lördag, januari 07, 2012

Indoor-springing

Folk lever länge nuförtiden, eller rättare sagt det är många kvinnor som blir väldigt gamla. I våra äldreboenden finns många över nittio år som fortfarande är pigga och raska. Från statlig håll finns prognoser om att det kommer att krävas en väldigt stor utbyggnad av äldreomsorgen i framtiden pga av att befolkningen bara blir äldre och äldre. Men jag tror inte det, det hela är övergående. Och det beror på antalet våningar i villor och egnahem.

Min mamma blev 91 år och hon bodde hela sitt liv i ett tvåplanshus med källare. Det var mycket vanligt för den generationen som byggde egnahem på 30, 40 och 50-talen. Det fanns en källartrappa, ofta smal och med lågt i tak som man tvungen att huka sig när man gick ner den, och så en lång trapp upp till övervåningen. Ibland också en tredjevind med en trapp som man fällde ner från taket och som man öppnade ibland för att hämta en kartong, kanske julgransljusen en gång om året.

På övervåningen fanns det lakan, handdukar och de flesta garderober med allehanda kläder. I källaren fanns matkällaren (svalen) där mycket av maten, sylten, brödet och svagdrickan förvarades. En dag i min mammas hemmafruliv innebar ett enormt springande i dessa trappor. Först ner i källaren för att hämta sylten, lägga in ved eller koks i pannan, sätta på tvättmaskinen och sedan springa upp igen för att kolla gröten och sedan upp på övervåningen för att hämta näsdukar eller handdukar och sedan ner igen till källaren för att hänga tvätten. Idag kallas det indoor-walking och praktiseras företrädesvis i olika gymlokaler, men passen räcker bara ca 45 minuter medan min mamma höll på minst 12 timmar varje dag och det var inte direkt walking utan snarare indoor-springing.

För det var verkligen springning det handlade om. En slö man och ständiga kaffegäster krävde ständig uppassning och kakorna fanns ju som sagt nere i källaren, och det var viktigt att ingen behövde vänta. De som satt runt köksbordet och väntade på serveringen var oftast av det manliga könet, och de flesta hann inte belasta äldreomsorgen särskilt länge innan de uppsökte de sälla jaktmarkerna. De saknade helt enkelt den trappträning som kvinnorna genomförde varja dag.

Min pappa brukade beklaga när min mamma tvingades springa i källartrappen för hundraelfte gången, genom att säga, vi borde ha haft en enplansvilla! Och tydligen var det många som tänkte som han, från och med 60-talet byggdes det allt fler enplanshus och numera finns det nästan inga villor med källare. Så redan från slutet av femtiotalet och framåt har trappor både till källare och övervåningar försvunnit och med dem, en av de mest folkhälsobringande redskapet i sveriges historia.

Så därför kan vi vara lugna. Den stora gruppen vältränade åldringar som lever länge är av övergående natur. Ingen springer 12 timmar per dag i trappor längre.

10 kommentarer :

Ingela sa...

Jag sover på övervåningen, lagar mat och äter den på nedervåningen, hämtar potatisen och sylten i källaren. Oppa bott'n kliver jag på en stege några gånger om år för att lägga undan och hämta säsongskläder, skidor, pjäxor och skridskor, och för att byta cykelhjälmar mot skiddito och tvärtom. Undrar om jag lever länge på det? Fast jag har förstås ingen lat man som väntar på service.

Elisabet. sa...

Och här har vi sängen på övervåningen och en livsfarligt brant trappa ner till den underjordiska källaren av mycket enkel modell och därtill en liten backe ner till vägen och en mycket brant backe rakt framför oss, om man står i köket, men där går jag ju sällan, uppför den branta backen.
Men den finns där.

Hemma i Malå var det ungefär som hos din mamma, men vår trappa upp till övervåningen var bred och härlig och "lätt-gådd" - elva, eller tolv trappsteg tror jag - och det blev mycket springande upp och ner.

Mamma blev 87 och pappa 66.

Ja, då kan man räkna ut vem som gick där mest.

Bert sa...

Du glömmer en sak vad gäller männen. När de där villorna blev lägre fick de också platta tak som krävde skottning på vintern, för att det inte skulle bli vattenskador inomhus när våren kom. På dessa tak var det många män som dukade under i hjärtinfarkt.

Sedan är jag helt övertygad om din teori. Jag idkar mestadels s.k. vardagsträning (ävrydäjäxersajsing), vilket innebär att jag öppnar affärsdörrar för hand (och erbjuder ev. efterkommande människa fri passage också genom att hålla upp dörren mer än för mitt eget behov, vilket på ett häpnadsväckande sätt fått mina biceps att anta oanade former), undviker rullband/-trappor och tar de manuella motsvarigheterna istället.

Därför tror jag att de som alltid trycker på den där grå dörröppnaren som sitter snart sagt överallt, masar sig mot rullbanden på Smedjan och låter sig stillsamt fraktas från våningsplan till våningsplan, drastiskt kommer att kapa den där genomsnittsåldern. Nästa generation blir högst 42! Kvinnor som män. Äntligen jämlikt!

Sven sa...

Ingela: Det märks att du lever i Norrlands inland....där lever gamla traditioner kvar ännu :)

Elisabet: Ja, som sagt min mamma blev 91 och min pappa 78. Det var tydligt i den generationen vem som skulle springa i trapporna.

I och för sig var pappa fabriksarbetare och drog nog i sig mycket gas och kemikalier på jobbet...

Bert: Jag tänkte faktiskt på snöskottningen och var på väg att lägga in den också men det blev för långt. Bra att du tar upp det, jag håller fullständigt med dig, snöskottningen minskar behovet av nya platser inom äldreomsorgen. Tyvärr har snöslungan blivit allt vanligare och den höjer nog medellivslängden för män.

Bra genomgång av gratisträning i vardagen!

Stugan sa...

...då kommer nog infarkten när den helvetesslungan ska upp på taket!

Sven sa...

Stugan: Hahaha

baratradgard sa...

Så där bodde mina föräldrar och tyvärr bröt min mor nåt ben i bäckenet och var tvungen att sätta sängen i vardagsrummet på bv. Min far fick några månader senare en propp i benet och bosatte sig i vardagsrums-soffan. Min far hotade hemtjänsten till livet om de gick ner i källaren och tvättade för det kunde bli översvämning - så den goda dottern fick köra som en iller fram och tillbaka och sköta deras tvätt.... jag säger bara en sak: MÅTTE ALLA GAMLA MÄNNISKOR SKAFFA SIG ETT ENPLANSBOENDE MEDAN DE ORKAR för hur vältränade de än är så tar det plötsligt en ände med förskräckelse!

Nu lever inte mina föräldrar längre och jag har gått igenom varenda pryl på alla våningar, källare och vind vilket tog mig ca 12 månader innan jag kunde sälja det nerslitna stället.

(Hoppsan Sven vad jag gick igång på det här...men visst är det bra med vardagsträning...)

Sven sa...

baratradgard: Det är som min far brukade säga; vi skulle ha haft ett enplanshus! Man kan väl trösta sig med att du kommer att leva länge som fick åka dit och springa i trapporna sista tiden.

Jag och mina syskon fick också gå igenom tre våningsplan fullt med grejer, det mesta gick till Röda korset och Myrorna. Nere i matkällaren hade min mor sparat honungsburkar, jag ljuger inte om jag säger att det var hundra tomma burkar där. Hon ansåg att honung var den bästa medicinen för allt så det gick säkert en burk i veckan. Och ingenting skulle slängas.

Avloppet i huset fungerade bra tills någon av oss barn med familjer kom på besök, då blev det stopp i källaren. Då tog man en vattenslang och spolade ner i avloppet och efter tre timmar kunde proppen gå lös.

Sista tiden mor bodde där krånglade allt, särskilt elpannan. Den stannade ofta flera gånger per dag. Hon sprang därför ännu oftare nerför trappen för att kolla pannan, upp till 20 gånger per dag kunde det bli.

Så jag är böjd att hålla med. Tvåplanshus med källare för unga och medelålders. Enplanshus för äldre.

Men vem vill flytta när man blir gammal?

Nelssonmatten sa...

I mitt föräldrahem var det nog mest pappa som sprang i trapporna, dvs den ner till källaren. För källaren var liksom HANS. Dit drog han sig tillbaka för att greja med pannan, laga något, smygröka i garaget, snickra något osv. Vi bankade med ett kvastskaft i golvet när det var dags för middag. Han bankade tillbaka och kom sedan till matbordet. Efter maten tog han ut soporna, det tog alltid väldigt lång tid (smygrökningen igen). Så blev han ändå 85 år men mamma bara 67.

Sven sa...

Nelsonmatten: Ja, det visar ju verkligen på att det hjälper att springa i trappor....till och med om man röker i smyg :)

Att ha en källare för sig själv, där man kan snickra och greja, det måste vara perfekt för en man. Och sedan gå upp till dukat bord när det knackar i taket!