jämlikhet alltid bättre än poliser och stränga straff.Men media verkar inte känna till det, de ser alltid polisanmälan som den bästa vägen. Även när det gäller barn.