31 januari 2012

Stilla vinter


Jag fortsätter att måla vinterstränder. Den blanka isen, snön på stenarna, allt är så rent, kyligt och stilla. Vintern är som en djup meditation, då jaget har blivit upplöst i en kall dimma och äntligen lämnat själen ifred. Alla ljud är dämpade, tystnaden råder.

Veckorna rullar fram och fredagarna är betydligt ljusare än måndagarna, trots ständiga moln på himlen. Jag kan inte längre skilja på om det är ljuset eller den inre glädjen som gör att jag ser alltmer positivt på tillvaron. Framför mig ligger vårvintern, den årstid som för mig betyder skidturer ut på isen, kaffet i en termos och smörgåsar med leverpastej på.

Det är stark kyla i Luleå idag, och ett högtryck som slår alla rekord ligger över Norrbotten. JAS-planen får inte lyfta från F21, planens instrument visar fel. Vintern får till och med militären att stanna upp och reflektera över sakernas tillstånd. Det tycker jag är fint.

25 januari 2012

Skyll på den enskilde

Vi äter för mycket mat och blir alldeles för feta. Men samtidigt får vi kritik när vi slänger överbliven mat. Hur ska ni ha det egentligen?

Allt ansvar ligger numera på oss individer, och hur vi än gör, så gör vi fel.

Borde det inte vara mycket enklare om det vore fel att sälja för mycket mat? Att ICA hade en våg vid ingången där man blir vägd, och sedan har man bara rätt att köpa ett visst antal kilo mat per vecka, då vore frågan löst. Nej, istället så använder man reklam så att vi ska köpa så mycket mat som möjligt, mat som vi inte behöver och som vi inte hinner äta upp. Sedan, får vi hård kritik när vi fyller soporna med rester som vi inte orkat äta upp.

Jag läste i en undersökning att hushållen slänger cirka 56 kilo fullt ätliga livsmedel per person och år. Och jag frågar mig, var väger dom den mat jag slänger i soporna. Är det på soptippen eller finns det en våg i själva sopbilen?

Så är det med det personliga friheten som staten är så förtjust i nuförtiden. Vid källan låter man det flöda fritt, sedan när det gått snett för oss alla görs det till ett personligt, gärna moraliskt problem.

Fyll affärerna med flaskor med vatten - kritisera oss när vi köper flaskvatten.
Fyll alla livsmedel med så mycket socker som möjligt - kritisera oss för att vi äter för mycket söta saker och får diabetes.
Tillåt alkohol på alla möjliga och omöjliga ställen - kritisera oss för att att vi dricker alkohol i tid och otid.
Producera bilar med stora motorer som kan köra 300 kilometer i timmen - bötfäll oss när vi kör för fort.
Bygg stora affärsområden utanför städerna - kritisera oss när vi inte handlar i småaffärer i centrala stan.
Bygg stora affärsområden utanför städerna - kritisera oss för att vi åker för mycket bil.
Låt bankerna låna ut pengar till bostäder utan säkerhet - kritisera oss för att vi lånar för mycket.
Kräv ständig ekonomisk tillväxt - skyll klimatkrisen på de som inte sköter sopsorteringen.

UPPDATERING 26/1

20 januari 2012

Sveriges näst mest jagade man

Sveriges näst mest jagade man genom tiderna, har åkt till Oskarshamn för att vila upp sig. Journalisterna som stått utanför Sveavägen 68 i två dagar, och väntat på att någon ska hända som inte hände, har åkt hem till sina redaktioner och fortsatt sina spekulationer. Man har haft två frågor, har du förtroende för Juholt? och Kommer han att avgå? Högt uppsatta källor från mötet twittrar direkt till journalister och säljer ut partiet; om han inte avgår nu så avgår han vid ett senare tillfälle.

Under tiden är det många frågor som inte ställs.

Har du förtroende för Carl Bildt? När ska han avgå?

Hela det här handlar naturligtvis inte om Juholt. Lika lite som det handlade om Sahlin när hon fick gå. Partiet har förlorat sin samlande funktion, en gemensam idé som de kan bygga sin politik på. Och den utvecklingen har pågått sedan 1986, då jakten på Sveriges mest jagade man, Palmes mördare, inleddes. Palme var under lång tid utsatt för hat inom många kretsar och den borgerliga pressen spädde på. Hans krokiga näsa var sinnebilden för hans ondska och det fanns människor i Sverige som helt seriöst var rädda för honom, som såg honom som en rysk infiltratör. Stämningen mot Palme var tidvis mycket hätsk men mordet på honom gjorde att det öppna hatet tystnade.

Idag pågår ett av Sveriges största mediadrev någonsin. Det leds av några framstående (?) journalister, Niklas Svensson Expressen och Lena Mellin Aftonbladet. Det finns folk som uttrycker direkt hat mot Juholt och denna gång är det inte näsan utan mustaschen som påminner om hotet från öster.

Massmedia skapar en väldigt negativ bild av Juholt, sedan frågar de svenska folket om de har förtroende för honom. Och svenska folket har naturligtvis inte det, med tanke vad som står i tidningarna. Sen skriver tidningarna att svenska folket har ett lågt förtroende för honom. I min värld kallas det cirkelbevis.

Han har naturligtvis gjort flera egna misstag. Men problemet är inte det, problemet för socialdemokraterna är att det inte finns någon person som kan representera det längre. Sahlin stöddes av feminist/mångfaldssidan i partiet, som ville att partiet ska bli modernt, jämställt och bryta upp från den patriarkala strukturen. Juholt stöds av den gamla strukturens vänstra flygel, medan den högra ligger i skyttegravarna. Vem skulle kunna ena dessa motsatser?

Jag är övertygad om att det pågår en maktstrid mellan dessa olika falanger. Och det Juholt representerar, den patriarkala strukturens vänstra sida, är förlegad och tillhör nostalgins värld. Därför tror jag att det faktum att Mona Sahlin avsattes var ett stort misstag.

Jag hoppas att nästa partiledare blir Lena Sommestad.

13 januari 2012

Flödvatten


Jag har alltid varit fascinerad av flödvatten. När isen ligger på havet och det på grund av blåst, tö eller högvatten tränger upp vatten runt stränderna. Efter någon dag så fryser vattnet och bildar blankis, och senare sjok av is som spricker sönder och bildar block som sticker upp. I slutet av vintern stabiliseras det och snön täcker över det hela och havet rör sig inte längre. Inte förrän våren kommer och börjar bryta upp isen igen, och rörelsen återvänder.

Rörelse, stillhet och återigen rörelse.

Det är stilla när det är mycket kallt. Det är därför jag tycker så mycket om vintern.

7 januari 2012

Indoor-springing

Folk lever länge nuförtiden, eller rättare sagt det är många kvinnor som blir väldigt gamla. I våra äldreboenden finns många över nittio år som fortfarande är pigga och raska. Från statlig håll finns prognoser om att det kommer att krävas en väldigt stor utbyggnad av äldreomsorgen i framtiden pga av att befolkningen bara blir äldre och äldre. Men jag tror inte det, det hela är övergående. Och det beror på antalet våningar i villor och egnahem.

Min mamma blev 91 år och hon bodde hela sitt liv i ett tvåplanshus med källare. Det var mycket vanligt för den generationen som byggde egnahem på 30, 40 och 50-talen. Det fanns en källartrappa, ofta smal och med lågt i tak som man tvungen att huka sig när man gick ner den, och så en lång trapp upp till övervåningen. Ibland också en tredjevind med en trapp som man fällde ner från taket och som man öppnade ibland för att hämta en kartong, kanske julgransljusen en gång om året.

På övervåningen fanns det lakan, handdukar och de flesta garderober med allehanda kläder. I källaren fanns matkällaren (svalen) där mycket av maten, sylten, brödet och svagdrickan förvarades. En dag i min mammas hemmafruliv innebar ett enormt springande i dessa trappor. Först ner i källaren för att hämta sylten, lägga in ved eller koks i pannan, sätta på tvättmaskinen och sedan springa upp igen för att kolla gröten och sedan upp på övervåningen för att hämta näsdukar eller handdukar och sedan ner igen till källaren för att hänga tvätten. Idag kallas det indoor-walking och praktiseras företrädesvis i olika gymlokaler, men passen räcker bara ca 45 minuter medan min mamma höll på minst 12 timmar varje dag och det var inte direkt walking utan snarare indoor-springing.

För det var verkligen springning det handlade om. En slö man och ständiga kaffegäster krävde ständig uppassning och kakorna fanns ju som sagt nere i källaren, och det var viktigt att ingen behövde vänta. De som satt runt köksbordet och väntade på serveringen var oftast av det manliga könet, och de flesta hann inte belasta äldreomsorgen särskilt länge innan de uppsökte de sälla jaktmarkerna. De saknade helt enkelt den trappträning som kvinnorna genomförde varja dag.

Min pappa brukade beklaga när min mamma tvingades springa i källartrappen för hundraelfte gången, genom att säga, vi borde ha haft en enplansvilla! Och tydligen var det många som tänkte som han, från och med 60-talet byggdes det allt fler enplanshus och numera finns det nästan inga villor med källare. Så redan från slutet av femtiotalet och framåt har trappor både till källare och övervåningar försvunnit och med dem, en av de mest folkhälsobringande redskapet i sveriges historia.

Så därför kan vi vara lugna. Den stora gruppen vältränade åldringar som lever länge är av övergående natur. Ingen springer 12 timmar per dag i trappor längre.