12 februari 2012

Skidturen

Vaknade till en söndag, full av möjligheter. Molnfritt och en uppgående sol, endast 10 grader kallt, en dag helt perfekt för en lång skidtur. Mens jag packade ryggsäcken försökte jag bestämma dagens resmål; ut på havet eller in i skogen. De två valen ger så skilda utfall, havsisen ger öppenhet, horisont, men också andra människor, skidåkare och skoterekipage. Skogen ger tystnad, ensamhet och möjligheter till möten med djur, fåglar, älgar och harar.


Idag valde jag skogen. Åkte bil till Ängesbyn och vidare till avtagsvägen Kvavaträsket. Där parkerade jag bilen, och började den rätt så ansträngande skidturen till den gamla jaktstugan som kallas Stallet. Den är öppen för allmänheten året runt. Det var mödosamt att ta sig dit, jag följde ett gammalt skoterspår som var så översnöat att jag tvinades spåra mig fram. Ett djur hade gått före mig i spåret, men det var innan den senaste snön så jag lyckades inte artbestämma det. Kraftiga spår, som en stor hund, eller varför inte varg? Det är lätt att fantasin drar iväg när man åker ensam i en stor skog.


Väl framme öppnade jag dörren och klev in i den utkylda stugan. Satte på mig extrakläderna och tog fram min kaffetermos, två smörgåsar och en bulle, och avnjöt lönen för mödan. Bestämde för att inte dra igång kaminen, det skulle innebära vedhuggning bakom stugan i väldigt djup snö, det skulle inte vara värt det.

Utanför stugan steg solen allt högre på himlen och när jag kom ut igen kände jag att den börjat värma. Det är februari och solen värmer redan. Jag fylldes av tacksamhet och jag beundrade landskapet med den mjuka snön övertäckande allt; myrar, sjöar, träd och berg, allt inbäddat i vit bomull. Ännu inga fåglar. Tystnaden total.

På vägen hem genom Ängesbyn steg luften upp från den uppvärmda snön och fyllde åkrarna, dolde ladorna med ett genomskinligt dis.



**********

Andra bloggare om , ,

2 kommentarer:

bettankax sa...

Fin söndag. Jag skulle ge mycket för ibland ha möjlighet att njuta av den totala tystnaden. Den finns inte att hitta här i Skåne.

Sven sa...

bettankax: Visst finns det väl stora åkrar som man kan uppsöka? Men det är klart, de är väl alltid mycket människor i närheten.

Det är mäktigt med tystnaden i en sådan här skog.....minsta lilla pip hörs kilometervis.