20 februari 2012

Om behovet av genusgranskning

Det har varit en intensiv debatt här i Norrbotten kring det s.k bastubrevet. Turistchefen vid Swedish Lapland skrev till regeringen och föreslog att nästa landshövding måste gilla att bada bastu, eftersom många "beslut tas i bastun". Han hänvisade bl.a till Kekkonen, Finlands kände bastubadare. Det är otroligt att han skrev detta brev, eftersom "beslut i bastun" nästan är en symbol för manssamhällets förtryck och exkluderande av kvinnor. Visste han inte det? Att sedan många reagerade var inte lika konstigt. Man kan säga att det var öppet mål och nu har han gått ut och tagit tillbaka brevet och dess olyckliga formuleringar. Det var ju bra att det uppmärksammades, Norrbotten är otroligt gubbigt och det verkar nästan som om kvinnor flyr länet.

Den här händelsen gjorde att jag reflekterat lite över mig själv. Jag är född på femtiotalet med en mamma som var hemmafru, och en pappa som var s.k ensam familjeförsörjare. Traditionella könsroller är bara förnamnet. Jag har inte förrän i vuxen ålder insett att det finns många varianter på både könsidentitet och sexuell läggning, och numera känner jag till hbt-frågor (och har en aning om vad q är). Jag är för jämställdhet mellan könen och jag har varit föräldraledig med mina barn och bytt blöjor. Jag avskyr sexism och roliga historier om "kärringen" och jag är medveten om könsmaktsordningen i samhället på strukturell nivå, och våldets mekanismer i nära relationer.

Trots allt det där som jag tagit till mig, är jag medveten om att jag är full av fördomar i genusfrågor! Det är min grundinställning, att som man, född på femtiotalet i en könstraditionell miljö är jag så inpyrd av patriarkala strukturer att jag inte kan lita på mitt eget omdöme. Jag måste ständigt ifrågasätta mig själv och mina åsikter.

För ett tag sedan skrev jag en blogg, en typisk förr-och-nu-blogg, som handlade om hur kvinnor klär sig idag och hur de klädde sig på 70-talet. Innan jag publicerade skickade jag den till min son för genusgranskning, och jag fick veta att det i texten fanns en "manlig blick" som gjorde den hopplöst fel. När han sa det förstod jag det, men inte innan. Tacksamt tog jag emot hans synpunkter och raderade bloggen.

När jag möter mina söner och deras flickvänner/fru, känner jag alltid en viss rädsla att uttrycka mina åsikter. Alla vet så mycket mer än jag, och flera av dem har läst genusvetenskap på universitetet och genomskådat det mesta och analyserat det som döljer sig i språket. Det är lätt att säga något fel som avslöjar ett fördomsfullt sinne.

Vi medelåldersmän, särskilt turistchefer, behöver nog alla en personlig genusgranskare innan vi publicerar eller skriver brev. På oss själva kan vi aldrig lita.

15 kommentarer:

Elisabet. sa...

Men det är inte bara män som behöver hjälp med den biten, jag behöver det också.
Jag tänker sällan - eller egentligen nästan aldrig - i genusperspektiv och har minsann också raderat inlägg.

Bert sa...

Jag blev ytterst beklämd av det där brevet och tänkte; har vi inte kommit längre än så. Så otroligt klumpigt.

Men egentligen var det väl tur att det dök upp trots allt. En vedpinne i könsdebattsbrasan.

Axel sa...

Fint skrivet!

Det där händer även oss som är födda på 80-talet!

Anonym sa...

Spännande inlägg.

Anonym sa...

Kekkonen har nog tagit flera känsliga beslut även utanför bastun om nu allt är sant som sagts om honom.

Sven sa...

Elisabet: Ja, även ni kvinnor födda på 50-talet har nog en del i bagaget. Och det är nog viktigt att vi är ödmjuka och inte självsäkra i sådana här frågor.

Axel: Tack Axel!

Det trodde jag inte......även ni!

baratradgard sa...

Jag tror jag kallade mig feminist på 70-talet men i själva verket är jag nog mer en kaxig person som inte gillar att bli hunsad omkring. Av nån.

Men eftersom män är män och kvinnor kvinnor så drar vi alltid runt med våra genetiska skillnader. Det är klart att en man får lov att ha en "manlig blick" på det han skriver utan att bli kallad fördomsfull!

Jag läste nånstans i morgontidningen om att underkläder inte längre får kallas "hudfärgade" i betydelsen de där beiga trosorna vi kvinnor köper för att de inte ska synas igenom vita tunna långbyxor. Att det tyder på fördomar mot mörkhyade personer. Men hallå - går vi inte lite till överdrift i vår hänsyn till allt och alla?

Men det är klart att jag också blir beklämd när 20-åriga tjejer låter pojkvännen styra och tycka om allt möjligt men jag kan inte låta bli och känna att det är upp till henne.

Men, för att inte låta helt känslokall, så erkänner jag att det inom våra lagar och domstolar behövs en rejäl uppfräschning vad gäller mäns och kvinnors rättigheter för där är inte allt helt rumsrent!

Anonym sa...

fast det kan bli litet väl tillrättalagt, om man hela tiden ska vara så himla försiktig, och göra allt så rätt, och snegla hit och dit, det kan väl gå utmärkt att ha sk " blandbastu".Det gick då bra på 70 talet.
Lagom är bäst :)

Sven sa...

baraträdgård: Nej, jag tror inte att vi går för långt. I språket finns våra fördomar dolda och därför måste vi ibland kanske ifrågasätta enstaka ord. Förtryck av människor och grupper finns inbakade i det vardagliga livet, i våra relationer, och hur vi tänker speglas i det vi säger. Visst, det behöver också ske förändringar på samhällsnivå, att skapa lagar som är rättvisa men det räcker inte. Vi måste ifrågasätta våra förutfattade meningar.

Anonym: Menar du att det ska vara "lite lagomt" jämställt men inte fullt ut?

Anonym sa...

Men visst får man säga lapptäcke...
Snorre

Anonym sa...

Kanske skillnader kan vara nog så intressanta som likheter, och ska inte blandas i hop med jämlikhet.
Millimeterrättvisa --nej tack.

Marit sa...

Jag tror att du i och med det här inlägget kan, oavsett antal högskolepoäng, titulera dig som den genusgranskare med gott omdöme som du efterlyser! Texten i sig visar ju prov på det. Fint skrivet.

Sven sa...

Marit: Tack, det var roligt att höra! Det är nog bra att vi alla hjälps åt, unga som gamla, och driver utvecklingen framåt. Det är märkligt hur våra attityder sitter djupt och ofta är begravda i språket. Jag ville ändå beskriva på vilket sätt jag försöker hantera det, att acceptera, och inte förneka, att jag är fördomsfull. Det är första steget.

Anonym sa...

Du uttrycker det fint! Vi är alla bärare av fördomar som vi fått i oss från olika håll; hemifrån, från skolan, arbetslivet och vänner. Det vi kan aldrig förneka. Men det är helt rätt att reagera när någon skriver ett offentligt brev till ett departement och vill att bastukulturen ska spela roll när en ny landshövding ska utses. Den som gillar bastubad ska förstås bada bastu med andra personer som också gillar det. Men det aktuella brevet andas "ryggkliande" och lyckta-dörrarbeslut. Det SKA vi inte ha i en demokrati./Ingmari Åberg

Sven sa...

Ingmari: Precis, det var helt rätt att reagera mot ett sådant offentligt brev, det var så uppenbart dumt och speglar naturligtvis hur fördomarna ser ut. Men jag ville också beskriva att jag som man måste inse att jag är full av egna fördomar, och att jag aldrig kan vara säker på mig själv. Av kommentarerna att döma kan det även gälla kvinnor i min ålder och ungdomar födda på 80-talet. Genusfrågor kräver faktiskt kunskap. Se bara på Bo Östman i kuriren, som okunnigt reagerar bara med ryggmärgen och naturligtvis angriper den kvinna som lyfte frågan. Ynkligt.